Ett helt inlägg om bara hästar.

Det fanns en tid i mitt liv när jag red väldigt mycket, ca 6 hästar/dag. Den tiden är förbi sedan länge, nu mera är jag solskensryttare dvs. jag rider bara när det är fint väder. I går var det fint väder.. 

IMG_5643

Gema 

Jag var 11 år när jag fick min första egna ponny.  Sen dess har det inte gått en dag som jag inte ägt en egen häst. I dag har jag tre hästar på mitt ansvar. Mitt holsteiner sto Gema, en stor kärlek. En sån där häst som passar mej som handen i handsken. Hästar ha olika personligheter och olika energier, vissa passar man bättre med och vissa sämre. Gema och jag klickade från första minuten jag träffade henne.  De senaste åren har hon gått som avelssto och rids inte alls just nu.

IMG_6647 (1)

Ronja och Savannah

I december köpte vi två små troll till prinsessorna. Ronja och Savannah, två helt underbara små shettisar.  Jag hade inte tänkt att mina barn skulle bli hästtjejer, eftersom jag vet hur mycket extra jobb det skulle innebära för mej. Men samtidigt så tycker jag att det är en väldigt bra ”skola” att ha fått med sej i livet. Man får lära sej att ta ansvar, att jobba fysiskt, få skit under naglarna, lära sej läsa djursens beteende, lära sej vara konsekvent, lära sej vara ledare osv. Det finns så mycket positivt att få med sej från hästlivet och någonstans så vill jag att dom ska få möjligheten att kunna stoppa den erfarenheten i ryggsäcken.

IMG_6138[1]

Jag hoppas att uppväxten med hästar ska finnas med som en positiv erfarenhet i sessornas liv.

När jag var 11-12 år gjorde jag några egna små terränghinder i en skogsbacke, sen dess har det varit återkommande att rida dit på vårarna (det går tjurar där under somrarna) och skutta över stockar. Alla hästar har alltid älskat det under alla år, bara lek och bus.

_DSC0826

Brorsdotter som precis påbörjat sin ridkarriär

För ett par månader sen fick min brorsdotter (två tum fyras dotter) sin första häst. Så nu i påsk tyckte jag det var dags för henne att hoppa lite terräng.  I söndags gick vi till skogsbacken och byggde en mini terrängbana. Där finns det lämningar från järnåldern och även spår av mina första hinder jag byggde för drygt 25 år sedan. Vissa kanske tycker att järnåldern är intressant, jag tycker att mina fornlämningar är intressantare. Att se en gammal murken stock och få upp minnesbilder från när jag hoppade just den stocken som barn. Jag har ju liksom lite svårare att relatera till järnåldern än till alla skutten över stocken. Tänk att en gammal stock kan få en att minnas specifika ridpass för mer än 20 år sedan.Få en att komma ihåg att när man var liten tyckte att det var stora hinder, det man idag inte ens skulle kalla hinder.

 

_DSC0832

Just där, under dom nya grenarna ligger mina gamla fornlämningar kvar. Då var hästen 135 cm hög, igår var den 175 cm. Kanske är därför hinden blivit minder..

I går lånade jag min systers häst så jag och två tum fyras dotter kunde inviga vår lilla terrängbana.  Det var två glada hästar som njöt av stockarna i solskenet och en ganska nöjd tjej som förmodligen fått lite blodad tand för att hoppa terränghinder. Och visst var det ett litet glädjepirr i mitt gamla fälttävlanshjärta också.

_DSC0837

 

 

Please follow and like us: