Dag 23

Hösten har kommit för att stanna. Jag gillar att det har blivit svalare men blåsten är jobbig för dom som cyklar. Men Greger var stark som fan på cykeln idag först in av alla ca 20 min före tvåan som var en deca kille. Men hälsenan fortsätter att bråka under löpningen så han tog ett massage stopp efter ett varv sen har han bara joggat och det har tagit hela kvällen. Suck! Jag har ju liksom blivit bortskämd med att han är klar i hyfsad tid. Fast han kommer vara klar före kl 9 i kväll så det är väl ok ändå.

 4 fall på cykeln i dag också, Kamil stod för tre av dom. Tror att han böjar bli lite trött för det är oftast slarv med att klicka ur när han ramlar. Wayne körde också omkull idag igen pga. att styret måste ha gått sönder efter gårdagens vurpa, som jag förstod det föll ena pinnen på tempostyret av när han körde idag och då föll han. Steve fick såklart punka idag när Wayne körde på hans extra cykel. Här byter man cykel eller däck när man får punka, det är ingen som håller på och byter slang. Det är sånt som crewet roar dej med under löpningen. Fast inte riktigt alla.. Därför kör Greger just nu med ett träningshjul fram och ett 808 hjul bak och därför står det ett diskhjul och ett 808 framhjul utan slangar på vårat rum. Men jag har tagit av dom trasiga slangarna i alla fall. Det är bara de att jag tycker att det är bäst att han gör det själv så får han det som han vill, med minimalt med lim. Jag kan säga att det inte var speciellt svårt att få bort slangarna, av någon anledning är Greger allergisk mot väl limmade slangar jag tror att det är bara för att han tycker att det är så jobbigt att ta bort dom då.

Igår var det bara 2 st från decan som var före Greger i mål. Många som kommit för att köra decan är i skrämmande dålig form. Man undrar vad dom gör här om dom ens har gjort en singel IM tidigare. En kille kom in från cyklingen när Greger hade 5 varv kvar på löpningen. Vi förväntade oss ett gäng pigga, fräscha, hungriga atleter som skulle komma. Men inte då. Får se hur många som är kvar till slutet.

Min hjärna har skrumpnat ihop av understimulering, det är svårt att komma på någonting att skriva om varje dag, det händer inget nytt här av intresse precis. I går sa Mike att det känns som att dagarna blir längre och längre och det är så sant. Det som är en timme på klockan är en evighet i vår verklighet. Erika, Kamils medhjälpare sa att det känns som att vi alla är i något slags fängelseläger och vi blir inte utsläppta för ens tävlingen är slut. I början pratade vi med varandra men samtalsämnena har tagit slut så vi går mest runt som zombies och byter uppgivna blickar med varandra. Det är ingen feststämning precis. Jag vet att jag låter väldigt negativ men det här är nog fan bland det tråkigaste jag gjort förutom att konfirmera mej och att plugga körkortsteori. Visst jag skulle kunna skriva massor om atleterna och den enorma prestation dom gör, men åter igen, jag är så mätt på det här att jag orkar faktisk inte. När vi har kommit hem och landat kanske jag kan lämna lite mer detaljerad information om atleterna. Några har planerat att resa runt en vecka efter tävlingen, jag tycker så synd om dom. Vi ska bara hem, hem, HEM. Hem till potatisskörden, hem till dagisinskolningen, hem till vardagen och verkligheten UNDERBART.

Dag 22

Dagens vinnare Joszef, 2. a Ferenc, 3.a Greger och 4.a Steve.  I dag har det varit blåsigt och regnigt, höstväder helt enkelt. Det ha varit 4 vurpor under cyklingen i dag, Wayne blev tvungen att tvärbromsa för en bil, Joszef blev attakerad av en schäfer och Kamil körde omkull två gånger en av om gångerna var en bil inblandad den andra vet jag inte.

I dag har jag inte förberett något blogginlägg, har varit för omotiverad.nu. Jag ska ta nya tag till i morgon, jag lovar.

Tack och god natt..

Dag 21

Greger och Steve var 2.a in från cyklingen idag, mycket bra med tanke på att det var 19 nya fräscha atleter med i dag och bara en var snabbare än dom på cyklingen. På löpningen tog dom det lugnt och joggade igenom maran och kom in som delat 3.a efter Joszef och Ferenc. Tror att 3 deca killar var före dom också men jag räknar inte med dom för dom kör inte samma race. Jag tror att dagens sluttid hamnade på ca 11.45.

Tog med mej kaviar tuben ned till frukosten idag, gott med kaviarmacka till frukost. Men det fick mej också att längta hem till mitt kök, till min frukost och till mitt liv. Det är inte som att man lever här man bara existerar, jag har redan upplevt den här dagen i 21 dagar. Visst det är lite nya människor här nu men det gör liksom ingen skillnad eller jo det gör det, nu är vi så inkörda på att göra allting lika dant varje dag så då tycker man bara att det är jobbigt med nya människor som är i vägen.  Någon som sitter på ens plats. Löjligt eller hur, men vi som har gått här i 20 dagar och gjort exakt samma sak hela tiden vi har liksom stänkt ner våra hjärnor och klarar inte riktigt av när någon står på ens langningsplats. Det känns som att dom är i vägen.  Även prinsessan har fastnat i en repris av gårdagen ,först tittade vi på Pingu i en vecka tills hon äntligen insåg att det var dags att byta film och då blev det tele tubies eller vad dom heter och jag började intensivt längta tillbaks till Pingu för där fanns det ju lite handling i alla fall. I går spexade vi till det och bytte film, så nu har jag sett Rudolf med röda mulen ca 10 gånger, allt bara upprepas..

Min hårborste är spårlöst försvunnen, (ja, jag har kollat i bidén) så jag och prinsessan har inte borstat håret på två dagar, i kväll ska jag slå på stort och köpa en ny borste. Det kommer att kännas som att få en spa behandling att få borsta håret. José Manuel kör det här loppet för att samla in pengar till folk som lever på gatan i hans hemstad, det är tydligen väldigt många. Han måste tycka att det är väldigt fint av mej och Greger att vi har tagit oss ann ett gatubarn, för det är så hon ser ut vår prinsessa. En skitigare unge har aldrig skådats, lägger man till det oborstade håret så ser hon ut som att hon är plockad direkt från slummen, det är bara lopporna som fattas, men prinsessan alias Cesar Milan Jr jobbar hårt på att skaffa sej några efter som hon inte kan låta bli att klappa dom skabbiga hundarna som springer vind för våg vid cykelbanan och snor vår mat.

 

Dag 20

Först i världen att göra 20 IM på raken Greger Sundin. Så här på dubbeldeca dagen tyckte han att det passade bra att sätta ett nytt banrekord, 10.48!!! Finns inte ord att nog att beskriva hans prestation så här långt. GRRRRRYYYYYMMMMT!!!

I går slog Greger det gamla världsrekordet på en deca, det tidigare hade Ferenc från Mexico 2009 och nu innehar Greger det nya rekordet ca 20 minuter snabbare än Ferenc gamla rekord. Jag har ingen riktig koll på vilka tider vi pratar om, men jag tror att Ferenc rekord låg på strax under 115 timmar. Får se hur länge Greger får ha rekordet i morgon börjar decan här och det är några riktigt snabba killar med och även Joszef skulle kunna slå honom om han fortsätter lika starkt. Det som är imponerande är att Greger slog rekordet från dag 10-19. När Ferenc satte det förra världsrekordet var det på en enkel deca vilket innebar att han inte hade gjort 9 st IM innan.  I min värld gör det Gregers prestation ännu större 🙂

I morgon börjar som sagt decan och dom nya atleterna har anlänt. En av dom starkare killarna i det startfältet sa att han tyckte att cykelbanan var backig. Ja då skulle han ha sett den gamla, jämfört med den så tycker vi att den här banan är platt. På söndag kommer det att vara kaos under cyklingen, söndag = kyrkodag och det kommer vara 15-20 fler cyklister ute på banan.

I morse var det ett väl fyllt bord vid simningen, med mat och dricka, det var FÖRSTA gången, i vanliga fall finns ingen ting. Ett märkligt sammanträffande med att deca människorna dykt upp. Åter igen pinsamt, PINSAMT Italien. Nästan så jag får ha skämskudden med mej vart jag än går..

Vi var lovade cykelmekaniker under hela racet men än så länge har vi inte sett till någon. När Tonys cykel gick sönder vägrade dom att skjutsa honom till en cykelbutik så han kunde få den fixad. Han fick i stället fråga en lokal cyklist om han visste var det fanns någon cykelbutik samt be den lokala snubben om skjuts. Det är fri cykel mek det, my ass..

Den enda läkarkontroll som gjorts var den innan tävlingen började sen dess har ingen av atleterna blivit kollade på vikt, puls, blodtryck, feber osv.. HUR i hela världen ska dom kunna veta om det är någon som ligger i riskzonen för att dra på sej några allvarliga problem. Normalt sett ska dom kollas innan start VARJE dag. Men några läkare finns det inte. Det finns en ambulans vi ena vändpunkten på cyklingen, men deras uppgift är ju att ta hand om ev. skador , inte att kolla allmäntillståndet.  

I dag har vi fått kaviar från Sverige! Stefan och Gisela fick besök från Sverige idag och jag hade skickat en kaviar beställning. Jag och prinsessan festade loss på hotellrummet med en kaviartub och två skedar. Salt, så underbart gott!! Maten ”degen” här är totalt smaklös och för en saltoman som mej är det lite av en katastrof.

I kväll firar vi på restaurang med Steve och hans team ev skulle Joszef och hans team också dyka upp. Hur som helst blir det säkert en riktigt trevlig kväll J

Dag 19

Ännu en blåsig dag, jag tror att hösten är på ingång. Så vi får nog vara glada så länge det inte regnar. Det börjar bli riktigt kallt i poolen nu, till och med Greger frös så han skakade när han var färdig med simningen.  Greger och Steve var snabbast på cyklingen idag också men inte tillräckligt många varv före Joszef och Ferenc. Joszef var först i mål på 10.58 tror jag, 2.a var Ferenc och ett varv efter Greger och Steve som höll ihop under hela löpningen. Greger gick in som 3.a några meter före Steve. Tror att deras slut tid hamnade på ca 11.20 -11.30, men jag vet inte för ja pratar inte med idioterna som räknar varven längre. Jag väljer att inte se dom, behandla dom som luft helt enkelt. Det finns EN kvinna som är bra Elisabetha och hon förtjänar ingen kritik alls för hon försöker verkligen, hon är proffsig och TREVLIG, men hon är också den enda.

Prinsessan har varit väldigt företagsam i några dagar nu, inget jag uppskattar alls. I går kväll när vi skulle åka hem fick hon bilnyckeln och sprang före till bilen. När jag skulle starta så fick jag inte i nyckeln för den var alldeles krokig. Mike hjälpte mej att knacka den hyfsat rak mellan två tegelstenar, den går att använda nu men man får trixa lite för att få i och ur den. I dag har jag varit inlåst på hotellrummet för prinsessan hade släppt ned rumsnyckeln i avloppet till bidén och självklart hade jag telefonen kvar i bilen.  Tur för mej att Greger glömt sin telefon på rummet och ännu mer tur att internet fungerade på rummet idag så jag kunde kolla upp Stefans nr. på nätet. Jag ringer numret jag hittar och kommer till hans son, hans son ger mej det rätta numret men då har jag ingen penna så jag fick skriva ner det med nagellack. Självklart ser prinsessan att jag har nagellack, så nu har vi nagellack på golvet.. Men just nu orkar jag inte bry mej, jag har liksom gett upp. Tänker gå och lägga mej och inte kliva upp för ens det är dags att åka hem. Ja just ja, igår var det min iPhone som badade i bidén, lucky me att jag upptäckte det snabbt nog. När vi kommer hem tänker jag ta semester från familjen. Fasiken vad skönt att bara behöva tänka på mej själv och om det ska vara någon form av rättvisa så ska jag ha 30 dagars semester.

I morgon..ännu en dag i paradiset.

 

Dag 18

Först i världen att göra 18 IM på raken, Joszef på nya banrekordet 10.50. Greger kom in som 2.a på ca.11.15 tror jag. Jag vet inte eftersom vi inte får fråga..

Jag är SÅ trött på det här arrangemanget, varven stämmer aldrig och nu får vi tydligen inte kolla med den totalt inkompetenta personalen hur dom ligger till varv mässigt. Om dom hade torrt om fötterna hade det inte varit något problem, men dom vet att dom räknar fel och dom kan inte hantera att bli konfronterade om det. Georgio (som även han har hamnat på min lista över personer som jag klarar mej väldigt bra utan i mitt liv) sa i dag till Mike, Steves pappa att vi är crew och vi ska göra vårat jobb och att dom sköter sitt. Men i vårt jobb ingår att meddela våra atleter hur många varv dom har kvar och i vårat jobb ingår inte att se till att det finns mat på det allmänna bordet vilket vi får göra eftersom att den inkompetenta personalen är för lat för att lyfta sina håriga rövar från stolarna. Jag är så, så, så in i helvetes jävla trött på dom så kallade arrangörerna och deras totalt tafatta efterblivna personal. Och jag hoppas verkligen att dom läser min blogg på gooole translate, för dom ska veta hur dåligt jobb dom gör. Detta är ett stort stort skämt och ett hån mot atleterna.

I förrgår fick vi en ny kvinnlig världsrekordhållare, det var danskan Thea som slutförde sin 11 IM på 11 dagar och slog därmed det gamla världsrekordet med en dag. Thea kom hit för att göra 30 st men blev dålig efter några dagar och tvingades bryta. Så då valde hon att vila i några dagar för att komma tillbaka och göra 11 st på raken i stället. Starkt och grymt imponerande!

Vi räknade ut att Greger gjorde sin 50.onde singel IM igår, om han håller tävlingen ut har han gjort 63 singel IM när tävlingen är klar. När han har nått 100 tycker jag nog att han kan lägga det här med IM på hyllan för då bör han ju veta hur det är att göra en IM 😉 Efterden här tävlingen är slut är det alltså bara 37 kvar tills vi kan hitta på något annat kul. Jag får se till att han kör några decor så är det snabbt avklarat 🙂  

 

Dag 17

Idag har varit den blåsigaste dagen hittills och det var ingen fördelaktig blåst men trots det var Greger och Steve först in från cyklingen.  Greger har fått inflammation i ena hälsenan så han var tvungen att stanna och få den lindad och släppte där med ledningen tillsammans med Steve. Steve höll hela vägen in i mål och blev idag först i världen att göra 17 IM på raken. Tätt följa av Ferenc som har fått samma åkomma som Greger på hälsenan, 2 varv efter gick Greger i mål. Så idag var det väldig tätt på toppen. Joszef kom in som 4.a 3 varv efter Greger, även han har haft problem i dag men med magen. Han ser ut att ha gått ned 3-4 kg bara idag. Nu skulle han åka och dricka öl, får se om det hjälper 😉

13 dagar kvar, bara 13 kvar. Tänk att 17 dagar äntligen är avklarade, så j-la skönt!!! Föreställ er att vakna upp till en repris av gårdagen varje dag 30 dagar, det är inte speciellt upphetsande eller utvecklande.  Greger gör en enorm prestation och det är självklart jätte imponerande, men han har i alla fall något att fokusera på varje dag. Det enda jag fokuserar på är att det ska bli kväll så jag får gå och lägga mej igen och vakna upp till ännu en dag och lyckan kommer vara obeskrivlig den morgon jag vaknar och får sätta mej i bilen och påbörja resan hem. Som jag längtar till den dagen.

Igår när jag var och handlade köpte jag en påse popcorn, ååååh, det var det absolut godaste jag har ätit sen vi kom hit. Ångrar bara att jag inte köpte 13 påsar till för då hade min middag varit fixad för resten av tiden här. Men nästa gång jag åker och handlar kommer jag att fylla kundvagnen med popcorn 🙂

Jag är ledsen att jag inte lyckats få till kommenteringen på bloggen men ni får gärna maila, jag läser alla mail för Greger.

Tack och god natt!

Dag 16

Först i världen att göra 16 IM på raken.. G som i GRRRYM!!!

Stekt strömming med ättika, det är inget jag gillar i vanliga fall men just nu skulle jag kunna döda för lite svensk hederlig husmanskost. Jag gillar inte pasta och äter det väldigt sällan. Välkommen till Italien Lina, det enda mat du kommer att bli erbjuden den närmsta månaden i ditt liv är PASTA, urk.. Jag mår faktiskt lite illa bara av tanken på pasta, det är fan inte gott. Jag förstår mej inte på pasta det är ju ingen riktig mat, det är ju bara deg. Tackar vet jag potatis, det är grejer det.

Jag har aldrig förstått hur människor kan planera maten för en vecka framåt, jag vet oftast inte en timme innan jag ska äta vad jag ska hitta på för något. Vilket ofta resulterar i linsgryta, något jag och prinsessan skulle kunna leva på men inte Greger. MEN.. Nu i all min längtan efter riktig mat har jag fasiken fått ihop maträtter så det räcker året ut, snacka om framförhållning. Det kanske går så långt att vi även blir så vuxna att vi börjar veckohandla nu när vi har vår mat plan färdig. Fast riktigt så långt kanske vi inte ska dra det  😉

Annars då, hur går det här i Italien. Jo tack det går bra, vinst idag också. Tid ca 11.10.19. Enligt Greger var det här den lättaste dagen hittills. Han har ätit riktigt bra på cykeln idag han var inte sugen på att hamna i samma energisvacka som han gjorde igår. Han fick göra ett extra varv på simningen för att dom räknade fel men det är bättre än igår för då fick han göra två extra varv. Det händer hela tiden men så länge det är på simningen orkar man inte bry sej för där rör det sej om sekunder eller max en minut extra. Det är lite värre när dom räknar fel på cyklingen eller löpningen vilket också händer som idag när Ferenc helt plötsligt var 2 varv efter Greger istället för 4 utan att ha varvat honom.  Men tillslut fick dom faktiskt ge sej och ge Greger dom varv dom hade missat att  registrera.

Hem till sängen..

 

Dag 15

Dagens vinnare Steve Harvey, tid knappa 12 timmar, 11.58 kanske. Det var en bra vinst, det var hans tur och han behöver den mentalt. Greger åt alldeles för dåligt under cyklingen idag så det fanns ingen energi kvar till löpnigen. Han gick i mål som 4.a på ca 12.45 tror jag, eller jag vet faktiskt inte.

Vilken jävla dag! Dagens cykling måste gå till historien som världens farligaste. Det har varit så sjukt mycket bilar och Italienare precis överallt, och Italienare över 50 år måste fan vara det mest respektlösa folk i hela världen. Tjejen som stod för att stoppa bilar från att köra in på kyrkogården när det var någon cyklist inne på vändpunkten (det går inte att mötas i passagen in) hon hade ett tufft jobb. Även fast hon stod mitt i vägen och höll upp handen fortsatte dom bara, dom stannade inte ens när hon dunkade på motorhuven för att som skulle stanna. Snacka om arroganta. Daniel Meier var riktigt nära att bli överkörd av en idiot som nonchalerat tjejen. När bilen stannade kunde Daniel i princip sätta sej på motorhuven, så nära var han. Steve var också riktigt nära att bli påkörd av en bil som helt plötsligt bestämde sej för att svänga vänster. I dag blev det inga bra cykeltider, det handlar bara om att överleva.

Spanioren Jose` Manuel vurpade idag av en ganska otrolig anledning. Kvinnan som skulle langa en banan till honom fastnade med sina ringar i växelföraren på tempostyret. Det tog tvärstopp. Tur för henne att det inte gick så fort för då hade hon haft ett finger mindre nu. Jag vet inte riktigt hur allvarliga Jose´Manuels skador är men jag tror att det bara blev skrapsår. Han är bandagerad runt armen men fortsatte cykla.

Mitt upp i allt kommer Vespa klubben körande, som att det inte räckte med alla galenskaper och mitt bland havet av vespor befinner sej Joszef. Det har varit helt sjukt och overkligt idag. Skönt att halva tävlingen nu är gjord, att vi äntligen kan börja räkna ner dagarna tills vi får lämna det här skämtet, mardrömmen eller vad man ska kalla det.

Nu firar vi Steve med middag på en restaurang och fyller kroppen med nyenergi.

Dag 14

Dagens nyhet dom behöver inte köra skitbanan i morgon, dom kommer att köra den dom kör nu fast en nedkortad variant. Vilket innebar ingen promenad, vilket resulterade i ännu en seger. Först i världen att göra 14 IM på raken, nytt banrekord på 11.07. Det går bra nu 🙂

Hur mycket behöver man egentligen träna inför ett sådant här lopp? Greger har snittat ca 5 timmar/vecka, alltså inte mer än vilken vanlig motionär som helst. Nu ska jag inte säga att vem som helst som tränar 5 timmar/vecka kanske bör köra en sådan här lång tävling. Greger har hållit på med långdistans i många år och hans kropp är van vid det, men jag vill mena att det är bättre att träna ordentligt dom timmar man tränar istället för att träna en himla massa timmar bara för att man ska det enligt många självutnämnda proffs. Det viktiga är inte antal timmar utan var man gör på dom timmar man tränar.

När Greger löptränar (det händer ibland), då springer han, han joggar aldrig. Det är full fart från steg 1 och sen håller han det tempot hela rundan som brukar vara 2 mil. Jag brukar fråga om han inte ska börja lite långsamt för att värma upp kroppen, men inte Greger inte.. Jag förstår inte hur han kan göra så men det verkar uppenbarligen vara ett effektivt sätt att träna (för honom). När Greger har löptränat har han tagit i så att han är yr, spyfärdig och genomsvettig när han kommer hem.  Det är samma sak om han någon gång får för sej att simma, då förväntar han sej bara att det ska gå i tävlingsfart. Det finns liksom inte i hans värld att det skulle gå långsammare för att han inte har simmat på 2 månader. Och det går faktiskt inte så mycket långsammare heller. Det är åter igen ett bevis att begränsningarna sitter oftare i våra hjärnor än i våra kroppar.

Jag vet att det är många som drömmer om att göra en IronMan men inte tycker att dom har tid att träna så mycket. För att genomföra en IM krävs det inte alls så galet mycket träning, men om man däremot vill göra en bra tid då är det en helt annan sak. Men jag tror inte att majoriteten av dom som gör en IM gör det för att dom vill kvala ti Hawaii, jag tror att dom flesta bara vill testa på att göra en. Och vill man det så tycker jag att man ska göra det, för att bara ta sej igenom det kan i princip alla. Och vill man göra 30 st på raken då får man utöka träningsveckan till 5 timmar, hahaha 😉

 Greger har en utmaning till sina medarbetare på Intrum Justitia. Han tänker göra lika många IM på raken som antalet medarbetare som genomför en IronMan under 2014. Vilka är på?