Det är fullt upp, verkligen.Jag har inte slutat blogga även om man skulle kunna tro det. Men på riktigt så är det här första gången jag slår på datorn före 21.30 sen jag skrev mitt förra inlägg.
Jag har egentligen inte tid att skriva något idag heller, så jag sammanfattar den senaste månaden med lite bilder.
Lilleman vår lilla tjur och Ronja tog en hel dag i anspråk med att rymma ur hagen .
En sån dag hinner man gå igenom många känslor. Först på morgonen när jag går ut och ska skjutsa barnen till förskolan och ser Lilleman stå på vägen. Känslan är då: suck, va fan.. Man har liksom inte tid just då att jag tjur. Tillråga på allt passar Ronja på att smita ut när jag stänger av strömen.
Senare på förmiddagen står Ronja utanför hagen och betar. Känslan då är: meeeeeen, suck.
Tar in Ronja och ser att Lilleman står ute på åkern. Känslan då är: vad i helvete. Lyckas mota in fanskapet ( i det här läget är det fanskapet, inte Lilleman). Kollar strömen, 10 000 V.
Tar in hästarna i väntan på hovslagarn. Allt är frid och fröjd i några timmar. Släpper ut hästarna när hovslagarn är klar. Ronja rymmer.. Känslan då är: fan då din lilla skit. Men den lilla skiten är så förbaskat söt. Hon ser ut som en seriefigur när hon kommer galopperande med sin långa man fladdrande, då är det svårt att bli arg på henne. Det går liksom inte.
Släpper ut Ronja igen och ser att Lilleman är på rymmen. Känslan då är: nu fan räcker det!!! Bestämmer mej för att Lilleman har gjort sitt här på jorden.
Ska åka och hämta barnen och ser då att Lilleman är ute på åkern igen. Känslan då är: uppgiven, orkar inte mer..
Nästa dag är ordningen återställd och alla djuren håller sej i hagen. Tittar på Lilleman, min lilla bebis och tänker att min lilla plutt visst ska få vara kvar.
Men nu har han flyttat, men inte till himlen utan till min bror där han går med fyra kvigor och förhoppningsvis ska bli pappa till nästa vår.
Mycke av vår tid går till projekt växthus. Det är där man hittar oss om man kommer hit.
Jag är kvar på mjölkgården. Det är lite högsäsong på kalvningar där så det är någon ny kalv varje gång jag kommer. Är så tacksam att jag får jobba med sådant jag tycker om.
I söndags var det säsongsstart med Farmers Fitness. Åter igen är jag tacksm för att jag får jobba med sånt jag tycker om.
Djur och träning har alltid haft den största platsen i mitt liv och det är fantastiskt att ha möjligheten att få jobba med just det. Tack, tack, tack för det universum..
Är ni intresserade av vad vi pysslar med på min träning så kan ni följa Farmers Fitness på fb och instagram där läggs bilder upp från varje pass.
I morse när jag tittade ut möttes jag av detta.. Kaniner på rymmen. Känslan då och nu är: jag orkar inte bry mej, suck. (kan ändå inte fånga dom själv) Ett projekt att ta tag i efter jobbet i kväll.
Känslan i kväll när vi ska jaga kaniner över hela gården kommer vara: vi skiter i det här och flyttar till en lägenhet, hahaha..