Regnet har vräkt ner, det har fullkomligt forsar och vinden var inte nådig i dag, men det gör ingenting, FÖR DET HÄR ÄR SISTA DAGEN!!!!!!! Sista, sista dagen, efter det här behöver dom aldrig göra IM igen om dom inte vill. Fast jag är säker på att alla 8 kommer göra det igen. I morgon får dom äntligen sovmorgon och ingen behöver kliva i den iskalla poolen någon mer gång. Det har varit en blöt och kall dag den värsta av alla men också en lyckodag. Nu räknas inte dagarna tills det är över längre, för nu är det äntligen över. På riktigt!

Tävlingen avslutades på bästa tänkbara sätt med Greger först över mållinjen, en plan som han haft sedan dag 1. Han vann på deca dagen, han vann på dubbel deca dagen och han vann på trippel deca dagen. Inte helt fel sätt att fira att decorna är avklarade. Totalvinnare av tävlingen blev Joszef, 2.a Ferenc, 3.a Greger, 4.a Steve, 5.a Jose´, 6.a Wayne 7.a Jamie, 8.a Angelo. Av dom dom 17 som startade decan gick bara 6 st i mål.

Nu när det är över så funderar vi på om vi kanske inte ska ge Italien en chans ändå och stanna en vecka till. Hahaha, det var ingen som gick på det där va?! I morgon är det prisutdelning och någon form av avslutnings lunch, sen kommer det bästa av allt.. vi åker hem 🙂 🙂 Hem, hem , hem ljuva hem.

Greger sa igår att det känns som att det inte skulle vara några problem att fortsätta 10-20 dagar till och det tror jag gäller alla som fortfarande är kvar i tävlingen.  Snacka om att vi bara utnyttjar en väldigt liten del av vår fysiska potential. Jag undrar vart gränsen går, hur många IM kan man göra på raken? 50 st ser jag som väldigt möjligt och realistiskt och något som säkert sker inom en överskådlig framtid (10 år). Jag tror att om man skulle kunna göra en IM om dagen i ett helt år med rätt förutsättningar. Säg att man inte jobbar utan istället gör en IM varje dag, att man kunde göra det på hemmaplan så man fick leva sitt liv som vanligt men istället för att gå till jobbet gjorde en IM istället. För Greger tar det 12 timmar från han lämnar hemmet tills han är hemma igen en vanlig arbetsdag, det är ungefär den tiden det tar för honom att göra en IM när han ska göra flera, så tidsmässigt skulle det inte vara någon skillnad. Problemet för oss nordbor är att vi inte har så många månader per år som är lämpade för att göra en IM. Men någon gång i framtiden kommer säkert en människa någonstans på vår planet att göra det och om det sker under min livstid kommer jag vara den första att säga att jag tror på det projektet.

Alla har vi fysisk potential att göra SÅ mycket mer än vi någonsin vågar föreställa oss. Vi måste bara våga tro på våra kroppar och sluta lyssna på alla som säger: det där går aldrig. Allt går om man vill det tillräckligt mycket och går det inte första gången så har man förmodligen tagit lärdom av misstagen så att det går andra gången istället.

 Till alla som har följt Gregers otroliga resa vill jag säga tack för att ni bryr er även fast inte media gör det. 30 IM på 30 dagar, vad är det i jämförelse med en innebandy match på korpnivå? Ingenting om man frågar en sportreporter. Men vet ni vad, det spelar faktisk ingen roll för ingen som är här gör det för att få medial uppmärksamhet, i så fall hade dom spelat innebandy istället. Dom är här för att bevisa att ingenting är omöjligt. Och till dej som läser det här vill jag ställa en fråga, vilket är ditt ”omöjliga” mål och när ska du ta dej ann det? Du vet inte hur många dagar, veckor, år du har kvar på den här planeten, se till att varje dag sträva mot ditt mål och din dröm för i slutändan är det det som räknas, inte att du gjorde det som förväntades av dej.  Sluta aldrig följa ditt hjärta..

Tack alla som har riktat sin uppskattning till bloggen, jag är ledsen att göra er besvikna men jag kommer inte skriva här på ett tag. Jag har inget intresse av att skriva om min vardag och ni har med största sannolikhet inte något intresse av att läsa om den heller. Jag återkommer när vi har något spännande projekt att skriva om. På återseende 🙂

Hej Sverige, hej huset på landet snart ses vi 🙂

Ännu en dag i landet som gud glömde. I går regnade det, idag spöregnade det och jag är rädd för att morgondagen bjuder på hällregn. Kanske inte bara är landet gud glömde, idag är det även landet som gud pissar på 😉

Simningen var tuff i dag också men dom fick i alla fall simma hela sträckan. Cyklingen en dyngsur historia och löpningen lika så. Dom har kortat av löpbanan så dom inte behöver springa på gräset när det är så blött. Nu är löpbanan ca 400 meter lång, dom ska springa 100 varv, kul… När jag lämnade spektaklet vid 19 tiden var det ingen som hade gått i mål. Jag har varit extremt lite vid tävlingen idag. Langat några mackor vid cyklingen och varit 2 timmar vid löpningen, första timmen var ok för då var inte Giorgio där. Jag får rysningar bara av att höra hans röst, man kan säga att jag tycker rätt så illa om honom när det till och med tar sej sådana fysiska uttryck bara av att höra rösten. Greger ska ringa mej när han är klar så åker jag och hämtar honom. Fram till dess ska jag spendera tiden med en hårtork i handen för att torka kläder inför morgondagen.

Det är inte lätt att sitta instängd på ett hotellrum med en sjukt uttråkad tvååring som hela tiden säger: åka bil och med det menar hon ÅKA HEM!! Hon är minst lika färdig som mej med det här. Nästa semester och semestern efter det och alla andra kommande semestrar bestämmer jag och prinsessan vad vi ska göra. Greger kommer inte ha någonting att säga till om eftersom hans semesterplan var så jävla rutten har han sumpat sin chans att någonsin få bestämma igen.

Jag och prinsessan pratar om vad vi ska göra när vi kommer hem och om vad hon önskar sej av tomten. Med tanke på hur duktig hon har varit här under vår magiska (magstarka) semester så kommer tomten vara tvungen att uppfylla allt på önskelistan. Än så länge är det bara skridskor och en egen häst som står på listan och det ska nog inte vara någon omöjlighet för tomten att trolla fram. Sen pratar vi om lekstugan, sandlådan, stutsmattan och cyklarna som hon ska leka med när vi kommer hem. Å vi ska mata djuren, å vi ska plocka ägg, å vi ska baka medan pappa ska snickra staket och kratta löv moohahaha..

Förutom att sitta på hotellrummet har vi även varit till köpcentret, problemet är bara att det ligger i Italien och att det finns massor av italienare där och NEJ, jag är inte imponerad av vare sej landet eller folket. Visst finns det trevliga italienare också som personalen på hotellet, pappan med dom två pojkarna som kommer till parken flera gånger i veckan för att leka med prinsessan och stackars Elisabetta som jobbar med tävlingen. Men det är inte tillräckligt många för att jag ska återvända. Stod i Mc Donalds ”kön” idag, en tjej och säger ursäkt. Så som man gör om någon står i vägen så jag backar och släpper fram henne, då ställer sej subban iskallt före mej i kön sen kommer en till kärring och gör lika dant. Okej är det det racet som gäller, jag släpper barnvagnen och ser till att vara jävligt snabb när den sista kärringen kommer fram till kassan, hoppsan nu var det visst MIN tur, bitch..

I morgon är det ÄNTLIGEN sista dagen och i övermorgon åker vi HEM!!

Nu får det fan vara nog!! Jag har varit kritisk till den här tävlingen sen dag 1, med all rätt. Och när man inte tror att det kan bli värre så väljer Giorgio att dag 28 korta av simningen med 800 meter utan att meddela vare sej atleterna eller deras crew. Jag är övertygad om att ingen av atleterna frivilligt skulle välja att simma 800 meter kortare oavsett hur kallt det än är. Nu är ju precis hela jävla tävlingen sabbad och det går inte att rädda. Dom har åkt hit för att göra 30 IM på raken, dom gör 27 på raken, dag 28 sabbar dom ansvariga det genom att korta av simningen medan den pågår utan att informera om det först. Det innebär att dag 28 är förstörd, dag 28 är ingen komplett IM. Vilket medför att det är OMÖJLIGT att göra 30 på raken även om dom simmar den fulla sträckan de två resterande dagarna. För mej tog tävlingen slut igår, det känns helt meningslöst att fortsätta två dagar till i regnet. För vad tjänar det till, det är ju ingen större prestation för någon av dessa killar att göra två IM på raken vilket dom sista två dagarna kommer räknas som OM det blir full längd på simningen. Blir simningen avkortad även dom sista dagarna, då vet jag inte. Vad ska man se det som då? 27 IM på raken plus tre onödiga träningsdagar. Ingen av dom här killarna har behov av fler träningsdagar, det är inte riktigt det dom är ute efter och det är inte riktigt det dom betalar för.

 Greger visste ens inte om att han simmat för lite för ens jag berättade det under löpningen. Wayne, Greger och Jose´ valde då att sätta på sej våtdräkterna igen och hoppa i och simma de resterande 800 meterna. Något som rövhålet Giorgio var helt vansinnig över och bokstavligen slet papprena ur handen på stackars Elisabetta som satt och räknade deras varv. Sen kallar idioten till ett möte där han försöker rädda sitt eget skinn genom att säga att det fortfarande är en officiell IM, att det inte alls är några problem med att korta ner tävlingen. Där lämnar jag mötet för då har jag hört tillräckligt med skit snack.

Jag kan ha fel, men i min värld är en IM 3,8 km simning, 18 mil cykel och 42 km löpning och inget annat. OM det är för kallt i vattnet så måste dom kolla upp det innan simningen börjar och byta ut simningen mot löpning vilket inte skedde. Deras anledning till att bryta simningen var att många hade problem. Jag anser inte att alla ska behöva bli lidandes för det, jag är helt övertygad om att majoriteten hade fixat att simma de resterande 800 meterna och om man inte fixar det så är man ur tävlingen. Nu är enligt min mening alla ur tävlingen för dom har inte gjort en full IM distans. Förutom Greger, Wayne och Jose´som valde att göra sina missade varv. Men dom varven räknas inte, den enda nytta dom varven gjorde var att dom tre i alla fall med gott samvete kan säga att dom gjort den fulla distansen alla dagar. Men dom är också förlorare på det eftersom klockan fortfarande tickade när dom gjorde det så dom kommer få en längre löptid än alla andra idag. Vatten temperaturen ska ha legat på runt 17 grader och det är inte för kallt, om det hade varit dag ett hade dom förmodligen inte haft så stora problem med att hålla värmen, men just nu är deras kroppar så slitna att dom med största sannolikhet skulle frysa även om det var 22 grader.

För mej slutade den här tävlingen igår med 27 kompletta IM på 27 dagar. Greger kommer med största sannolikhet slutföra även dom sista dagarna men jag kommer inte att närvara. Kan låta taskigt mot Greger men jag ser faktiskt ingen mening i att fortsätta när reglerna ändras HELA TIDEN. Visst jag kan gå och ge honom en macka under cyklingen men jag tvärvägrar att befinna mej på samma plats som dessa oförskämda, arroganta, otrevliga, socialt missanpassade människor som leker gudar.

Vincenzo klev av cykeln för några dagar sedan, sen dess har vi inte sett till honom för ens idag när han kommer gående under löpningen helt ovetandes om att dom kortat ner simningen. Det är bra kommunikation hos tävlingsledningen.

 Och vad då Guinness world record, ingen har sett till någon kontrollant därifrån. Jag har mycket svårt att tro att man bara kan skicka in ett papper där det står vad man har gjort, det måste ju finnas någon form av kontroll. Och dessutom utgår jag ifrån att dom skulle kräva doping prov, vilket inte har gjorts. Dag 20 frågade vi till och med om dom inte skulle göra något doping prov, svaret blev ..Nej. I vanliga fall är det dopingprov på sådana här tävlingar. Eller så har dom aldrig ansökt till Guinness world record över huvud taget för dom inte trodde at någon skulle klara det. Jag är så färdig med den här tävlingen, det ska bli så skönt att komma hem och få stänga Italien dörren bakom sej för att aldrig öppna den igen. Man måste skydda sitt sinne från dåliga tankar, och bästa sättet är nog att glömma hela spektaklet så fort man har lämnat det. Jag får passa på att spy ut mitt förakt och min avsky till dessa människor nu för så fort jag korsar gränsen till Österike är dom borta, då finns dom inte längre, då kommer dom inte förtjäna en sekund till av mitt liv. Men fram till dess kommer jag INTE att hylla dom.

Och JA jag tycker att sanningen ska fram, jag har inga som helst problem med att hänga ut människor som inte gör rätt för sej. Varje människa har ett eget ansvar över sitt agerande och om man som vuxen väljer att skrika och gapa åt människor till höger och vänster hela tiden så kan man inte heller förvänta sej att någon kommer att respektera en och tacka en för att man är en god medmänniska.

Det är lugn, inget har hänt. Greger är fortfarande med i tävlingen. Det var bara det att det var så j-la kallt igår så jag och prinsessan var bara och tittade på löpningen första timmen och jag ville inte skicka iväg något inlägg innan jag visste hur det hade gått. Greger var inte hemma för ens kl 22 då han hade tagit en massage efteråt och när han kom hem var det dags för mej att börja tejpa hälsenor, sen var det liksom för sent för att jag skulle orka slå på datorn.

Gårdagen var som sagt kall. Simningen är fruktansvärd, dom fick tydligen dra upp Angelo ur poolen för att värma upp honom för han var alldeles nerkyld. Efter simningen går alla och duschar varmt för att tina upp (där av dom senare sluttiderna), Greger sa att Tony och Angelo nästan svimmade i duschen för dom var så kalla. Kan tänka mej att dom spände sej så mycket för att dom frös så att syresättningen i kroppen inte blev tillräcklig, men jag vet inte det är bara min teori. I´m not a doctor..  Jag missade visst det roliga i går morse när Joszefs fru blåste honom mellan benen med en hårtork i 10 minuter. Haha! Jag känner att där någonstans är nog min gräns nådd för vad jag skulle göra för Greger, det skulle han få sköta själv.

Cyklingen även den kall. Det som var lite nytt var att Jose´ Manuel  var först in tätt följd av Greger och Steve. Fast den riktiga anledningen till det  var att igår hade dom kortat av cykelbanan pga bröllop och hade inga chip mattor så varven räknades enbart manuellt. Som ni kanske kan räkna ut så fanns det en anledning till att Jose´ var före in, det var inte det att han var snabbare utan han fick köra ett varv mindre. Även Chuck sa att han kört ett varv för lite, det är ju ganska lätt att se om man har en cykel dator. Men Chuck är redan ute ur tävlingen så det spelade inte någon roll.

Löpningen vanns av Joszef, Ferenc och Jose´ kom in på delad andra plats, Greger på en 3.dje plats och Steve på en 4.de plats.

Det var gårdagen det. Idag är det ännu kallare och regnar. Mer om den här dagen kommer i kväll.

Ännu en dag avklarad. Nedräkningen har börjat på allvar 4 dagar kvar.. Det har varit tuff vind på cyklingen idag också men det hindrade inte Greger och Steve från att vara först in från cyklingen. Först i mål var Joszef, 2.a Ferenc och ett varv efter Ferenc kom Greger in som 3.a. Inga andra har gått i mål än. Ett varv på löpningen är 800 meter, så att ligga ett varv efter är inte så långt efter. Min tejpning verkar funka bra, han är stel i fotlederna när han kliver av cykeln men om han tar det lugnt och går dom första varven så värmer det ur. I dag sprang han 5 varv ihop med Joszef och han tyckte att det kändes helt ok att hålla det tempot en kortare stund.

Jag har aldrig sett ett sånt rent löp steg som Joszef har. Medan alla andra linkar på något vis så löper Josef stolt och stark dag ut och dag in. Han ser så sjukt stark ut under löpningen och har sån klockren löpning hela tiden. Jag frågade honom om han hade gått till någon löpcoach, svaret blev internet. Han sa att han hade läst massor om chi running och tagit till sej konceptet. Jag har inte hunnit googla det så mycket än men när jag kommer hem ska jag verkligen läsa in mej på det. För om det kan få mej att löpa bara en gnutta likt Joszef så är det absolut värt att kolla på.  Kanske, kanske kommer jag också att se fram emot löppassen i framtiden. Men som sagt var så har jag inte hunnit läsa så mycket om det än, så jag vet inte riktigt vad det är mer än det Joszef förklarade. Fast det räcker att ha sett honom göra en mara så enkelt varje kväll för att jag ska tro på det där med chi running.

Kände en gnutta lycka idag när jag insåg att sista tävlingsdagen är den 7.de och inte den 8.de. Tack för det..

Idag har varit en tung dag, Greger har haft så fruktansvärt ont i sina hälsenor. Jag är inte riktigt nöjd med massörens tejpning så jag ska göra om den i kväll, får se om det hjälper något. Men ingen tejpning i världen kan häva inflammationen. Jag är en förespråkare för att man ska fortsätta aktivera det skadade området under läkning, vila är enligt min mening nästan aldrig en lösning. Men att springa en mara varje dag är lite väl mycket träning för inflammerade hälsenor, har svårt att se att dom kommer bli bättre under dom dagar som är kvar. Att springa 25 maror på 25 dagar sätter sina spår helt klart. Fem maror kvar, bara att bita ihop. I kväll lämnar jag och prinsessan parken innan han är klar, han tog extra cykeln hit i morse så han får cykla hem också. Det är bara 1,5 km så det är inte så synd om honom.

Även fast den här tävlingen är tuff så är vi överens om att non stop tävlingen i Mexico var värre. Greger var i mycket sämre skick efter 21 dagar där än han är efter 25 dagar här. Den största skillnaden är att han sover mycket mer här så kroppen hinner återhämta sej lite till nästa dag. I Mexico var det fullt ös hela tiden, att sova var något som prioriterades bort. Här finns det ju inget val, när man har gjort sin IM så har man. Det går inte att påbörja nästa IM för ens dagen efter så då blir man ju tvungen att äta och sova. Men den här tävlingen är så sjukt mycket tråkigare att titta på, det är bara samma sak varje dag. Sen att organisationen kring det hela är så dålig gör ju inte att man verkligen längtar att gå till tävlingsparken och träffa på idioterna. Alla som var i Mexico var väldigt kritiska mot mycket där, men alla som var där som även är här är väldigt överens om att det var paradiset jämfört med detta. Och alla skulle hellre åka dit igen (även fast dom då sa: aldrig mer) än någonsin sätta in fot på en tävling som anordnats av dess så kallade arrangörer. Den här världen är så liten och det är så få utövare så snacka om att dom har bränt sina kort för all framtid. Sorry guys..

När vi vaknar upp i morgon är det bara 5!! dagar kvar.

Dagens vinnare först i mål av alla och först att göra 24 IM på raken.. GREGER SUNDIN!! Tid ca 11.15.

Fick ett tips på att jag kan skriva om sponsorer, utrustning och vad som krävs för att göra ett sånt här race.

Sponsorer?! I den här världen finns inte mycket till sponsorer. Steve har inga sponsorer jag tror inte Joszef har några sponsorer. Greger är till viss del ekonomiskt sponsrad från Intrum Justitia där han jobbar, men det täcker långt ifrån alla kostnader som är kring en sådan här tävling. Vi har inte lagt ner något större engagemang i att leta sponsorer heller för det finns också en baksida med att ha sponsorer. Innan man börjar jaga sponsorer måste man också fråga sej om man vill ha ett åtagande gentemot det företaget. I min värld handlar det inte bara om att man ska få gratis saker eller saker till ett bättre pris. Man har även sålt sitt namn till ett företag som dessutom förväntar sej att man ska prestera och av just den anledningen kanske man slutar prestera för att man inte längre gör det bara för sin egen skull. Visst skulle det till viss del underlätta med sponsorer, men man måste väga fördelarna gentemot nackdelarna och ibland kanske det är bättre att stå på sina egna ben. Okej, om någon rik människa skulle ringa och säga Hej, jag står mer än gärna för alla era kostnader kring dessa tävlingar, då skulle vi inte tacka nej 😉 Men att vara sponsrad bara för sakens skull, nej tack.

Vad har man för utrustning då. Ja, den är inte så märkvärdig. Greger kör på sin gamla Giant jag tror att den är 6-7 år gammal och har rullat ca 2000 mil. Som reserv cykel har han min Giant. Han har två våtdräkter med sej en QR och en orca, han har kört med QR hela tiden fram tills idag då jag sa att han skulle ta den andra för att QR är så trasig att den knappt håller ihop längre. Den får nog inte följa med oss hem, den får nog flytta till en soptunna när tävlingen är över. Han har 3 par löparskor med sej i tre olika storlekar av märket Asics. Än så länge är han inne på första storleken.  Utrustning han inte har är pulsklocka, Greger använder aldrig pulsklocka varken vid träning eller vid tävling. Ultradistans tävlingar är väldigt oflashiga när det kommer till prylar. Det är oftast nybörjarna inom ultradistans som står för det flashiga och dom brukar oftast inte stanna så många dagar 😉 Dom som är rutinerade väljer att köra på sina gamla väl inkörda/insprungna/insimmade prylar. Det funkar inte att få skavsår av tex. ett nytt plagg efter två dagar om man har 28 dagar kvar. Så här är det gammalt som gäller.

Vad krävs för att göra ett sånt här race? En bra kropp skulle jag säga. Greger måste vara någon form av underbarn när det gäller fysisk ansträngning. Till vardags har han aldrig problem med knän osv. Just nu känner han av hälsenorna men det är inte så konstigt efter så många dagar. Hans kropp är så sjukt lätt tränad både konditionsmässigt och muskelmässigt. Jag tror på riktigt inte han vet vad mjölksyra är, för han får aldrig mjölksyra i benen när han cyklar. Sen krävs det en vilja av stål också och en extremt hög smärtgräns.

Vad äter han då? Just nu väldigt lite för det finns inget vettigt att erbjuda. Det blir en hel del glass, chokladmjölk och vingummin. Han tar ingen gel. Vätskan består mest av cola eller vatten med vätskeersättning i och sen dricker han öl på kvällen, vilket även Joszef och Steve gör i jakten på kalorier.