Hur har det nu gått? Jo tack, skavsår satte stopp för fortsatt cykling :(. Skavsår där bara tjejer kan få skavsår och jag kan lova att det gör så in i helvetes jävla ont. Så ont att det finns en anledning till att killar ser annorlunda ut mellan benen för dom hade aldrig kunnat överleva musskav ;).
Men jag ska ta hela tävlingen från början.
Vi kom fram på onsdag fm (jag, Greger och prinsessan). Alla som skulle tävla fick ett varsit klassrum att sova i. Det kändes inte så aktuellt för prinsessan så vi hyrde en liten lägenhet dom två första nätterna. På onsdagen gled vi mest runt träffade på en del som var i Mexico när vi var där, ljög lite med dom. Var till badanläggningen och badade med prinsessan och jag provsimmade i bassängen. Övrig tid gick till att sova då vi hade kört hela natten.
På torsdagen var det blodprov, genomgång av tävlingen och på kvällen någon form av öppningscermoni och pastaparty. Sent på kvällen var jag ute och testade cykeln och körde ett varv på banan. Sen packade jag det som skulle med till simningen i form av näring.
Klockan 6 på fredagmorgonen var vi vid simanläggningen, vet inte varför man skulle vara där så tidigt starten gick inte föräns kl 7. Vi var 8 st på min bana, jag och gubbarna. Jag ställde mej sist i startledet för jag trodde att jag skulle vara långsammast. Men det visade sej att gubbarna hade hoppat över sin sim träning ;). Dom första 7 km flöt på oförskämt fort och enkelt, körde om gubbarna gång på gång. Greger sa att det här kommer gå fort för dej du är nog klar på 4.30. Och det skulle jag nog ha varit om samma känsla infunnit sej hela vägen, MEN det gjorde den inte. Någon stans efter 7 km började höger axel och nacken tycka att det räckte, det ville sej inte alls längre. Varje hundring kändes som 1 km, det spelade ingen roll hur mycket jag simmade det var alltid lika många längder kvar när jag frågade. Jag var riktigt less på slutet, det gick så jävla långsamt och axeln värkte. Och eftersom jag inte är som gubbarna och kissar i våtdräkten blev jag tvungen att gå upp ur vattnet tre gånger och kränga av mej våtdräkten för att sen försöka kränga på mej den igen. Sista gången var jag rejält tjurig efter som Greger lyste med sin frånvaro även denna gång och jag fick ta hjälp av någon annan stackare att försöka få på mej den igen. Efter 5 timmar och 23 minuter var jag äntligen klar, sist upp ur poolen och lovade mej själv att aldrig simma så långt igen.
Jag hade en tidsplan att jag skulle sitta på cykeln kl 13 och det gjorde jag så jag var nöjd med att hålla planen även fast simningen tog längre tid än beräknat.
Fredagen den 27 juli visade sej vara den varmaste dagen dom hade haft på hela sommaren, det var över 30 grader varmt. Alldeles, alldeles för varmt. Huvudvärken kom smygandes redan efter någon timme på cykeln. Jag valde att stanna ganska ofta och sätta mej i skuggan och kyla ned kroppen med blöta handdukar. Men om man bortser från värmen så var cyklingen riktigt rolig, det var fin sidvind som passade mina zippar perfekt :). Det kändes som att cykeln gick av sej själv och att det bara var att åka med. Redan efter ca 10 mil började jag känna av skavsåren, smorde med vaselin och ännu mer vaselin i hopp att det skulle hjälpa.
Dagen började övergå till kväll och det mörknade. Himlen lös upp gång på gång, jag trodde att det var ett tåg långt bort som jag såg, men det var blixtar. Värsta åskvädret dundrade mot oss. Jag kom in till varvningen i grevens tid, när jag hoppade av cykeln kom ovädret, spöregn och åska. Vi bestämde att jag skulle tidigare lägga min sovpaus och vila i två timmar medan det regnade som värst. Kl 1 var jag ute på banan igen, fortfarande pigg i benen och huvudet men det gjorde allt ondare att sitta ned. På med mer vaselin och dubbla par cykelbyxor. Vid fyra tiden kastade jag in handuken :(, det var omöjligt att fortsätta om jag inte skulle stå och cykla i 33 mil. Det var inget rolig beslut att ta, ett riktigt misslyckande. Jag har aldrig i hela mitt liv brutit en tävling och jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att jag skulle göra det heller. Men nu har jag gjort det och det suger. Det spelar ingen roll att andra säger att det var bra ändå. För det var det inte, mitt mål var inte att åka dit och simma och cykla 22 mil, mitt mål var att genomföra tävlingen och det gjorde jag inte. (JÄVLA SKIT)!
Om jag ska se någonting positivt med att jag bröt är att kroppen är pigg och fräsch och att jag kan träna på som vanligt. (Väntar dock några dagar till med att sätta mej på en cykelsadel ;)). Kalmar är om några veckor och jag trodde att jag skulle bli tvungen att ”vila” mej i form men nu slipper jag det.
Tävlingen var bra arrangerad med bra personal med ett trevligt bemötande. Jag kan verkligen varmt rekomendera andra som är sugna på lite längre distanser att åka dit.
”Det är bara att hålla ihop och fortsätta, kom igen..” – Mitt mantra till mej själv de sista km under simningen.
