Börja blogga igen.. Jaha varför det? Det finns flera anledningar, en är att jag tycker att det är slöseri med pengar att betala för en hemsida som bara används vid tävlingar typ vart annat, vart tredje år. Sen har jag märkt att det finns en nyfikenhet på lantlivet, jag tycker inte att min vardag är speciell för det är ju min vardag, min verklighet. Men jag har förstått att det är många andra som inte har samma vardag som jag.

En helt vanlig dag, djur överallt. Hund, katt, kaniner, höns och en prinsessa..

Ringrostig och ovan att skriva, utan  plan och ingen röd tråd att följa. Det blir som vanligt högt och lågt, hit och dit. Det som kommer skilja sej från annars är att det kommer bli mer bilder, jag är ju inte direkt känd för att ha mycket bilder när jag bloggar. Men nu är det så att jag skaffat mej en ny hobby som heter foto  och mitt favorit objekt heter kossa.

Vår ambition är att vara självförsörjande på mat till så stor del som är möjligt för oss, och från och med i år är även tanken att vi ska sälja överskottet av det vi producerar. För närvarande är vi självförsörjande på potatis, ägg och nötkött.

Från och med förra veckan är lillsessan inskolad på förskolan och jag har börjat räkna gården som min arbetsplats och inte bara som mitt hem. Greger jobbar sina långa dagar i Stockholm så gården är mitt ansvarsområde. Som medhjälpare har jag den självutnämda förmannen Beppe, något som de andra djuren inte är super imponerade över. Beppe är min följeslagare sen snart 12 år tillbaka, en sådan där liten pälshög som Greger fick på köpet när han träffade mej. Eller han fick två rättare sagt, men Beppes ständige vapendragare och min absolut bästa barnvakt finns tyvärr inte med oss längre. Han fattas mej och stora prinsessan varje dag, vi brukar vinka åt den stjärna som lyser starkast på himlen för där bor våran Jensen.

Världens bästa barnvakt Jensen

Gregers och Beppes relation kan ibland beskrivas som frostig, men oftast kör dom på varianten: ser jag inte dej så finns du inte. Beppe älskar sin matte (dvs. mej) och tycker nog inte att det här med man och barn inte var en jätte bra ide´.

Förmannen Beppe

I lördags delade jag (och Beppe) på kaninerna. Det verkar vara kaninungar på G så det var dags att flytta honorna till egna burar så dom kan boa i lugn och ro. Det enda djur jag är allergisk mot (förutom spindlar) är kaniner. Får en sådan galen rinnsnuva när jag håller på med dom, det är då man önskar att man hade samma skills som en kossa 🙂

Vi har tre kaniner, två honor och en hane av rasen NewZeeland som är en köttras. Planen var inte att få kaninungar nu utan senare fram på våren. Men hanen var av en annan åsikt när han rymde in till honorna. Jag var lite naiv och trodde att han skulle hålla sej i sin inhägnad som jag slitit hårt med. För stolt för att be om hjälp slet jag som ett djur att få i skruv i spånskivorna. Skruva i spånskivor låter ju svin enkelt meeen det är det tydligen inte, den halkade runt som en smörklick i en het stekpanna och vägrade greppa skivan. Efter diverse svordommar fick jag skivorna och allt annat som skulle dit på plats. Nöjd, mycket nöjd, allt var frid och fröjd i ca en månad tills honorna blev brunstiga och herr kanin bestämde sej för att hoppa över min 1,20m höga inhägnad. Där av min misstanke att det blir ungar inom en snar framtid.

Herr kanin, inte så oskylldig som han ser ut.

I kväll är det fullmåne, en fullmåne kväll/natt på landet är magisk. Jag älskar det. Nu när jag gick in från stallet och månen tittade fram mellan molnen hörde jag hur räven gick runt husen och skrek sitt spöklika skrik, då känner jag bara: shit, detta är livet , helt MAGISKT!