En hel sommar har gått, en sommar där vi verkligen inte kan klaga på vädret. Jag tänkte försöka sammanfatta vår sommar.   

 

En stor del av min sommar har handlat om träning, både min egen och andras. Sen i början av maj har jag kört Farmers Fitness varje torsdag och söndag här hemma på logen. Det är så förbaskat kul att följa utvecklingen på deltagarna, dom är så jäkla grymma 🙂 Om man vill se fler bilder från träningen kan man kolla på Fb, farmersfitness.

 

Lika mycket som jag är ovillig till att träna under vintern, lika villig är jag till att träna under sommaren. I just love it! Så vad kan vara bättre än att fira sin födelsedag med ett riktigt kalaspass på logen?

Jag lovade att köra hela passet i klänning. Fyller man år så gör man..

Jag är så glad och tacksam att dom underbara människor som kommer till mej och tränar är så störtsköna och bjuder på sej själva när det vankas kalas. Jag önskade rosa kläder, giltter och glamour. Detta gäng dök upp 🙂 Jag kan bara säga TACK!

 

Jag och Greger har vidgat våra vyer i sommar och deltagit i ett hinderbanelopp, Tough Race Sweden. Så jäkla kul, kul lopp, kul att göra något nytt.

Vi hade verkligen ingen aning om vad vi skulle förvänta oss, vi gick in helt blanka i det här och det tycker jag var skönt. Det går liksom inte att ha några förväntningar på sej själv när man inte vad som komma skall. Och vad kom? Lera, lera, lera och lite mer lera.

Greger gick all in och sprang iväg i ett högt tempo och som det fysiska underbarn han är så gick det rätt hyfsat för honom, tror han kom in som etta eller tvåa i vår startgrupp.

’

För min egen del så gick det lite långsammare, när jag passerade två km markeringen så hade jag sprungit min längsta sträcka det här året, bara 6 km kvar. Men trots min avsaknad av konditionsträning så var det ändå mycket lättare än jag trodde det skulle vara. Jag kan verkligen rekommendera det här loppet som jag tror att ALLA skulle klara utan större bekymmer. Vi fick definitivt blodad tand, så om det dyker upp något mer lopp som passar in i kalendern så ser ni nog oss där kravlandes i leran.

 

Det blev en sväng till jämtland med plan på fjällvandring med barnen. Det gick sådär 😉 Vi kom fram till att lillsessan inte skulle orka gå i backarna så det fick bli en liten tur till Nulltjärn i stället.

Som vanligt fanns det ingen större plan, vi ställde bilen på parkeringen och gick iväg. Vi gick efter vägen, tanken var att vi skulle vika av på någon stig in i skogen. Vi gick och vi gick. När vi gått ca en km var det dags för femte stoppet. Är man 2 och 5 år och har en chokladkaka i sin ryggsäck då kan inte stoppen komma ofta nog. Jag passade även på att ta fram kartan som låg nedtryckt i väskan. Normalt sätt kollar man kanske kartan innan man går iväg, men inte vi. Vi jobbar inte på det viset  😉

Självklart skulle vi ha gått åt ett annat håll vi parkeringen. Att vända var inget alternativ, det skulle  innebära att vi skulle ha drygt 4 km kvar istället för ca 2. Men barn som har chokladkaka i ryggan tar 1 km typ en timme.

Vår färd längs asfaltsvägen fortsätter, det börjar regna, vi tar skydd under ett träd och givetvis passar vi på att fylla på med ännu mer energi, asfalt är ju en tuff och krävande terräng att vandra i 😉

Det slutar regna, vi går vidare. Sessan börjar tröttna och säger att det är tråkigt att fjällvandra, jag har svårt att hålla mej för skratt. Stackars barn, vilken upplevelse, gå i dikeskanten efter en väg, ganska långt ifrån att fjällvandra.

Vi kommer äntligen fram, det är fantastiskt vackert, barnen badar och springer efter strandkanten, Greger slår upp tältet, vi äter en utsökt middag går och lägger oss och vaknar upp till fågelkvitter och morgonsol.

En helt fantastisk kväll (skulle man kunna tro)

 

Eller, hmmm.. Kanske inte riktigt. Det är vackert, visst, men det är helt sjukt mycket knott. Barnen springer efter strandkanten, visst, men det är bara för att dom inte kan stå stilla för då blir dom uppätna av knotten. Greger sätter upp tältet, nja.. – Nu får du fan komma och hjälpa mej att sätta upp det här skiten, jag fixar inte att stå still, dom äter upp mej.

Hur svårt är det att sätta upp ett tält, i vanliga fall inte så värst. Med knottjävlar i ögonen och i näsan och på all hud som inte är täckt och med en krypande panik känsla i kroppen går det inte fort nog. Tillslut får vi upp tältet. Jag och barnen söker skydd där medans Greger gör upp eld. Det är fruktansvärt varmt och kvavt inne i tältet. Jag känner att jag vill hem men håller god min inför barnen och säger visst är det mysigt att tälta.

Vi äter spagetti och köttfärsås i pulverform,  det smakar skit. Vi äter mackor i stället. Knotten har hittat den dom sökt efter i hela sitt liv, dom slår på djungeltrumman och kallar dit vart enda litet knott i hela jämtlands län. –Här är hon, den godaste människan i hela världen, ät, bara ät hon är så stor så det räcker åt oss alla.

Ny är kryper inte panik känslan innanför kroppen längre, den har sparkat sej ut och kastat sej fram. Det finns inte en chans att jag kan stanna längre. Knotten är helt galna på mej, Greger och storsessan är ganska förskonade, lillsessan smakar också gott men inte lika gott som mej. Jag kan inte ta vägen någonstans, dom är överallt på mej.

Gömmer mej och barnen i tältet och säger åt Greger att han får springa och hämta bilen. Kanke 30 minuter senare är han tillbaks, vi kastar oss in i bilen trycker in tältet utan att packa ihop det och åker ”hem”.  Där kunde historien ha slutat, men det gör den inte. Jag är så sönderbiten att min kropp får en allergisk reaktion, kliar sönder mej på natten. Dagen efter, en söndag måste jag till apoteket för att få något mot klådan. Närmsta apotek 9 mil enkel resa, det är bara att åka. Tjejen på apoteket tittar storögt på mej och frågar vart jag har varit. Får en salva men hon kunde inte rekommendera att smörja så stora partier, fick även allergitabletter, livet återvänder. Hädan efter kommer jag aldrig att befinna mej bland knott utan allergitabletter. Fuck you knottjävlar..

Det var ett litet kort sammandrag från vår sommar 🙂

Min avsikt är att uppdatera bloggen lite oftare nu i höst, men inte varje dag.