Är våren på väg på riktigt? Odlaren i mej börjar vakna till liv. Läser frökataloger och fantiserar om den perfekta sommaren. Köksbänken är täckt av såjord och fröpåsar.

Ännu en fantastiskt fin dag, riktigt skönt i solen trots att det bara var ett par grader varmt. Idag har jag fyllt drivbänkarna i lilla växthuset med dynga, vattnat det med varmt vatten och slutligen täckt det med ensilageplast  i en förhoppning om att det bli varmbänkar så jag kan börja odla i dom om ca en vecka.

Inomhus påbörjade jag odlingarna för några dagar sen, har hittills pillat ned drygt 100 tomatfrön, ca 25 chilifrön och ett gäng citronbasilikafrön. Har även satt lite ärtor för att kunna skörda ärtskott att ha till maten samt lite groddning av mungbönor.

Lunch

Passade på att käka lunch ute med KOllegorna, men vi kunde inte komma överens om vad vi skulle äta så jag valde att sitta för mej själv under själva mat intaget asocial som jag är. Efter det chillade vi i solen en stund.

Helt klart bästa läget på hela gården om man vill ha sol

Man skulle kunna tro att det är ensamt här, men jag trivs så förbaskat bra i mitt eget sällskap och har alltid gjort det. Under alla år som jag jobbat med kossor har jag jobbat ensam och jag tycker det underbart, är ingen team player, har aldrig varit det. Har alltid avskytt allt vad grupparbeten heter i skolan. Jag vill köra mitt eget race, min kreativa del i hjärnan går alltid på högvarv det poppar upp bilder och ideér hela tiden i mitt huvud. Då är det svårt att jobba ihop med någon annan som inte ser samma bilder. Har hört att alla inte tänker i bilder. För mej är det svårt att förstå, på riktigt. Hur tänker man då? I text eller??

Sen är jag ju inte ensam heller, jag har ju en hund, en katt, tre hästar, tre kaniner, fyra kossor (en ko, två kvigor och en tjur), en gårdstomte, ett okänt antal spöken, ett gäng troll i skogen, nio höns och en tupp. Dom nio hönsen var 50st i somras, behöver jag säga att räven som går och skriker här på nätterna är duktigt rund om magen. Men all skugga ska inte falla på honom, de flesta av hönsen har blivit tagna av duvhöken.  Om duvhöken har jag inget gott att säga.. Punkt. Livet med spökena och gårdstomten får jag återkomma till någon annan gång.

Ensam? Nej verkligen inte.

Vi har inga matavfalls rester. Enligt Greger ser matavfallskedjan ut så här: Det jag och barnen inte äter får hunden, det hunden inte äter får katten, det katten inte äter får hönsen och det hönsen inte äter får Greger. Inte konstigt att han kan hålla sej så fit när han får leva på bananskal och lök-slattar. Har han tur så kanske hönsen ratat någon popcornkärna , då är lördagskvällen räddad.

Nu ska jag hoppa i stövlarna och gå ut och natta djuren och snickesnacka med gårdstomten.