Vi har blivit med igelkotte

I dag när jag var ute på barnvagnspromenad hittade jag en igelkotte sovandes i dikeskanten. Det kändes inte helt ok att lämna den där men jag kunde inte gärna stoppa ned den i barnvagnen. När G kom hem åkte vi och hämtade den, så nu ligger den i stallet och sover.

Appropå promenader, är det träning eller ej? För mej är svaret JA. En underskattad träningsform av många. För egen del tror jag att jag kommer att ha stor nytta av att ha gått så mycket. Jag vet att jag inte kommer springa 12,6 mil, att jag kommer att bli tvungen att gå en del och då är det bra att fötter och ben är vana. Dessutom ser jag promenaderna som en ”uppbyggande” belastning på muskler, leder och senor.

Övrig träning idag blev 20 minuter på träningscykeln samtidigt som jag åt en semla och tittade på tv, multi tasking heter det visst. Efter den korta cyklingen ägnade jag mej åt 30 min stretch och rörlighetsträning.

Vi har trainer och fyra cyklar att välja på att hänga upp men jag föredrar ändå den gamla monarken, med bred, mjuk och skön sadel, passar min rumpa perfekt 🙂

 Igelkotten..

Plötsligt händer det

I går kväll var det simträning. Jag var ganska osugen på att åka dit, försökte smita undan men G sa att jag skulle åka.

Simningen (crawl) har varit ett stort problem för mej. Jag är en jävel på bröstsim men när jag ska simma 11,4 km är det nog bra att kunna crawla.

I tv serien Mot alla odds är det en kille som har svårt att gå, han säger att han måste tänka på varje steg han tar. Precis så har simningen varit för mej. Ingenting har gått av sej själv, armarna har tvärvägrat att sammarbeta, jag har sett ut som en halt häst när jag orytmiskt har försökt ta mej fram.

Men igår hände det något. Jag låg och plaskade på och tänker: Vad fan hände?? Helt plötsligt bara funkade det. Allt blev så himla enkelt, armar och ben gjorde vad dom skulle utan att jag behövde påminna dom. Om det är så HÄR enkelt att crawla kan jag förstå varför folk väljer det framför bröstsim.

Nu när jag äntligen har hajat grejen längtar jag till nästa simpass för att se om känslan finns kvar.

Nu ska jag åka och tatuera in Diva i svanken 😉

Blogg

I dag ska jag börja blogga. Jag kommer att skriva om vägen till mitt mål, en trippel IM (Ironman).

Jag ska ärligt erkänna att jag själv inte är speciellt road av att läsa bloggar men jag har förstått att intresset av att läsa andras träningsbloggar är ganska stort. Så nu säger jag hej och välkommen till min blogg, till min verklighet.