Inte ens en rubrik kan jag komma på..

Vet inte riktigt vad jag ska skriva om, idag är det tomt i mitt huvud.

Att blogga är inte alltid lätt. Oftast kommer det till mej vad jag ska skriva, behöver inte tänka utan bara låta fingrarna göra jobbet. Jag vill inte att mitt skrivande ska vara tillrättalagt. Jag vill bara skriva det som är äkta och kan inte skriva bara för att.

En gång för ca 15 år sedan när jag läste svenska B på komvux fick vi som uppgift att skriva en novell. Jag gick hem och satte mej vid datorn och fick feeling. En berättelse poppade upp i mitt huvud och jag skrev ned den, det tog kanske en halv timme. Nöjd med att avklarat uppgiften så fort lämnade jag in den och tänkte inte  mer på det.

Nästa gång jag träffade läraren var han eld och lågor och frågade om han fick läsa upp den för klassen. Jag hade tydligen ovetandes gjort alla rätt med hur han ansåg att man skulle skriva en berättelse. Konstigt, jag hade ju bara skrivit ned det som dök upp i mitt huvud. Läraren tyckte att jag skulle skicka in den till någon novelltävling, det tyckte inte jag (vem skriver noveller liksom..) Not me.

Nu 15 år senare i brist på annat får den sin publicering här.

Hoppas att jag kan bjuda på  intressantare läsning i morgon. Nu säger jag tack för den här dagen, tack för livet. Ta inte morgondagen för givet.

_DSC0204

Dåren

Dörren är min, dörren är min…

Han stod där idag också, idag som alla andra dagar. Tänk om folk visste vem han egentligen var. Att han var en dåre. Utåt sett var han en helt vanlig människa som går till jobbet som alla andra. Vad dom inte visste var vad som rörde sig innanför hans pannben. Att ta sig till jobbet kan vara riktigt svårt om man är en dåre. Allting kan bli svårt om man är en dåre, om man låter tankarna ta över.

Dåren är vaken före alla andra, för han måste göra allt i rätt ordning. Om han inte gör det kommer något ont att inträffa. Vem vet, kanske vilar det en förbannelse över en odiskad kaffekopp, därför får det aldrig finnas något odiskat. Dårens diskbänk är alltid ren och fin. Och vad händer om sängen är obäddad? Dåren ryser vid tanken. Har man en obäddad säng kan man nog räkna med minst en olycka innan dagen är slut.

När dåren äntligen lyckas ta sig ur lägenheten och tvångstankarna som den medför så kliver han rakt ut till nya faror. Världen är listig och försöker hela tiden lura honom. Ibland kan det vara nya brunnslock, någon försöker överlista honom och få honom att kliva på en A-brunn istället för en K-brunn.

Fast det riktiga helvetet börjar vid tunnelbanan, närmare bestämt i rulltrappan. Dåren tror att om han tittar ned för rulltrappan så kommer han att ramla. För dåren känner en kille som ramlade ned för rulltrappan, han var randig i ansiktet flera dagar efteråt. Att åka upp för rulltrappan är nästan ännu värre. Dåren tror att han ska falla bakåt för att ryggsäcken är för tung. Ibland funderar han på om det skulle vara bättre att ta hissen istället, fast den kan ju stanna…

Dåren är så jävla trött på den onda lilla gubben som bor i hans huvud, det är den onda lilla gubben som hittar på alla nojor. Den första han möter när han vaknar på morgonen är den onda lilla gubben. Den sista som säger god natt till honom på kvällen är samma lilla gubbe. Dåren vill knappt tänka på hur många timmar av sitt liv han slösat bort på att sitta och planera hur han ska förinta den onda gubben. Än så länge har ingen av planerna lyckats, så dåren har börjat inse att han nog får leva med gubben livet ut.

När han klarat sig ned för rulltrappan utan ränder i ansiktet väntar nästa prövning. Att få tåget att stanna så att dörren kommer mitt framför honom. Dåren har en väl utarbetad teknik för det. När de röda lamporna på skylten lyser ”1 minut” går han till den plats på perrongen som kallar på honom, vilket varierar från dag till dag. Han får en känsla i magen som talar om vart han ska stå. När han står där är det viktigt att ingen ställer sig framför honom för då kan krafterna mellan dåren och dörren blockeras. Så fort tåget blir synligt börjar han upprepa de magiska orden i sitt huvud. Dörren är min, dörren är min…

Frustrerad men lycklig

 

Ge mej ett G, G som i galen..

Satt vid datorn hela kvällen igår och jobbade på en logga/loggor. Lyckades ladda ned något program för sådant. Men sen då.. Ska man bara fatta hur man ska göra, eller? Det är INTE jag som är IT-tekninker i den här familjen, barnen har större IT skills än mej.  Efter mycket om och men och en hel del frustration lyckades jag få den där IT-tekninkern som jag är gift med att hjälpa mej (en kort stund). Bagarn´s barn äter bränt bröd heter det ju, och det är precis så det är här hemma, det är inte direkt så att IT suporten står i givakt när man behöver hjälp.

_DSC0303

Till slut fick jag till det som jag ville ha det. Glad och nöjd gick jag och la mej och hade en plan att jag skulle få upp loggorna på hemsidorna idag. Meeen riktigt så enkelt var det inte. Jag blir fan galen!!  Har mutat barnen med film och röda vinbär (livet på landet, man tar vad man har i form av godis) för att få jobba ostört vid datorn. Har lagt så många timmar vid datorn nu, och inget ljus i sikte. Eller jo kanske för nu har IT-tekninkern kommit hem, och kanske, kanske kan jag muta honom också med röda vinbär så jag kan få någon hjälp med den här SKITEN!

Förutom strulet med datorn känns det riktigt bra. Har ett lyckobubbel i kroppen, dom ideér och planer som jag haft sen vi flyttade hit för 4,5 år sedan har jag äntligen tid att ta tag i, drömmar och mål som ska förverkligas.

Tänkte att jag skulle fortsätta presentera djuren på gården. Beppe the one and only har jag redan berättat om så i dag får det bli Astas tur.

_DSC1569

Asta

Asta är en simmental/hereford korsning som vi seminerar med Black Angus. Vi köpte henne 2012 från gården jag jobbade på då. Hon var 6 månader när hon flyttade till oss. 2014 fick Asta sin första kalv, en tjur.  Kalven satt fast som ett berg när hon skulle kalva. Jag var höggravid och skickade in Greger i boxen för att försöka hjälpa till att få ut den. Det är inte lätt om man aldrig har varit med förut och veta när och hur man ska dra så jag kunde förstås inte hålla mej där ifrån fast jag var i 8 månaden. Jag har varit med att förlösa många kalvar, men aldrig varit med om någon som suttit fast så hårt.  Vi slet som djur båda två och tillslut kom han äntligen ut, stor, väldigt stor. Greger var stolt som en tupp över att ha förlöst sin första kalv och jag var stolt som en tupp över att ha lyckats hålla min bebis kvar inne under allt slit.

Tänk vad lite det behövs för att man ska känna lycka. Jag var nyss ut och nattade djuren och såg då att ena ponnyn låg och sov tillsammans med kossorna. Att se sådant gör mej lycklig, för då vet jag att mina djur är trygga och harmoniska och trivs med varandra även om den ene är en ko och den andre en häst. På vägen in med ett leende på läpparna hör jag ett konstigt ljud, jag stannar upp och lyssnar. Konstaterar att det måste vara en uggla. Leendet blev lite bredare och jag knallar vidare.

 

En popcornkärna, lördagkvällen är räddad

Är våren på väg på riktigt? Odlaren i mej börjar vakna till liv. Läser frökataloger och fantiserar om den perfekta sommaren. Köksbänken är täckt av såjord och fröpåsar.

Ännu en fantastiskt fin dag, riktigt skönt i solen trots att det bara var ett par grader varmt. Idag har jag fyllt drivbänkarna i lilla växthuset med dynga, vattnat det med varmt vatten och slutligen täckt det med ensilageplast  i en förhoppning om att det bli varmbänkar så jag kan börja odla i dom om ca en vecka.

Inomhus påbörjade jag odlingarna för några dagar sen, har hittills pillat ned drygt 100 tomatfrön, ca 25 chilifrön och ett gäng citronbasilikafrön. Har även satt lite ärtor för att kunna skörda ärtskott att ha till maten samt lite groddning av mungbönor.

_DSC0248Lunch

Passade på att käka lunch ute med KOllegorna, men vi kunde inte komma överens om vad vi skulle äta så jag valde att sitta för mej själv under själva mat intaget asocial som jag är. Efter det chillade vi i solen en stund.

_DSC0295-RedigeraHelt klart bästa läget på hela gården om man vill ha sol

Man skulle kunna tro att det är ensamt här, men jag trivs så förbaskat bra i mitt eget sällskap och har alltid gjort det. Under alla år som jag jobbat med kossor har jag jobbat ensam och jag tycker det underbart, är ingen team player, har aldrig varit det. Har alltid avskytt allt vad grupparbeten heter i skolan. Jag vill köra mitt eget race, min kreativa del i hjärnan går alltid på högvarv det poppar upp bilder och ideér hela tiden i mitt huvud. Då är det svårt att jobba ihop med någon annan som inte ser samma bilder. Har hört att alla inte tänker i bilder. För mej är det svårt att förstå, på riktigt. Hur tänker man då? I text eller??

Sen är jag ju inte ensam heller, jag har ju en hund, en katt, tre hästar, tre kaniner, fyra kossor (en ko, två kvigor och en tjur), en gårdstomte, ett okänt antal spöken, ett gäng troll i skogen, nio höns och en tupp. Dom nio hönsen var 50st i somras, behöver jag säga att räven som går och skriker här på nätterna är duktigt rund om magen. Men all skugga ska inte falla på honom, de flesta av hönsen har blivit tagna av duvhöken.  Om duvhöken har jag inget gott att säga.. Punkt. Livet med spökena och gårdstomten får jag återkomma till någon annan gång.

_DSC1550

Ensam? Nej verkligen inte.

Vi har inga matavfalls rester. Enligt Greger ser matavfallskedjan ut så här: Det jag och barnen inte äter får hunden, det hunden inte äter får katten, det katten inte äter får hönsen och det hönsen inte äter får Greger. Inte konstigt att han kan hålla sej så fit när han får leva på bananskal och lök-slattar. Har han tur så kanske hönsen ratat någon popcornkärna , då är lördagskvällen räddad.

Nu ska jag hoppa i stövlarna och gå ut och natta djuren och snickesnacka med gårdstomten.

 

 

Rosa hörselskydd och spindlar på dasset

Frihet, vad är frihet? Är det att ha så mycket pengar att man kan köpa allt man vill, eller är det att vara så oberoende av omvärlden som möjligt?För mej är det att vara oberoende, att klara sej själv. Att kunna överleva ett strömavbrott under en längre tid.

Vi har egen brunn med vatten, vi har vedspis att laga mat på och värma upp huset, vi har vår egen mat, vi har ett utedass och vi har en jordkällare. Det är frihet för mej, en känsla av styrka som jag tror jag delar med alla som bor på landet. Vi står stadigt i våra stålhette -beklädda  stövlar, när det blir mer eller mindre kaos i städerna så fort det är strömavbrott i mer än en timme. Det är då vi bondtölpar drar på oss våra raggsockor  gör en brasa i spisen lutar oss tillbaka med en kopp kaffe och tänker: hoppas det inte är allt för många spindlar på dasset.

IMG_6233

Gema i ”vårsolen”

Nog om detta för nu. Idag har vi bjudits på en fantastiskt solig dag. Lediga barn = inget jobb dagtid (helt omöjligt med lillsessan ) så det blev en pickninckpromenad i solen.

IMG_6630

Ebba jobbar på solbrännan

 

Det blev lite kvällsjobb istället. Mockade lösdrifterna och fick ensilage leverans av grannen. Stod och ljög ett tag på logen med honom om konsumtionssamhället och den vinklade klimat debatten som pågår. Det är mycket som är på tok hur vi lever i dagens samhälle, skrämmande. Vi måste alla stanna upp och rannsaka oss själva hur vi egentligen lever.

Ensilage rullarna från grannen väger 550 kg, inget man tar på skottkärran precis eller för den delen knappt på vår traktor. Och nu när jag gjorde en så snygg övergång till ämnet traktorer så måste jag ju berätta om Gregers relation till vår traktor. Om Beppe och Greger har en bitvis frostig relation så kan man kalla relationen till traktorn för äkta hat. Det måste vila en förbannelse över  traktorn, så fort Greger kommer nära så lägger den av och går inte att starta om. Detta har resulterat i att det nu mera är jag som kör traktorn och den spinner som en katt.

_DSC0229

Gregers pärla

_DSC0233

Här sitter man kungligt

När den mot förmodan har fungerat när Greger har kört så har manligheten sjunkit till botten. Iförd prinsessans rosa hörselskydd har han puttrat runt i vår skrothög och känt förnedringen skölja över honom när någon av grannarna (dom riktiga bönderna) kört förbi i sina monster traktorer och förmodligen skrattat högt inombords åt 08.an som leker bonde. Men nu är den tiden förbi, nu är det jag och traktorn som är ett team och jag klär ruskigt bra i rosa hörselskydd. Och bönderna tänker: fan vilken grym brud som kör traktor, det märks att det är en riktig bonnjänta det där.  🙂

_DSC0239

Grannens traktor, Gregers våta dröm..

 

 

 

Blogga, hur var det man gjorde nu igen..

Börja blogga igen.. Jaha varför det? Det finns flera anledningar, en är att jag tycker att det är slöseri med pengar att betala för en hemsida som bara används vid tävlingar typ vart annat, vart tredje år. Sen har jag märkt att det finns en nyfikenhet på lantlivet, jag tycker inte att min vardag är speciell för det är ju min vardag, min verklighet. Men jag har förstått att det är många andra som inte har samma vardag som jag.

AdobePhotoshopExpress_2016_02_22_204818

En helt vanlig dag, djur överallt. Hund, katt, kaniner, höns och en prinsessa..

Ringrostig och ovan att skriva, utan  plan och ingen röd tråd att följa. Det blir som vanligt högt och lågt, hit och dit. Det som kommer skilja sej från annars är att det kommer bli mer bilder, jag är ju inte direkt känd för att ha mycket bilder när jag bloggar. Men nu är det så att jag skaffat mej en ny hobby som heter foto  och mitt favorit objekt heter kossa.

Vår ambition är att vara självförsörjande på mat till så stor del som är möjligt för oss, och från och med i år är även tanken att vi ska sälja överskottet av det vi producerar. För närvarande är vi självförsörjande på potatis, ägg och nötkött.

Från och med förra veckan är lillsessan inskolad på förskolan och jag har börjat räkna gården som min arbetsplats och inte bara som mitt hem. Greger jobbar sina långa dagar i Stockholm så gården är mitt ansvarsområde. Som medhjälpare har jag den självutnämda förmannen Beppe, något som de andra djuren inte är super imponerade över. Beppe är min följeslagare sen snart 12 år tillbaka, en sådan där liten pälshög som Greger fick på köpet när han träffade mej. Eller han fick två rättare sagt, men Beppes ständige vapendragare och min absolut bästa barnvakt finns tyvärr inte med oss längre. Han fattas mej och stora prinsessan varje dag, vi brukar vinka åt den stjärna som lyser starkast på himlen för där bor våran Jensen.

AdobePhotoshopExpress_2016_02_22_205911

Världens bästa barnvakt Jensen

Gregers och Beppes relation kan ibland beskrivas som frostig, men oftast kör dom på varianten: ser jag inte dej så finns du inte. Beppe älskar sin matte (dvs. mej) och tycker nog inte att det här med man och barn inte var en jätte bra ide´.

IMG_7093

Förmannen Beppe

I lördags delade jag (och Beppe) på kaninerna. Det verkar vara kaninungar på G så det var dags att flytta honorna till egna burar så dom kan boa i lugn och ro. Det enda djur jag är allergisk mot (förutom spindlar) är kaniner. Får en sådan galen rinnsnuva när jag håller på med dom, det är då man önskar att man hade samma skills som en kossa 🙂

_DSC1695

Vi har tre kaniner, två honor och en hane av rasen NewZeeland som är en köttras. Planen var inte att få kaninungar nu utan senare fram på våren. Men hanen var av en annan åsikt när han rymde in till honorna. Jag var lite naiv och trodde att han skulle hålla sej i sin inhägnad som jag slitit hårt med. För stolt för att be om hjälp slet jag som ett djur att få i skruv i spånskivorna. Skruva i spånskivor låter ju svin enkelt meeen det är det tydligen inte, den halkade runt som en smörklick i en het stekpanna och vägrade greppa skivan. Efter diverse svordommar fick jag skivorna och allt annat som skulle dit på plats. Nöjd, mycket nöjd, allt var frid och fröjd i ca en månad tills honorna blev brunstiga och herr kanin bestämde sej för att hoppa över min 1,20m höga inhägnad. Där av min misstanke att det blir ungar inom en snar framtid.

_DSC1637

Herr kanin, inte så oskylldig som han ser ut.

I kväll är det fullmåne, en fullmåne kväll/natt på landet är magisk. Jag älskar det. Nu när jag gick in från stallet och månen tittade fram mellan molnen hörde jag hur räven gick runt husen och skrek sitt spöklika skrik, då känner jag bara: shit, detta är livet , helt MAGISKT!