I dag är det vår på riktigt och är det vår så måste man cykla. Jag hade cykeln med mej till jobbet så jag kunde cykla hem idag (jobbar morgon och kväll, ledig mitt på dan).

När jag hade jobbat klart första passet och gick ut kände jag att det blåste, suck! Gillar inte blåst, inte åt fel håll ialla fall :(. Kände rent instinktivt att jag tar bilen istället. Men så blev jag trött på mej själv, jävla skolkare. Som att det kommer vara helt vindstilla när jag ska tävla. Det är bara att lämna bilen och ta cykeln.

Det går tungt, benen är sega men det beror nog mer på förkylningen än vinden. Efter en mil släpper det lite och det börjar kännas kul (med vinden i ryggen), jag kör på riktigt bra och får en bra mil i medvind. Den tredje och sista milen går efter en stor väg, jag ser tussilago i dikeskanten och blir glad över ännu ett vårtecken. Cyklar på med blicken i dikeskanten efter fler tussilago, men allt jag ser är mc donalds påsar! Vad är det för fel på folk?! Jag fattar inte hur man tänker när man slänger ut massa skit från bilen. Tussilagolyckan övergår till irritaton över att det är så jävla skräpigt i diket. Sitter som en sur gubbe och muttrar att det borde vara dödsstraff att skräpa ner, det kanske det inte borde vara, eller 😉

När jag kommer hem inser jag att jag måste cykla tillbaks om två timmar igen. Den här gången tar skolkaren över, jag undrar om inte G och prinsessan kanske ska komma med på studiebesök till mitt jobb idag. Han köpte ide´n och jag fick skjuts till jobbet ;).

” Motvind ger starka ben”