I dag känns det som att det är mycket motstånd i min värld, största delen står jag själv för. Men jag har fan ingen lust till någonting i dag.
Det började nog faktiskt redan igår. Emma skulle hoppa simträningen och då jag var inte sen att göra samma sak. Hur det nu kunde bli en giltig anledning för mej att skolka bara för att hon gjorde det. Hmm.. I stället tillbringar jag kvällen med en riktigt bra bok och väldigt mycket mögelost, vilket resulterar i att jag vaknar vid ett tiden på natten av att det känns som att jag ska spy, mår väldigt illa några timmar men lyckas somna om fram emot morgonkvisten (några timmar innan prinsessan vaknar).
Har kännt mej rätt så vissen och omotiverad hela dagen, när Erika ställer in löpningen så skiter jag i efterföljande simning också. BRA LINA, det är den energin och det drivet som kommer att ta dej till ditt mål. Vem är egentligen en looser? Idag är det jag, jag har följt minsta motståndets lag isället för att göra vad jag ska.
Jag gör ett löjligt försök till att försöka kompensera dom tre missade passen genom att power walka i 30 minuter. Går och är allmänt less och tänker att jag inte orkar blogga, orkar inte slå på datorn. Men då ringer min underbara vän Angelica och säger att hon har läst bloggen och tycker att den är inspirerande. Tack Angelica, detta var precis vad jag behövde höra då jag själv tycker att jag är ganska oinspirerande för tillfället.
Men samtalet för även med sej motstånd och den här gången Angelicas motstånd. Hon är en fantastiskt duktig kiropraktor och jag har frågat om hon vill föreläsa på träningslägret. Nu kan man snacka motstånd! Men Angelica, jag tycker att det är din skyldighet att förmedla vidare den enorma kunskap du sitter på, du skulle vara grym som föreläsare :).
Efter samtalet ägnade jag mej åt stretching, motståndet dyker upp igen fast i en annan form. Hur i fan kan man vara så stel?? Under tiden jag stretchar hör jag även att det är en liten prinsessa som gör motstånd mot Jon Blund, (G´s problem idag inte mitt..)
Nu är klockan äntligen så pass mycket att man får gå och lägga sej utan att skämmas (klockan är 20.55) och det kommer inte vara minsta lilla motstånd till det alls :). I morgon tänker jag vakna upp till en dag med medstånd ;).
”Om du vill ha något gå och hämta det”
Hahaha jag kan bara hålla din kompis Angelica, det är roligt och inspirerande som jag sagt tidigare.
Fast igår vart jag lite putt på dig, bara för en liten sekund, när jag läste inlägget ”Vem är egentligen en looser”.
Va fan det är ju mig hon skriver om :@
Men sen när jag samlat mig blev jag så jävla motiverad till att ta tag i ”min dröm”.
Jag är inte riktigt där än att våga anmäla mig men jag är en bit på väg.
Har en tendens, att om jag lägger för stor press på mig, så blir jag anti träningen.
Därför har jag bestämt mig för att börja träna ordentligt igen och känna av kroppen längre fram och då anmäla mig.
Vill inte tappa glädjen i att träna, så jag ska ”lura” mig själv lite och träna för att det är kul och inte pressa mig till något som kommer att slå tillbaka. Vill inte ens genomföra drömmen om det inte känns rätt i kroppen på vägen dit.
Kram på dig och nu tar vi nya tag 🙂
Tack snälla fina Catarina 🙂
Jag kommer att svara med ett blogg inlägg då det du skriver berör många andra.
Kram. Idag är det sol 🙂