Regnet har vräkt ner, det har fullkomligt forsar och vinden var inte nådig i dag, men det gör ingenting, FÖR DET HÄR ÄR SISTA DAGEN!!!!!!! Sista, sista dagen, efter det här behöver dom aldrig göra IM igen om dom inte vill. Fast jag är säker på att alla 8 kommer göra det igen. I morgon får dom äntligen sovmorgon och ingen behöver kliva i den iskalla poolen någon mer gång. Det har varit en blöt och kall dag den värsta av alla men också en lyckodag. Nu räknas inte dagarna tills det är över längre, för nu är det äntligen över. På riktigt!
Tävlingen avslutades på bästa tänkbara sätt med Greger först över mållinjen, en plan som han haft sedan dag 1. Han vann på deca dagen, han vann på dubbel deca dagen och han vann på trippel deca dagen. Inte helt fel sätt att fira att decorna är avklarade. Totalvinnare av tävlingen blev Joszef, 2.a Ferenc, 3.a Greger, 4.a Steve, 5.a Jose´, 6.a Wayne 7.a Jamie, 8.a Angelo. Av dom dom 17 som startade decan gick bara 6 st i mål.
Nu när det är över så funderar vi på om vi kanske inte ska ge Italien en chans ändå och stanna en vecka till. Hahaha, det var ingen som gick på det där va?! I morgon är det prisutdelning och någon form av avslutnings lunch, sen kommer det bästa av allt.. vi åker hem 🙂 🙂 Hem, hem , hem ljuva hem.
Greger sa igår att det känns som att det inte skulle vara några problem att fortsätta 10-20 dagar till och det tror jag gäller alla som fortfarande är kvar i tävlingen. Snacka om att vi bara utnyttjar en väldigt liten del av vår fysiska potential. Jag undrar vart gränsen går, hur många IM kan man göra på raken? 50 st ser jag som väldigt möjligt och realistiskt och något som säkert sker inom en överskådlig framtid (10 år). Jag tror att om man skulle kunna göra en IM om dagen i ett helt år med rätt förutsättningar. Säg att man inte jobbar utan istället gör en IM varje dag, att man kunde göra det på hemmaplan så man fick leva sitt liv som vanligt men istället för att gå till jobbet gjorde en IM istället. För Greger tar det 12 timmar från han lämnar hemmet tills han är hemma igen en vanlig arbetsdag, det är ungefär den tiden det tar för honom att göra en IM när han ska göra flera, så tidsmässigt skulle det inte vara någon skillnad. Problemet för oss nordbor är att vi inte har så många månader per år som är lämpade för att göra en IM. Men någon gång i framtiden kommer säkert en människa någonstans på vår planet att göra det och om det sker under min livstid kommer jag vara den första att säga att jag tror på det projektet.
Alla har vi fysisk potential att göra SÅ mycket mer än vi någonsin vågar föreställa oss. Vi måste bara våga tro på våra kroppar och sluta lyssna på alla som säger: det där går aldrig. Allt går om man vill det tillräckligt mycket och går det inte första gången så har man förmodligen tagit lärdom av misstagen så att det går andra gången istället.
Till alla som har följt Gregers otroliga resa vill jag säga tack för att ni bryr er även fast inte media gör det. 30 IM på 30 dagar, vad är det i jämförelse med en innebandy match på korpnivå? Ingenting om man frågar en sportreporter. Men vet ni vad, det spelar faktisk ingen roll för ingen som är här gör det för att få medial uppmärksamhet, i så fall hade dom spelat innebandy istället. Dom är här för att bevisa att ingenting är omöjligt. Och till dej som läser det här vill jag ställa en fråga, vilket är ditt ”omöjliga” mål och när ska du ta dej ann det? Du vet inte hur många dagar, veckor, år du har kvar på den här planeten, se till att varje dag sträva mot ditt mål och din dröm för i slutändan är det det som räknas, inte att du gjorde det som förväntades av dej. Sluta aldrig följa ditt hjärta..
Tack alla som har riktat sin uppskattning till bloggen, jag är ledsen att göra er besvikna men jag kommer inte skriva här på ett tag. Jag har inget intresse av att skriva om min vardag och ni har med största sannolikhet inte något intresse av att läsa om den heller. Jag återkommer när vi har något spännande projekt att skriva om. På återseende 🙂
Hej Sverige, hej huset på landet snart ses vi 🙂
