I morse möttes jag av detta när jag tittade ut genom mitt fönster. Ambitionsnivån för dagen rasade drastiskt. 

10 cm fucking  nysnö!! Hmmm, i vilken ordning ska jag ta det, ska jag beskära äppelträden först och ta hallonhäcken sen, eller ska jag göra tvärt om?? ELLER ska jag lägga mej i fosterställning i soffan och ligga kvar där tills den här j-la snön har försvunnit. Det fick bli lite sådd av mynta, timjan och humle istället för beskäring av äppelträd.

Hittade 7 år gamla bilder på mej när jag startade upp min gamla dator. Det är med blandade känslor jag ser på bilderna. Det var en fantastiskt bra tid i mitt liv som bilderna togs men nu blänger jag lite avundsjukt på den där tjejen.

Nu ser livet annorlunda ut och är fortfarande helt fantastiskt och underbart och jag är otroligt tacksam för mitt liv och mina prinsessor och för Greger.  Men det är två helt skilda liv det som är nu och det som var då.  Det är inget jag tänker på i vanliga fall, inte alls faktiskt. Men när jag såg bilderna kände jag ett litet, litet nålstick i hjärtat, för jag saknar den känslan jag hade i kroppen då. Känslan av lätthet, energi, en outtömlig källa av energi. Känslan av att orka hur länge som helst, att aldrig ta slut. Känslan av att varje liten muskel i min kropp var tränad och stark. Känslan av ett flöde, ett flöde av energi som nådde ut till varenda liten cell i kroppen.  Känslan av den frihet som en frisk och hel kropp ger.

Det var då, sen träffade jag Greger (allt är som vanligt hans fel) och nu är känslan annorlunda. Nu är man en trött småtjurig småbarnsmorsa med en kropp som fortfarande dras med känningar av foglossning och en söndersnittad mage.  Och visst har det varit värt det, jag har ju fått två magiska prinsessor.  Det är mitt liv nu och jag skulle inte vilja byta bort det, men som jag skulle vilja uppleva den där känslan i kroppen igen, en känsla av harmoni där ingen kroppsdel bråkar och protesterar.

Man ska blicka framåt men jag slänger en blick bakåt och ger mej tusan på att hitta tillbaks till den där känslan igen. Dax att flytta röven från soffan till träningscykeln och skrämma liv i den här motsträviga mjölksyrakroppen igen.

Helgen som gott sammanfattar jag med denna bild: mockat skit..

I dag är det måndag, ny vecka, nya möjligheter 🙂