Ät upp köttet för tusan..

Tankar om att äta sina egna djur. Är dom bara en produkt, ett nummer? Nej inte hos oss ialla fall, dom är Asta, Ebba, Wilma och Lilleman.

I dag tänkte jag presentera Wilma, Astas kalv som hon fick förra året. Alla kalvar är söta, men Wilma var utöver det vanliga, den vackraste kalv jag sett. Hon behövde ingen hjälp till världen, hon stod i hagen när jag kom ut på morgonen.  Vi hade bestämt innan att om det blev en kviga skulle hon få vara kvar som avelsko. Vad är det för skillnad på en ko och en kviga? En kviga har inte fått någon kalv, om man ska resonera som en mjölkbonde så är det inte en ko förens den har kalvat två gånger. När den har kalvat en gång är det en förstagångskalvare.

0FB2153D-3BFE-4AAC-80D4-B1FE8032D004

Wilma några timmar gammal

Wilma var inte bara vacker hon var också väldigt blyg. Det har blivit bättre med blygheten men hon är fortfarande den som kommer och sätter sej i knät direkt. Tanken är att hon ska få sin första kalv nästa år.

_DSC1594

Wilma 9 månader

Att hålla på med nötköttsproduktion är långsiktigt. Vi brukar få frågan om vi har något kött att sälja, ja det har vi… 2018, eventuellt. I år ska vi inte slakta något. Det här året kommer vi bara få en kalv, om den blir en tjur så slaktar vi nog nästa år. Men då ekar det i vår egen frys så då har vi inget att sälja. Nästa år får vi förhoppningsvis tre kalvar och dom bör vara slaktfärdiga någon gång under 2018. När det är så långsiktigt måste man förstå att det är inget man gör för att bli rik. Timlönen utslaget per kilo kött är skrattretande. Vi gör det här för att kunna äta kött med ”gott samvete”.

Sen går det ju diskutera hit och dit om det går att äta med gott samvete om man ska äta kött överhuvudtaget, hur vida man har rätten att döda och äta upp någon annan.

Jag har varit helvegetarian i 10 år, sen började jag äta fisk och skaldjur och gjorde det i ca 10 år. Det fanns två anledningar till att jag blev vegetarian. En var att jag var och är väldigt petig, det får inte finnas senor, broskklumpar, synligt fett eller blodådror i köttet. Den andra anledningen var att jag hade svårt att äta mina vänner. Jag var bara 10-12 år när jag slutade äta kött. Vi hade några grisar som slaktades till varje jul och ett par tjurar som också slaktades. Jag lekte ju med dom där, satte koppel på grisarna och hoppade hinder med dom, i brist på egen häst så fick tjurkalvarna agera som substitut. Jag borstade på dom och gjorde egna små täcken till dom. Jag hade inga problem med att dom skulle slaktas och ätas upp, jag var alltid med vid slakten och tyckte att det var jätte intressant. Men att jag själv skulle äta dom kändes inte rätt, inte då när jag var i 10-12.års åldern. Det var först när jag blev gravid jag blev köttätare, kroppen skrek efter kött.

IMG_6872

Kanske kommer det en dag då våra prinsessor också tycker att det blir konstigt att äta sina vänner, då är det tur att dom har en mamma som är en jävel på att laga vegetariskt.

Jag kan till viss del köpa att man tycker att det är fel att döda och äta djur, men då ska man inte heller använda andra produkter som kommer från djur. Skinnskor, läderbälte, plånböcker i skinn, väskor mm, för då tycker jag att man är en jävla hycklare. Än värre är det med dom som inte kan förstå hur man kan äta upp sina egna djur men gladeligen kan gå och köpea en oxfile´ på ICA utan att ha den minsta aning om vad dom äter. Hur levde den kossan, var den lycklig? Om den var svensk har den förhoppningsvis varit lycklig, men jag skulle aldrig köpa kött som inte var svenskt.

När vi var i Italien åt vi nötkött som serverades på en het stenplatta, det skulle tydligen vara väldigt fint. Jag kunde inte äta skiten, det köttet kom inte från en lycklig ko, det kom från en smutsig ko. Har man jobbat i ladugård och mockat ut djupströbädd då vet man hur skit luktar och om köttet smakar så kan jag garantera att det har varit en smutsig ko för skitsmaken sätter sej i köttet. Den kossan hade bara varit en produkt bland många andra, en produkt där man inte sett till individens behov.

Att äta köttet från egna djur gör att man känner en helt annan respekt och tacksamhet för maten. Jag har förmånen att få följa mina djur från första till sista andetaget, jag vet att dom inte har upplevt en enda dag med stress i sitt liv. Jag har en personlig och kärleksfull relation till mina djur, jag möter dom som enskilda individer och jag känner deras olika personligheter. Jag gör allt för att dom ska få leva ett så naturligt och fritt liv som möjligt. Dom går ute året runt, har en stor hage, två ligghallar en att sova i och en att äta i. Enligt mej och mitt djuröga så är dom mycket lyckliga kor.

Det är inte så att man ser framemot den dagen det ska slaktas, men nu är det så att vi har tagit beslutet att äta kött och det här är vårt sätt att ta ansvar. Rätt eller fel, det är till stor del en filosofisk fråga och som fd vegetarian har jag vridit och vänt på den många gånger. Och jag tror att svaret måste var och en hitta inom sej själv, man kan och ska inte tvinga på någon annan sin uppfattning. Däremot vill jag väcka en liten tanke hos alla andra som också valt att vara köttätare. Köttbiten du köper har en gång varit levande och nu får du tillgång till köttet. För att visa någon form av tacksamhet och respekt till djuret tycker jag att det borde vara alla köttkonsumenters ansvar att se till att det bara finns ”lyckligt” kött i butikerna. Köp inte skit du inte vet vad det är. Lycklig kött är oftast dyrare, ja, men det är kanske värt dom kronorna för att kunna äta med gott samvete. Och släng för gud skull inte köttet, ät upp. Allt annat är totalt respektlöst mot djuret som fick sätta livet till för din skull, om man slänger maten då dog den ju liksom i onödan.

Nu ska jag avnjuta en fantastiskt god egenproducerad Angusburgare till lunch..

3 reaktioner på ”Ät upp köttet för tusan..”

  1. Intressant inlägg. Känns dock ändå bara sorgligt när man på något sätt försöker prata om att viss hantering av kött är respektlöst mot djuret. Hallå? Du har medvetet och frivilligt tagit livet av en annan kännande individ (själv eller via ombud). Respekten för djuret är sedan länge obefintlig. Bättre att bara erkänna (mestadels för sig själv) att man helt enkelt gör fel. Och sen fråga sig om det är något man vill göra något åt eller inte. Men sluta prata om respekt för djuret för någon sådan finns inte.

  2. Hej.
    Tack för din reflektion och åsikt.
    Som jag skrev i inlägget är det till en stor del en filosofisk fråga som man kan vrida och vända på hur mycket som helst. Jag förstår och respekterar din åsikt. Men för min egen del KÄNNER jag stor respekt och tacksamhet mot djuret, sen är det upp till var och en att tycka och känna vad den vill. Mitt mål är aldrig att få någon annan att tycka och känna som jag för då skulle vi ha ett väldigt trist samhälle. Hoppas att du kan finna mer glädje i något annat av mina inlägg, då detta förmodligen rimmade illa med dina personliga åsikter och känslor.

  3. Jag ska inte fortsätta på linjen om respekt för djuren i köttproduktionen men en kort kommentar kan jag inte låta bli. 🙂 Jag tycker folk oftare ska försöka få andra att tycka som de själva. Självklart vore det väldigt trist om alla tänkte likadant om allt men när det gäller politiska frågor (som till exempel denna) så tycker jag det är viktigt att man har som mål att övertyga andra. Sen hur man tycker att man gör det bäst kan vara väldigt olika. Kanske skriver man ett blogginlägg där man skriver om sina egna känslor kring en fråga. Men om folk inte försöker så kommer inte världen bli bättre.

    Jag kommer fortsätta läsa dina inlägg ett tag till i alla fall. Hade dock svårt redan första gången du nämnde att ni skaffat egna djur som skulle bli kött. Men vi får se.

Kommentarer är stängda.