I går sprang jag milen på 45 minuter. Det kändes riktigt bra, benen var lätta och fina hela vägen. Jag ligger helt i fas i min löpträning och känner mej riktigt nöjd med det.

I wish! Det där var bara ljug, sanningen är inte riktigt lika rolig. Igår jogga/gick/stretchade jag mej igenom 6 km på 55 minuter. Bra där Lina, starkt jobbat, vilken jäkla prestation, NOT!

Men dom första 700 metrarna känndes ok ialla fall. Vad har jag lärt mej av detta då? Jo, jag har lärt mej att om man inte lyssnar på kroppen så kommer man till sist till ett läge när kroppen vägrar att samarbeta hur mycket man än pressar på. Det svåra är att veta hur mycket man ska lyssna, för om man slutar så fort det tar emot kommer man ju inte heller att utvecklas. Jaja, uppenbarligen har jag haft öronpropparna i när jag har löptränat. Slutpratat om vaden, nu blickar jag framåt istället.

Efter löp passet körde jag lite styrketräning, rygg och biceps. I dag har jag simmat men det var jobbigt. Känner mej lite sliten. Det har varit lite väl mycket kalasande för mej sista tiden, det innebär kakor, tårtor och smörgåstårtor. Jag vet att jag inte ska äta så mycket sådant för tröttheten kommer som ett brev på posten då. Från och med NU är det uppsträckning med maten och så hoppas jag att energin är tillbaks om några dagar. Välkommen morgondagen, en ny dag med nya möjligheter 🙂