Nu så, nu är jag på banan igen. Jag vaknade upp till det medstånd jag hade planerat igår, solen sken och fåglarna kvittrede, YEZ!
Igår var det träningsdate med Emma och Erika :). Vi började med en löprunda. Det var flåsigt och stönigt från alla tre, allmänt tungt helt enkelt, lycka var när Erikas skosnöre gick upp så vi fick stanna medans hon skulle knyta. Det jobbiga släppte efter någon kilometer och övergick till en riktigt skön runda. Det är konstigt att det alltid är den första kilometern som är jobbigast, betyder det att jag håller på att bli gammal, att det behövs en hel kilometer att värma upp kroppen. Fast Erika den lilla snärtan är ju inte gammal..
Efter löpningen var det simning för Emma och mej. Även simningen kändes tung i början, men sen fick jag flow :). Efter insimmet skulle vi skulle simma 400m x 2, när jag hade simmat den första 400ingen (16) längder tänkte jag att nästa kör jag 30 längder istället. Det visade sej vara ett bra beslut, jag fick feeling :). Jag lyckades stänga av alla tankar och bara känna rytmen och höra andningen. Det blev som meditation, himla skönt att inte tänka alls, att bara vara och följa rytmen. Det bästa av allt var att det inte var jobbigt alls, kändes som att jag skulle kunna hålla på i en evighet. Det var lite beroende framkallande, jag planerar redan att nästa pass ska jag bara nonstop simma inte följa nåt´program.
Den här soliga dagen har jag prommenerat en timme och tänkte nu bege mej ut på en runda med tantcykeln. Vill köra grusvägar och se hur långt våren har kommit :).
”Ditt liv blir inte bättre av en slump, det blir bättre av en förändring” (Jim Rohn)