Jaha, nu har säsongen börjat. Nu ska alla småtävlingar betas av som små delmål på vägen till mitt stora mål.

I går var det Roslagsvåren. Kvällen innan var jag ruggigt osugen och hoppades på att Linn som jag skulle samåka med skulle ställa in, det är inte roligt när man vet att formen är usel. Min taktik den här veckan var att vila mej i form :).

Väl på plats infann sej motivationen, vädret var perfekt och det var många fina cyklar att spana på. Det skulle bli riktigt kul ändå.

Jag tog rygg på två killar och körde tillsammans med dom tills banan delade sej och dom fortsatte på långa banan. Tack 918 och 919 för draghjälpen och sällskapet :). Vi snittade 30.1 fram till delningen, ca 4 mil tror jag.

Inne på mellan banan var det alldeles  dött, jag såg ingen och konstaterade att det blir solokörning sista biten. Men det fanns någon bakom mej som kom ikapp :), en herre med startnr 170 gjorde mej sällskap hela vägen in i mål. Till en början snittade vi 28, men när det var ca 2 mil kvar började det gå rysligt sakta i uppförsbackarna och den fina vinden som legat så bra i ryggen låg i bröstet i stället. Men jag kände mej hyfsat stark ändå, funderade ett tag på om jag skulle släppa mitt sällskap och köra på lite snabbare, men beslutade mej för att ligga kvar och låta honom ta vinden ;). Det var nog ett klokt beslut, för mitt sällskap var en rutinerad räv som höll ett jämnt tempo och disponerade sina krafter väl. Tack 170 för att du tog vinden åt mej :). Om jag hade kört själv är risken stor att jag skulle ha kört på för fort sen tagit tvärslut. Nu kom jag i mål med kraft kvar i benen och det känns bra mentalt :). Den totala cykeltiden blev 3,29, tiden ink. depå stoppen vet jag inte.

Hur var banan då? Den var väldigt kuperad, inga jätte backar men det var mest upp och ned hela tiden kändes det som. Depå nr. 3 bjöd på godis = bästa depån ;).

”Låt aldrig dina minnen vara större än dina drömmar” (Doug Ivester)