Planen var att jag skulle gå på date nr.2 med cykeln igår, men både jag och cykeln kom fram till att det var för kallt (4 grader). Så vi ställde in, jag bestämde att jag skulle ta en innomhus date med den gamla Monarken på kvällen istället med efterföljande styrketräning.

Kändes som en bra plan men så ringde en kompis och undrade om jag/vi inte kunde komma och leka hos dom på kvällen. Först tänkte jag att det går inte för då missar jag ju min träning, men ändrade mej fort när jag insåg vad jag höll på att göra. Det var klart att vi skulle komma över.

Träningen är super viktig för mej, MEN den får aldrig bli så viktig att jag försakar en av mina bästa vänner. För vad skulle jag då ha kvar om träningen en dag skulle bli tråkig och jag inte vill hålla på längre? Ett liv utan vänner, känns ju inte så kul. Så vi åkte dit och åt massor med godis i stället 🙂

I dag har jag ialla fall avverkat ett bra simpass. G säger att det börjar se riktigt bra ut nu. Det är inte dom orden han har använt tidigare om min simning om man säger så..

I morgon är det äntligen måndag, det gillar jag. Det innebär långprommenad och simträning, love it..

I går var det äntligen dax, årets första tur på racern. Jag packade förväntansfullt in cykeln i bilen (på landet måste man ta bilen till asfaltsvägarna) och åkte i väg. Hade ett sånt där härligt pirr i magen som när man ska på date, som jag har längtat..

Efter ca 10 minuter fick jag äntligen rulla iväg, lyckan var total. Helt jävla fantastiskt underbart!! Finns det något bättre än att cykla? I en absolut perfekt värld skulle jag ägna stor del av dagarna åt att cykla och det skulle alltid vara varmt, ganska vindstilla och fin nylagd asfalt. Lycka, lycka lycka!!

Förutom cykling var det simning på schemat igår. Det gick sådär, hade så galet bra känsla förra passet så jag kanske hade lite för höga förväntningar. Det går framåt det gör det absolut och jag känner att det inte kommer vara några problem att fixa simningen men man vill ju ha den där känslan också, känslan av att det bara flyter på.

Jag var även ute på min dagliga promenad också men den är det inte så mycket att säga om, hittade inget nytt djur till min farm 🙂

Idag och i morgon är det jobb dag vilket oftast innebär ingen träning, ev promenader. Men jag har ett tungt jobb så jag skulle kunna välja att se det som styrketräning så känns det inte lika surt att jag inte tränar.

I dag när jag var ute på barnvagnspromenad hittade jag en igelkotte sovandes i dikeskanten. Det kändes inte helt ok att lämna den där men jag kunde inte gärna stoppa ned den i barnvagnen. När G kom hem åkte vi och hämtade den, så nu ligger den i stallet och sover.

Appropå promenader, är det träning eller ej? För mej är svaret JA. En underskattad träningsform av många. För egen del tror jag att jag kommer att ha stor nytta av att ha gått så mycket. Jag vet att jag inte kommer springa 12,6 mil, att jag kommer att bli tvungen att gå en del och då är det bra att fötter och ben är vana. Dessutom ser jag promenaderna som en ”uppbyggande” belastning på muskler, leder och senor.

Övrig träning idag blev 20 minuter på träningscykeln samtidigt som jag åt en semla och tittade på tv, multi tasking heter det visst. Efter den korta cyklingen ägnade jag mej åt 30 min stretch och rörlighetsträning.

Vi har trainer och fyra cyklar att välja på att hänga upp men jag föredrar ändå den gamla monarken, med bred, mjuk och skön sadel, passar min rumpa perfekt 🙂

 Igelkotten..

I går kväll var det simträning. Jag var ganska osugen på att åka dit, försökte smita undan men G sa att jag skulle åka.

Simningen (crawl) har varit ett stort problem för mej. Jag är en jävel på bröstsim men när jag ska simma 11,4 km är det nog bra att kunna crawla.

I tv serien Mot alla odds är det en kille som har svårt att gå, han säger att han måste tänka på varje steg han tar. Precis så har simningen varit för mej. Ingenting har gått av sej själv, armarna har tvärvägrat att sammarbeta, jag har sett ut som en halt häst när jag orytmiskt har försökt ta mej fram.

Men igår hände det något. Jag låg och plaskade på och tänker: Vad fan hände?? Helt plötsligt bara funkade det. Allt blev så himla enkelt, armar och ben gjorde vad dom skulle utan att jag behövde påminna dom. Om det är så HÄR enkelt att crawla kan jag förstå varför folk väljer det framför bröstsim.

Nu när jag äntligen har hajat grejen längtar jag till nästa simpass för att se om känslan finns kvar.

Nu ska jag åka och tatuera in Diva i svanken 😉

I dag ska jag börja blogga. Jag kommer att skriva om vägen till mitt mål, en trippel IM (Ironman).

Jag ska ärligt erkänna att jag själv inte är speciellt road av att läsa bloggar men jag har förstått att intresset av att läsa andras träningsbloggar är ganska stort. Så nu säger jag hej och välkommen till min blogg, till min verklighet.

Vi ber om ursäkt för att sidan är rörig. Den är under uppbyggnad och vi jobbar på att få den klar så fort som möjligt.