Onsdag dag  3 slutade i ett misslyckande, G kunde inte hantera värmen fick värmeslag och kunde inte fullfölja cyklingen. Blev istället liggandes på en sjukhusbädd i skuggan med is in på kvällen.

Bestämde liksom några andra att det inte gick att fortsätta i den upp till 38 graders i skuggan och under cyklingen var endast halva banan i skugga. Löpningen under tisdagen var en plågsam löpning och tog musten ur G. Nytt försök i morgon torsdag igen

Torsdag, morgonpulsen är ca 105 slag drygt 40 slag mer än normalt måste ta en vilodag har gått ner 5 kg på tre dagar och känner mig orkeslös

Vädret är lika varmt idag som igår, försöker supporta dom som fortfarande är med i tävlingen, några har det riktigt tufft och kommer inte att hinna i mål innan 1 på natten. Sergio som är från Brasilien verkar ha det mest tufft, hoppas att han orkar med att fortsätta långt in på morgonen få någon timmes vila innan nästa start

G trampar på. Dock är det väldit varmt idag är nog varmaste dagen hitills så det går långsamt. Blir många pauser för deltagarna där dom sitter ner i skuggan med fötterna i polen och försöker kyla ner sig så gott det går…

G är snart halvvägs på cyklingen och jag börjar fundera på att vi ska försöka sova i rummet som finns i parken då det tar lång tid att fixa taxi för att ta sig tillbaka till hotellet sova och sen hitta taxi och tillbaka till parken igen. Sover man i parken så har G fler timmar han kan sova.

Då varv  det dax för ännu en tävlingsdag. G ligger för tillfället i vattnet och simmar.
Alla var sega igår och det visade sig på cyklingen för G då det tog 2 timmar lämngre så han var klar med det efter 9 timmar och 25 minuter. Löpningen gick okej och han klarade den på 6 timmar och 13 minuter så där var det endast 11 minuters skillnad från igår.
Även fast de tävlande var förberedda på värmen så tror jag ändå att det blev lite av en chock. Då dom som gick först i mål igår gjorde det en timme senare.
Vet inte hur det är med länkning på hemsidan men alla vi fick en länk där man kan skapa ett konto gratis och följa tävlingen.
Detta är länken : https://new.livestream.com/signup?email=blomman__93%40hotmail.com&token=b774d84999c7be2744c863d6ebcd4763eb87fe7ef5c357da17dead187b517e59&next=%2F
man måste skapa ett konto för att följa och det är enklast via facebook.

Nu har solen börjat gå ner och det blir svalare och bättre förhållande för de tävlande. G klarade cyklingen på 9 timmar och 25 minuter och är nu ute och springer.
Han verkar pigg dricker äter och vilar bra så för tillfället flyter allt på som det ska.
Dom som gick i mål först igår gick in runt 13 timmar och G på 14 timmar. Var även några som inte var helt förberedda på värmen och tog ytteligare ca 2,5 timme för att komma i mål. Men idag såg dom pigga ut och var bättre förberedda.

Efter 14 timmar och 10 minuter så gick G i mål igår. Cyklingen var klar efter 7 timmar och 15 minuter. Löpningen klarade han på 6 timmar och 2 minuter vilket var en bra tid.
När vi kommit tillbaka till hotellet så beställde vi upp en stor hamburgertallrik till G han åt och sen somnade direkt.
Efter ca 7 timmars sömn så bar det iväg till parken igen för en ny tävlingsdag. Dagens start har precis varit och G simmar just nu och det ser bra ut. Ännu så ler han och känns possitiv när man pratar med han.
Dagens vikt är 70 kg och ännu är det runt 23 grader och molningt. Det beräknas kunna bli upp mot 33 grader idag. Igår sa dom att det var runt 36 grader.

Nu har tävlingen äntligen börjat!
Kl 6 i morse(mexikansk tid) tog vi taxin till parken där tävlingen hålls. Vi åt frukost och Greger (kommer skriva G i fortsättningen) gjorde den dagliga hälsoundersökningen. Han mådde bra och startvikten är på 71,4 kg.

Kl 8 började dom simma. Alla simmade på bra och G var uppe ur vattnet efter 1 timme och 12 minuter. Han hoppade direkt på cyklingen och det har gått väldigt bra hitills. Han har precis börjat cykla igen efter haft en lunch paus.
Nu är det ungefär halva sträckan på cyklingen kvar och sen löpningen. Dock börjar det bli varmare nu och om den timme kommer det vara som varmast (ca 30 grader) och det kommer hålla i sig i ungefär 3 timmar.

Maten i år är helt okej ÄNNU så det är lätt för deltagarna att få i sig näring.

// Ida

Nu har vi varit i Mexico i 2 dagar och försökt vänja oss vid värmen som är ca 32 grader i skuggen under dom varmaste 4-5 timmarna. Vi bor på ett fint hotell mitt staden och den ligger ca 5 kilometer från parken där tävlingen ska äga rum dom närmaste 20 dagarna. Parken består av mycket grönska, vattenfontäner och ett tivoli med en del åkattraktioner samt en 1 kilometer lång löpbana som är som en oval med tämligen bra asfalt. Intill ligger en 50 meters bassäng, toaletter, omklädningsrum samt tidtagningssystem och ett litet kök med mat. Man kan även bo intill med då väldigt spartansk med betonggolv och med myggor….

Tyvärr är det många atleter som har hoppat av dom sista veckorna så i nuläget är det endast jag och en till som kör i en klass, sedan finns det 3-4 andra klasser som har några få deltagare i varje klass. Några kommer att hålla på i ca 10 dagar några i drygt 20 dagar.

Men nu är man här så det att bara köra och göra sitt bästa för att komma i mål varje dag. Distanserna för min klass är 3,8 km simning , 180 km cykel och 42 km löpning varje dag i 20 dagar i sträck. Jag beräknar att det kommer att ta ca 12-15 timmar beroende på väder och status på kroppen från dagen innan, kvar av dygnet blir till att äta, transportera sig till och från hotell samt förhoppningsvis några timmar sömn.

Pga tidskillnaden som är -7 timmar mellan Mexikansk och Svensk tid så är jag troligen i mål under mellan ca kl 03 och 07 Svensk tid

I och med att jag kommer att vara tävlandes mestadels så kan och orkar jag inte blogga utan det sköts av Ida dom första 2 veckorna och sista veckan av min Sambo Lina som kommer den 5:e November och löser av Ida som ska till Cancun i några dagar på solsemester.

Efter 25 timmars från Arlanda till Madrid och vidare till Mexico City så landade vi välbehållna, jag och  Ida (min sambo Linas syster). Vi hade 1½ timme mellan landning och nästa incheckning för en inrikesresa till Monterrey, gott om tid trodde vi. Tjii fick vi. Efter att vi hämtat ut vårat bagage, sequrity check med vad allt det innebär, imigration kontroll med mera så var vi äntligen i transferhallen för utrikesflygplatsen. Därifrån skulle man ta en tåg till inrikeshallen och där hämta ut flybiljetterna. Hela denna procedur tog oss drygt 1½ timme så när vi äntligen stod där i biljettuthämtningen så sa dom att det var sent. MEN dom kunde ordna nya biljetter till nästa flyg 1 timme senare för priset av 600 USD (ca 4500 kr) ELLER så kunde vi åka tillbaka till utrikeshallen och be IBERIA och be att dom skulle kolla om det gick att få betydligt billigare biljetter. Sagt och gjort – tillbaka till tåget en lång promenad med väskorna till utrikeshallen och IBERIA checkin disken… Svaret från dom var att dom inte kunde ordna något överhuvudtaget. Så promenaden tillbaka till tåget och vidare till inrikeshallen för att köpa nya biljetter. Vid detta laget var vi helt slut efter nästan 30 timmars resande totalt så vi ville bara komma fram. Talade med en kvinna innan inchekningsdisken om att jag ville köpa nya biljetter, varpå hon sa- det är bara att boka om UTAN kostnad, vilket var nästan för bra för att vara sant. Men vi slapp betala! Med en fördröjning satt vi på planet till slutdestinationen och glada över att ha sluppit den extra kostnaden för nya biljetter.  Greger o Ida

I lördags var det dax för Kalmar IM.

På fredag kvällen när vi hade kört cykelbanan på Öland (med bil) och träffat på massa gamla kompisar kände jag att det här skulle bli riktigt kul.

06.45 stod vi i vattnet på lördag morgonen och väntade på att starten skulle gå. Nationalsången spelades och startskottet gick, ca 1500 personer kastade sej iväg i vattnet, ut i kriget.

Första varvet var en katastrof det var krig hela vägen. Andra varet gick betydligt bättre, jag fick simma relativt ostört och hittade flytet. Men planen att förbättra simtiden var rätt körd, kom in ca 1 minut snabbare än förra gången.

Efter en lång växling gav jag mej i väg på cykeln. Jag startade ganska lugnt och gav benen en chans att värma upp, lät mej inte ryckas med när jag blev omkörd. Väl ute på Öland började jag trycka på lite och cykeln svarade på en gång. Öland bjöd på en fantastisk cykling, det var lätt och gick snabbt. På vägen tillbaka tappade jag kedjan mitt i uppförsbacken på Ölandsbron och tappade samtidigt motivationen. Ett ruttet ställe att tappa kedjan på. På med kedjan och tjurigt starta i uppförsbacke. Oljig och jävlig cyklade jag vidare men inte med samma entusiasm.

Cyklingen på Kalmarsidan var skit ren ut sagt. Det var knigsigt, bitvis väldigt skovlig asfalt och motvind. Efter ett tag visste jag inte om dom jag mötte låg före eller efter, men tänkte att dom måste ligga efter. När jag körde om en kille passade jag på att fråga om dom var före eller efter oss, svaret blev.. FÖRE. Suck!! Fick då för mej att vi skulle köra två varv på den där jävla skit banan, ångest. Hade kramp i magen och lyckades spy från cykeln. Det var riktigt, riktigt segt ett tag men jag lyckades samla ihop mej och öka den sista biten. Mest för att jag hade tröttnat och ville kliva av cykeln så snart som möjligt.

Efter ännu en historiskt långsam växling gav jag mej ut på min promenad. Tänkte inte ens tanken att försöka springa innan vad krampen släppt, det tog ca 5 km. Efter ca 2 km kom Greger i kapp mej, han hade också haft en skit cykling hade gått i väggen totalt efter 13 mil. Han hade skasår på fötterna men annars känndes det ok på löpningen sa han. G sprang vidare, han sa att han sprungit om Lisa för ett tag sen så jag visste att hon snart skulle komma ikapp mej. Hoppades att hon skulle ha tid att gå en stund med mej. Efter ca 5 km kom Lisa och gjorde mej sällskap :). Vi sprang lite grann men la ned det ganska snabbt och gick i stället. En lång prommenad där vi hann avhandla det mesta här i livet. En prommenad som också gjorde jävligt ont mot slutet, vi visste att om vi skulle stanna så skullle benen aldrig komma i gång igen, så det var bara att forsera frammåt meter för meter ivrigt pratandes för om det blev tyst skulle man hinna känna efter, och det vill man inte. Lisas syster Sofie slog följe med oss ett tag men efter några km började det pirra i löparbenen igen och hon sprang i väg provocerande lätt :).

Efter 14.42 minuter kom vi i mål, ganska pigga trots allt och väldigt hungriga.

På kvällen frågade jag Greger hur han känner efteråt, om han är nöjd även om han gjorde en av sina sämre tävlingar. Han sa att han kände sej nöjd ändå. Själv känner jag ingenting, på cyklingen tänkte jag att jag vet ju att jag kan det här har redan gjort det en gång, har redan bevisat det för mej själv så varför ska jag slita en gång till? Gnistan infann sej aldrig riktigt någon gång under hela tävlingen. På fredagen kändes det som att det skulle bli riktigt kul, men när det väl var dax kände jag mej helt likgilltig, tyckte faktiskt bitvis att det var riktigt tråkigt. Jag vill hellre vara hemma och mysa med prinsessan eller i skogen och plocka svamp.

Jag måste ha en utmaning för att det ska sporra mej att ta i, en IM är ingen utmaning längre, fast jag gick i princip hela maran så hade jag nästan 1 timme och 20 minuter till godo, då är det ingen utmaning. Tyskland var en utmaning som jag fortfarande är lite små bitter över att jag var tvungen att bryta. Men just nu är jag mätt på träning och tävling vill som sagt var hellre plocka svamp än träna.

Hur blir det med Schweiz då? Jag vet faktiskt inte, det är 3 veckor dit och jag är ruggit omotiverad och har en 2 cm lång blåsa mellan benen efter lördagens cykling. 18 mil kan man bita ihop när man har musskav men inte i 36 mil. Jag fick låna med mej Sofies flash sadel hem och ska provcykla med den, bestämmer mej efter det.

För er som vill läsa mer om Kalmar IM och träning så kan jag verkligen rekomendera Sofies blogg www.lanttolife.se , hon är en betydligt mer hängiven och ambisiös bloggare än mej.

 Jag och Lisa efter målgång.

Hur har det nu gått? Jo tack, skavsår satte stopp för fortsatt cykling :(. Skavsår där bara tjejer kan få skavsår och jag kan lova att det gör så in i helvetes jävla ont. Så ont att det finns en anledning till att killar ser annorlunda ut mellan benen för dom hade aldrig kunnat överleva musskav ;).

Men jag ska ta hela tävlingen från början.

Vi kom fram på onsdag fm (jag, Greger och prinsessan). Alla som skulle tävla fick ett varsit klassrum att sova i. Det kändes inte så aktuellt för prinsessan så vi  hyrde en liten lägenhet dom två första nätterna. På onsdagen gled vi mest runt träffade på en del som var i Mexico när vi var där, ljög lite med dom. Var till badanläggningen och badade med prinsessan och jag provsimmade i bassängen. Övrig tid gick till att sova då vi hade kört hela natten.

På torsdagen var det blodprov, genomgång av tävlingen och på kvällen någon form av öppningscermoni och pastaparty. Sent på kvällen var jag ute och testade cykeln och körde ett varv på banan. Sen packade jag det som skulle med till simningen i form av näring.

Klockan 6 på fredagmorgonen var vi vid simanläggningen, vet inte varför man skulle vara där så tidigt starten gick inte föräns kl 7. Vi var 8 st på min bana, jag och gubbarna. Jag ställde mej sist i startledet för jag trodde att jag skulle vara långsammast. Men det visade sej att gubbarna hade hoppat över sin sim träning ;). Dom första 7 km flöt på oförskämt fort och enkelt, körde om gubbarna gång på gång. Greger sa att det här kommer gå fort för dej du är nog klar på 4.30. Och det skulle jag nog ha varit om samma känsla infunnit sej hela vägen, MEN det gjorde den inte. Någon stans efter 7 km började höger axel och nacken tycka att det räckte, det ville sej inte alls längre. Varje hundring kändes som 1 km, det spelade ingen roll hur mycket jag simmade det var alltid lika många längder kvar när jag frågade. Jag var riktigt less på slutet, det gick så jävla långsamt och axeln värkte. Och eftersom jag inte är som gubbarna och kissar i våtdräkten blev jag tvungen att gå upp ur vattnet tre gånger och kränga av mej våtdräkten för att sen försöka kränga på mej den igen. Sista gången var jag rejält tjurig  efter som Greger lyste med sin frånvaro även denna gång och jag fick ta hjälp av någon annan stackare att försöka få på mej den igen. Efter 5 timmar och 23 minuter var jag äntligen klar, sist upp ur poolen och lovade mej själv att aldrig simma så långt igen.

Jag hade en tidsplan att jag skulle sitta på cykeln kl 13 och det gjorde jag så jag var nöjd med att hålla planen även fast simningen tog längre tid än beräknat.

Fredagen den 27 juli visade sej vara den varmaste dagen dom hade haft på hela sommaren, det var över 30 grader varmt. Alldeles, alldeles för varmt. Huvudvärken kom smygandes redan efter någon timme på cykeln. Jag valde att stanna ganska ofta och sätta mej i skuggan och kyla ned kroppen med blöta handdukar. Men om man bortser från värmen så var cyklingen riktigt rolig, det var fin sidvind som passade mina zippar perfekt :). Det kändes som att cykeln gick av sej själv och att det bara var att åka med. Redan efter ca 10 mil började jag känna av skavsåren, smorde med vaselin och ännu mer vaselin i hopp att det skulle hjälpa.

Dagen började övergå till kväll och det mörknade. Himlen lös upp gång på gång, jag trodde att det var ett tåg långt bort som jag såg, men det var blixtar. Värsta åskvädret dundrade mot oss. Jag kom in till varvningen i grevens tid, när jag hoppade av cykeln kom ovädret, spöregn och åska. Vi bestämde att jag skulle tidigare lägga min sovpaus och vila i två timmar medan det regnade som värst. Kl 1 var jag ute på banan igen, fortfarande pigg i benen och huvudet men det gjorde allt ondare att sitta ned. På med mer vaselin och dubbla par cykelbyxor. Vid fyra tiden kastade jag in handuken :(, det var omöjligt att fortsätta om jag inte skulle stå och cykla i 33 mil. Det var inget rolig beslut att ta, ett riktigt misslyckande. Jag har aldrig i hela mitt liv brutit en tävling och jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att jag skulle göra det heller. Men nu har jag gjort det och det suger. Det spelar ingen roll att andra säger att det var bra ändå. För det var det inte, mitt mål var inte att åka dit och simma och cykla 22 mil, mitt mål var att genomföra tävlingen och det gjorde jag inte. (JÄVLA SKIT)!

Om jag ska se någonting positivt med att jag bröt är att kroppen är pigg och fräsch och att jag kan träna på som vanligt. (Väntar dock några dagar till med att sätta mej på en cykelsadel ;)). Kalmar är om några veckor och jag trodde att jag skulle bli tvungen att ”vila” mej i form men nu slipper jag det.

Tävlingen var bra arrangerad med bra personal med ett trevligt bemötande. Jag kan verkligen varmt rekomendera andra som är sugna på lite längre distanser att åka dit.

”Det är bara att hålla ihop och fortsätta, kom igen..” – Mitt mantra till mej själv de sista km under simningen.