Det går trögt med mitt bloggande just nu, tycker att det är tråkigt att skriva om min träning så det här blir mitt sista inlägg innan tävlingen.

I onsdags skulle jag cykla men ju mer klockan blev desto motsträvigare blev jag. Sa att jag tar tantcykeln och kör grusvägar istället men G tjatade att jag skulle ta racern.

När jag kom in i cyklerummet tittade jag först åt vänster och såg att han tagit av mitt bakdäck. Blev lite irriterad för det strular alltid när jag ska sätta tillbaks det, (amatör, jag vet ;)). Sen vände jag mej om mot cykeln… Shit vilken chock jag fick när jag såg att det satt 808 zippar på min cykel!! Det var första gången han fått tyst på mej ;), var så chockad så jag visste inte vad jag skulle säga. Tack lyckades jag klämma fram efter någon minut.

Tack tack tack finaste G för mina zippar! 🙂 Nu är min cykel porrigare än din ;).

Och vilken skillnad det är att köra med dom, det känns som att cykeln flyter fram. Å ljudet… mmm, underbart!

(Allt det vi är, är resultatet av vad vi tänker) -Buddha

Jag har varit utan internet i nästan 2 veckar det är därför uppdateringen varit bristfällig, det är inte det att jag inte har tränat. Jag har faktiskt lagt i en växel till när det gäller träningen.

Sen sits har jag cyklat, simmat, power walkat, sprungit, ridit och styrketränat. Tåhävningarna börjar ge utdelning, benen börjar kännas ganska hyfsade när jag springer :).

För ett tag sen skulle jag och G cykla en 15 mila runda, jag tog slut.. Tvärslut, vet inte när det hände sist eller om det ens har hänt förut. Redan efter 4 km! kände jag att det skulle bli en tung runda men jag tänkte att det lossnar nog snart. Men det gjorde aldrig det, det blev bara jobbigare och jobbigare. Efter 7 mil sa jag att vi skulle ta snabbaste vägen hem, 15 mil kändes som 100 mil!!

Det blev totalt 9 mil. Den sista milen delade vi på oss, jag orkade inte köra dom långa backarna så jag tog den flackare vägen. När jag blev ensam dog jag ännu mer. Funderade på att hoppa av cykeln och gå istället, men det är ju ingen hit att promenera en mil i cykelskor heller.. G kom och mötte mej sista biten och fick hjälpa till att knuffa mej upp för den sista backen.

När vi kom till bilen vinglade jag till passagerar sätet och satte mej där och lät G ta hand om cyklarna. Jag orkade bara inte att röra mej mer. Det är en läskig känsla att inte kunna styra över kroppen, när orken är helt slut. Visst kan man känna sej lite sliten mot slutet av ett pass men det här var något annat, jag var slut redan från första tramptaget. Vill inte uppleva det igen.

Idag blåser det och regnar, ganska skönt att det är simning ikväll så jag inte behöver cykla eller springa i skitvädret.

”Var inte rädd för avståndet mellan dina drömmar och verklighet. Om du kan drömma det så kan du göra det” (Belva Davis)

I går gick Halvvättern, det gick så där. Är lite besviken och irriterad på mej själv.

Efter en mil släppte klossjäveln under skon och satt kvar i pedalen :(, jag kände redan från start att det glappade under skon men tänkte att det är nog ingen fara.. Detta resulterade att jag fick cykla 2 mil med ett ben. Benet med den trasiga skon gick knappt att använda då foten halkade runt som en hal fisk på pedalen och benet med den hela skon blev trött och slitet. Planen var att inte stanna i första depån men nu blev jag tvungen till det för att få skon fixad. Känns lite surt för jag tappade tid på att cykla med ett ben och jag tröttade ut det benet och dessutom tappade jag tid genom att bli tvungen att stanna i första depån. Men jag har lärt mej en läxa: Dra åt skruvarna till klossarna innan jag kör!

Den första milen låg jag med i en liten klunga som snittade 35 men blev tvungen att släppa när klossen lossnade. Då blev jag så jävla tjurig så jag bestämde mej för att soloköra dom resterande 14 milen, att köra det som ett triathlon lopp och inte ta rygg på någon. Cykeltiden blev 5.25 och totaltiden blev 5.41. Visst, det är godkänt men jag är ändå besviken för det kunde ha varit bättre om jag hade sluppit strulet. Ja ja, vad är en bal på slottet… 😉

Förra veckan simtränade jag bara. I kväll blir det utomhuspremiär på riktigt, inte i pool utan i sjö, brrr.

Tyskland närmar sej med stormsteg, jag känner mej lugn inför simningen och cyklingen men löpningen..urk…12 mil är ganska långt va?! Speciellt om man inte löptränar ;). Äh, på´t bara, inte så mycket att fundera på, då får jag bara ångest.

 Therese, jag och Pysse

”Hinder är det du ser när du tar blicken från målet” (Joseph Cossman)

Jaha, då har 2012 års Läderlopp gått av stapeln (eller vad det heter).

Dagens väderförhållanden var ganska usla, 4 grader varmt, regn och mer eller mindre storm.

Cyklingen gick sådär, kände mej inte trött men cykeln stod nästan stilla. Tanken var att jag skulle ligga i ryggen på min partner men det gick inte för han hade en fontän av grus sprutandes från sitt bakdäck. Jag insåg varför jag gillar racer och asfalt, det finns fan ingen njutning alls i all ligga och slita på skitiga grusvägar. Inte min grej helt enkelt. Trots att cyklingen gick så sakta så kom jag in på en 6:e plats tror jag.

När jag hoppade av cykeln och sprang till kanoten där Patte väntade hade jag redan tappat känseln i fötterna för att det var så jävla kallt. Paddlingen är våran styrka och den var riktigt rolig, stora stora vågor! :). Det var många som välte och vi var också nära några gånger. Men jag gillar´t,  lite spänning, teknik och taktik ;).

Vi kom in som 5:a, men löpningen är ju en skitgren för mej där jag inte kan leverera som jag borde. Fötterna var som två isklumpar som sakta tinade och tårna kändes som stora bultande potatisar, ingen super skön känsla :(. Vi joggade i ett makligt tempo och släppte förbi mixpar efter mixpar. Det är inge roligt men det är bara att acceptera, benet är inte bra än. Jag jobbar vidare med mina tåhävningar och håller tummarna att det ska ge utdelning.

Vi slutade på en 20:de plats av 49(?) fullföljande par. Vad ska jag säga om det, bra var det inte men jag kunde dessväre inte springa bättre. Hur gick det för Erika och Greger då? Jo, vi slog dom och det berodde nog mest på Erikas orutin på att tävla för att hon är egentligen bättre än vad hon var i dag. När hon får  mer rutin och nerverna under kontroll (och inte dricker sportdryck ;)) kommer hon att bli farlig.

I tisdags körde jag tempolopp, det gick så där snittade 30 på 32 km, trodde att jag skulle ligga på 31-32. Känner mej ganska missnöjd med min insats :(. Bättre kan jag!! Om jag bara slutar att fisköra och trampar på när det börjar bränna i låren, jävla mes-cykling får vara slut med det nu.

Den här veckan blir det bara simträning och på söndag är det halvvättern :).

Nu ska jag gå och be till vädergudarna om fint väder på söndag.

”Livet är väldigt enkelt, men vissa envisas med att göra det svårt” (Konfucius)

Jag och prinsessan hade diskuterat mors dags present, jag tyckte att ett diskhjul känndes som en lämplig och rimlig present. Men anntingen blev det något fel i kommunikationen eller så höll hennes far inte riktigt med om rimligheten i min önskan så jag fick en svartvinbärsbuske som jag köpt och betalat själv ;).

Men prinsessan hade en egen present också, vi fick sovmorgon till halv 9!!

Jag spenderade min första morsdag tillsammans med min kärlek (förutom familjen), fin cykeln. Tanken var att jag skulle köra en 10 mils runda. Jag hade bara en vatten flaska med mej och i går var det VARMT.

Efter 4 mil var vattnet slut och det började bli snurrigt när jag klev av cykeln så jag beslutade mej för att ta kortaste vägen hem, så det blev 7 mil i stället. Ganska ok mil, börjar känna mej stark.

I morgon tänkte jag vara med på ett lokalt tempolopp, jag är inställd på att jag kommer komma sist då det inte är några andra tjejer som kör. Men det spelar ingen roll, jag ska köra bara för att bli tvungen att pressa mej själv till max. Annars ligger jag och spar mej för jag har oftast ingen koll på hur lång sträckan kommer bli.

I går kväll tränade vi paddling, kollade att tekniken satt inför läderloppet som går av stapeln på lördag :).  Och tekniken satt kvar förvånansvärt bra.

Det är skillnad på sjukgymnaster. I fredags var jag till en tjej som var så j-la bra!! Hon tapade båda vaderna och sa att jag ska göra 100 tåhävningar varje dag så kommer mina benproblem försvinna på några veckor 🙂 🙂 !!

”Livet är inte så allvarligt som sinnet vill få oss att tro” (Eckhart Tolle)

Dagens cykeltur var magisk. Om lördagens cykling var fin så var dagens runda helt jävla underbar!!

Det var bara jag och fincykeln och vi gillar varann.. MYCKET! :). Körde på nya vägar som var så otroligt vackra så det känns som att man ska spricka av lycka. Jag körde med ett fånigt leende och en bubblande lycko känsla i magen.

Allt, allt, allt var perfekt. Sol och i princip vindstilla, benen var pigga och starka. I det läget kan man bara känna tacksamhet till livet och faktiskt känns det som att jag lever mitt dröm liv. Jag är så otroligt tacksam att jag har en sambo som förstår och inte står ivägen för min träning. Vi har en tyst överenskommelse att man inte står i vägen för den andres träning, istället pusslar man och vrider och vänder på tiden så att båda ska kunna träna.

Jag fick ihop 6,5 mil och hade ett snitt strax över 29, det känns bra in för lördagen då jag tänkte köra Tämnaren runt :).

”Det finns bara två sätt att leva ditt liv. Det ena är som att ingenting är ett mirakel. Det andra är som att allting är ett mirakel” (Albert Einstein)

Vi startade dagen med simning och körde lite ”öppetvatten” övningar. Jag hade givetvis min ”nya” våtdräkt på mej (kärlek) ;). Ser faktiskt fram emot att ge mej ut på långsimning i den, det går så väldigt lätt :).

Efter lunchen gick Greger igenom vad man ska tänka på vid växlingarna och hur man organiserar sitt växlingsområde. Det började dra ihop sej till träningstävling.

Det började även bli lite tävlingsnerver tror jag ;)…

Pysse är en duktig simmare så vi trodde att hon skulle vara ganska överlägsen i vattnet, men Therese visade sej ha stor nytta av att få på sej våtdräkten så hon gav Pysse en tuff match och låg jämnsides en stor del av sträckan. Pysse var först upp tätt följd av Therese och Catarina. Alla tre gjorde snabba växlingar ut på cykeln. Här var vi rätt så säkra på att Catarina skulle vara snabbast och det var hon men vi trodde inte att hon var så snabb.

Jag sa till G; Där kommer hon. G svarar; Nej, nej, det där är någon annan, det måste vara en tävlingscyklist. Men det var Catarina :).

Pysse och Therese körde också på bra och kom in i tät följd. Åter igen gjordes det snabba växlingar till löpningen. Det var med oförskämt pigga ben dom stack iväg. Catarina bibehöll ledningen hon skaffade sej på cykeln hela vägen in i mål och Pysse och Therese var ruggit jämna genom alla tre grenar men Therese lyckades korsa mål linjen en meter innan Pysse.

Det ska bli kul att följa dessa grymma brudar som vi förhoppningsvis kan se i resultatlistorna framöver.

Det har varit en rolig helg som har gett mej motivation och träninssug. Tack för en skoj helg tjejer :).

”Kör bara” (L Noaksson ;))

Träningshelgen började igår med löpning och simning. Vi körde lite backintervaller med olika teknikövningar sen joggade vi till simhallen och lirkade på oss våtdräkterna.

Jag hade lånat ut min till Jessica och fick därför ta Gregers, den är nu mera MIN :). Han kanske inte vet om det, men jag kände att vi liksom hörde ihop våtdräkten och jag ;).

I dag har vi cyklat under helt underbara förhållanden. Vädret var perfekt, vinden var perfekt, sällskapet var perfekt, vägarna var fina och naturen fantastisk.

Vi körde lite drygt 8,5 mil. Det var bestämt redan från början att vi skulle ta det lugnt, att alla skulle orka, ingen stress ingen tid att passa.

I Enköping lunchade vi på Mc Donalds, man kan säga att hela turen gick i skräpmatens väg, med läsk och chokladkakor :). Men det resulterade också i att alla var pigga mätta och glada när vi kom i ”mål”  förutom Pysse som fått en liten sockerchock.

Detta var en tur för själen, en njut tur. Inte speciellt jobbig för någon av oss tror jag och det är nyttigt mentalt att komma i mål pigg och glad. Att ha känslan av att kunna köra samma runda ett varv till.

I morgon blir det träningstävling :).

”Gläds åt saker i nuet; allt annat ligger bortom oss” (Michel de Montaigne)

Jag cyklade hem från jobbet ikväll, skulle testa att cykeln gick som den skulle. G hade fixat kedjetrasslet som blev när jag skulle rengöra den för ett tag sen.

Jag hade inte bästa cykel munderingen på mej, gympadojor, mjukisbyxor och trosor med spetskant. Tänkte att det inte spelade någon roll när jag bara skulle köra 3 mil. Men det spelade roll, det var inte alls skönt… :(.

När jag hade 5 km kvar hoppade kedjan av och fastnade i navet när jag växlade. Tur för mej att jag inte hade cykelskorna på, det bara högg till och pedalerna var låsta. Jag hade nog smällt i backen om jag setat fast. Cykeln fungerade alltså inte som den skulle :(. Jag ska låna ut den cykeln till till en tjej som ska vara med på träningslägret i helgen så nu hoppas jag att cykelmeken har öppet i morgon.

I tisdags körde jag terränglöpning igen, det kändes ok i  problem benet men jag var däremot lite trött i benen efter söndagens cykling.

I morgon börjar våran träningshelg och på fredagsschemat står löpning och simning :).

”Skillnaden mellan det omöjliga och möjliga ligger i en persons beslutsamhet” (Tommy Lasorda)

I går hade jag våtdräkten på simträningen. YEZ! Det var lite skillnad att crawla med. 2 sekunder snabbare på 25.an :).

Det innebär att det kommer gå snabbare att crawla än att bröstsimma, så det är bara att nöta på ;).

Fick mail från Tyskland igår. Jag får starta om jag vill.. Nu har jag släppt den tävlingen mentalt, det är bara två månader kvar, formen är dålig. Det är mycket som talar emot. G tycker att jag ska köra, men jag vet inte.. Hmmm.

Jo, det är klart som fan att jag kör!!! :). Livet handlar om att våga utmana sej själv, att göra allt det där läskiga. Vad är det värsta som kan hända? Att jag inte klarar slut tiden, so what. Men enligt våra beräkningar ska det inte vara några problem.

Tyskland here I come!! 🙂 :).

”Det verkar alltid omöjligt tills dess att det är gjort” (Nelson Mandela)