Jaha, nu har säsongen börjat. Nu ska alla småtävlingar betas av som små delmål på vägen till mitt stora mål.

I går var det Roslagsvåren. Kvällen innan var jag ruggigt osugen och hoppades på att Linn som jag skulle samåka med skulle ställa in, det är inte roligt när man vet att formen är usel. Min taktik den här veckan var att vila mej i form :).

Väl på plats infann sej motivationen, vädret var perfekt och det var många fina cyklar att spana på. Det skulle bli riktigt kul ändå.

Jag tog rygg på två killar och körde tillsammans med dom tills banan delade sej och dom fortsatte på långa banan. Tack 918 och 919 för draghjälpen och sällskapet :). Vi snittade 30.1 fram till delningen, ca 4 mil tror jag.

Inne på mellan banan var det alldeles  dött, jag såg ingen och konstaterade att det blir solokörning sista biten. Men det fanns någon bakom mej som kom ikapp :), en herre med startnr 170 gjorde mej sällskap hela vägen in i mål. Till en början snittade vi 28, men när det var ca 2 mil kvar började det gå rysligt sakta i uppförsbackarna och den fina vinden som legat så bra i ryggen låg i bröstet i stället. Men jag kände mej hyfsat stark ändå, funderade ett tag på om jag skulle släppa mitt sällskap och köra på lite snabbare, men beslutade mej för att ligga kvar och låta honom ta vinden ;). Det var nog ett klokt beslut, för mitt sällskap var en rutinerad räv som höll ett jämnt tempo och disponerade sina krafter väl. Tack 170 för att du tog vinden åt mej :). Om jag hade kört själv är risken stor att jag skulle ha kört på för fort sen tagit tvärslut. Nu kom jag i mål med kraft kvar i benen och det känns bra mentalt :). Den totala cykeltiden blev 3,29, tiden ink. depå stoppen vet jag inte.

Hur var banan då? Den var väldigt kuperad, inga jätte backar men det var mest upp och ned hela tiden kändes det som. Depå nr. 3 bjöd på godis = bästa depån ;).

”Låt aldrig dina minnen vara större än dina drömmar” (Doug Ivester)

Terränglöpning + problemben = sant. Har sprungit terräng både måndag och tisdag och det funkar helt ok.

Det är ca 3 veckor kvar till Läderloppet och jag har haft lite ångest över att löpningen fungerar så dåligt, eller rättare sagt inte alls. Men efter gårdagens mil runda tändes det en gnista av hopp, jag kanske kan ge Erika en riktig match ialla fall :). Hon ska inte räkna bort mej helt.

Måndagens simning gick sådär, var lite ringrostig efter två veckors uppehåll. Körde en längd bröstsim, tränarens kommentar var: -Du skulle kunna bli en riktigt,  riktigt bra bröstsimmare. Det är just det som är ett litet problem, att bröstsimmet är så enkelt för mej.

Fast jag inte har bröstsimmat någonting den här säsongen och tränat crawl 2-3 dagar i veckan så går det ändå fortare för mej att bröstsimma. Skulle jag lägga simtiden på att träna bröstsim istället för crawl skulle jag förmodligen bli mycket snabbare än jag någonsin kommer att bli på att crawla. Jag måste nog ta mej en funderare på vad jag ska satsa på, måste räkna på hur mycket tid jag sparar på att bröstsimma 7,6 km. Dom säger att det går åt mer energi på bröstsim, men jag undrar om det även gäller när man har en ganska dålig crawl teknik. Det ska bli spännande att se hur crawlet påverkas av våtdräkten, i bröstsimmet är inte fördelarna jättestora eftersom benen kommer alldeles för högt så man tappar kraften i bensparken.

Övrig träning den här veckan består av vila inför söndagen då Roslagsvåren går av stapeln.

”Ingen vet vad han klarar av förräns han har försökt” (Publilius Syrus)

Det är vår och jag har en jätte trädgård att sköta så jag sitter inte vid datorn så speciellt mycket, därav den dåliga uppdateringen.

Vad har jag åstakommit i träningsväg sen sist, inte speciellt mycket faktiskt :(. Jag har varit ute och slitit en runda på tantcykeln och en på racern. Jag blir trött oroväckande tidigt i benen, gillar det inte och jag kan inte fatta varför.

På söndag ska jag köra Roslagsvåren, det kommer inte bli någon skryt tid där precis, men det är mest för att få mil i benen.

I kväll ska jag simma för första gången på 2 veckor. Får se om jag kommer ihåg hur man gör ;).

”Du föddes som ett orginal. Dö inte som en kopia” (John Mason)

Som sagt var, jag har inget tränings schema.. Lördagens träning bestod av trädgårdsarbete, hmmm. Det kanske inte är helt godkänt att räkna som träning ;). På söndagen skulle det cyklas men det slutade med 12 km terränglöpning istället, orkade inte bråka med den där jäkla motvinden på cykeln. Men löpningen gick hyfsat faktiskt, inget ont i benet :).

I går skulle vi bort och jag skulle cykla en del av sträckan. Först sa jag att jag skulle köra 5 mil sen ändrade jag mej till 4 mil. När jag såg åt vilket håll det blåste sa jag till G att jag kanske bara skulle köra 2 mil. G hävdade att jag skulle få medvind, som att jag skulle vara helt dum i huvudet, jag såg ju vart vinden kom ifrån, grrr :(. Men han påstod att vägen skulle sänga så att jag skulle få vinden i ryggen.

När det var 4 mil kvar stannade han bilen och plockade ur cykeln. Jag försökte in i det sista att få slippa, jag sa att det var för mycket trafik och bla bla bla.. Men han vägrade lyssna, istället säger han: -Du ska vara ute i 1.40 ialla fall. Jag: -1.40! Det tar en timme att cykla 3 mil, skulle inte tro att sista milen kommer ta 40 minuter..

Den tanken som hela tiden upprepades i mitt huvud under cykelturen var: Fy fan Greger, jag hatar dej! Att hata någon är ett stark ord men det var så jag kände. Vägen svängde många gånger men inte fan fick jag vinden i ryggen och backarna!!! Även backarna var G´s fel, att jag var trött i benen efter löpningen var också G´s fel.

När jag kom till Stängnäs blev jag omkörd av en kille på mtb som jag passade på att ta rygg på och han bekräftade att det var motvind, det var inte bara inbillning från mitt håll. Snälla killen guidade mej genom stan, tack för det.

När jag klev ur bilen trodde jag att jag skulle snitta 30, ganska snart insåg jag att det skulle bli svårt med alla backar så jag bestämde mej för 27 istället. 27 blev 26, 26 blev 25 0ch när det bara var 3 km kvar blev 25 24. I sista backen var jag så jäkla trött att jag knappt orkade hålla 12! Hela tiden tänkte jag att jag hoppas att det blåser storm i morgon när G ska cykla, han ska fan få.

När jag svänger in på gatan som var slutmålet så smäller bakhjulet. Självklart så hade vi ingen extra slang med oss så G fick laga punkan på gammalt vis. För jag tänkte inte låta honom slippa undan sin cykling. Men han kom bara 2 km innan däcket small igen. Jag lovar att han hade sönder det med flit för att slippa ;).

Det värsta av allt var att han fick rätt med tiden, jag var ute i 1.42. MEN, det beror på att jag stannade i Strängnäs och tog en fika med killen på mtb´n.  Eller inte, men det är min version av det hela, inte att jag cyklade gris sakta ;).

”Det är din attityd, inte din lämplighet som avgör din höjd” (Zig Ziglar)

I onsdags var jag och Erika ute på en löprunda, det gick ap dåligt.

Det var längesen´ löpningen funkade riktigt bra för mej. När jag tänker efter så var det 4!! år sen det inte gjorde ont i samband med löpning. Det tar ca 5 km att värma upp vaden/hälsenan, det känns som en lite väl lång uppvärmning.

Det positiva är att det ialla fall bara är ett ben som strular, det var båda ett tag. Men jag känner mej omotiverad till allt som heter löpträning just nu. Det är inge roligt helt enkelt. Vissa pass går hyfsat men det är sällan det inte gör ont.

När tävlingarna är över tänker jag nog inte springa mer, någonsin som det känns nu. Det ska vara roligt att träna, men det är inte roligt när det inte funkar. Och löpningen kommer jag att klara mej utan, jag har ju min kära cykel istället :).

I morgon ska jag umgås med älsklings cykeln, vad det blir för träning i dag vet jag inte än. Jag ser med spänning fram emot att se vad det blir ;).

”Det enda stället där din dröm blir omöjlig är i dina tankar” (Robert H. Schuller)

Fröken flexibel kör aldrig efter ett speciellt tränings schema, det skulle inte funka i mitt liv.

Igår var det tänkt att jag skulle springa med Emma och Erika och sen simma. Men simträningen blev inställd pga. sjuk tränare, då bestämde vi att vi skulle springa en längre runda istället, så ställer Erika in samtidigt som solen börjar titta fram mellan molnen. Och när det är en solig fin kväll vill man ju hellre cykla, så jag och Emma gav oss ut på en racer tur istället :).

Det var en bra runda. Någonstans på mitten började det blåsa från ALLA håll, det spelade ingen roll om man låg först, sist eller brevid det var lika jobbigt överallt. Pinsamt nog konstaterade vi att vimplarna hängde rakt ned på flaggstängerna. Vi måste ha hamnat i en mental orkan ett litet tag. Men efter att vi hade stannat till hos storebror och fått lite saft hade orkanen blåst bort ;).

Fröken flexibel sköt fram löpningen med Erika till i dag istället, men vilken tur att fröken flexibel är så jäkla flexibel eftersom G blev tvungen att jobba hela dagen och hela kvällen.  Vilket innebär att jag är mamma hela dagen OCH kvällen. I morgon hoppas jag verkligen att vi får till den där löprundan och att den dessutom går grymt bra :).

”Om du möter en människa utan leende – ge henne ditt” (Oscar Wilde)

Äntligen har fincykeln fått komma ut. KÄRLEK! Den är så jäkla skön och lättkörd, det är inte jobbigt någonstans när jag sitter på min vita springare. Men det var svinkallt att köra med cykelskorna.

Jag körde med Elin, Catarina och Erika. Det var racer premiär för Catarina och Erika och säsongs premiär för Elin, så jag sa till G innan jag åkte att det här kan nog ta lite tid.. Där tog jag fel, fasen vad duktiga dom var för att köra första gången, dessa brudar går inte av för hackor. Bra kört tjejer! :).

Cykel mek är inte riktigt min grej. Jag tvättade gammel racern på förmiddagen och rengjorde kedjan när jag skulle sätta tillbaks bakhjulet misslyckades jag ganska ordentligt kan man säga. G undrade hur fan jag hade lyckats snurra kedjan runt framnavet. Den sitter stenfast där så det blir nog till att plocka sönder kedjan för att få loss den. Lucky me att jag har fincykeln också.

Kvällen har jag spenderat framför datorn och porr surfat ;), kollar på diskhjul. Vill verkligen ha ett alldeles eget diskhjul. Finns det något porrigare än diskhjul, för att inte tala om ljudet. Mmmmm :).

”Gör eller gör inte, det finns inget ”försöka””  (Yoda)

Jag tog cykeln till jobbet igår. När jag satt i bilen på väg till asfalten funderade jag på vilket håll det blåste ifrån. Väl uppe på cykeln fick jag reda på det, MOTVIND! Jag verkligen hatar motvind.

Jag lät vinden vinna, det fick gå sakta jag skulle ju jobba efteråt. Jag har världens bästa jobb, jag jobbar som djurskötare på en mjölkgård. Men det är ett tungt jobb så jag var inte så sugen på att bränna allt krut på att kriga mot vinden.

I förrgår när jag jobbade gick jag och tänkte på vilket roligt jobb jag har, så klart är det en kojävel som sätter en klockren spark precis under knät på mej. Så förutom att man titt som tätt utsätts för misshandel och ständigt har blåmärken så är det ett fantastiskt jobb :).

När jag hade jobbat klart stod jag i valet och kvalet om jag skulle ta raka vägen hem (12 km) eller omvägen (27 km). Jag bestämde mej för att utnyttja medvinden och tog omvägen. Det blev en bitvis riktigt snabb runda, älskar när det går fort :). Det bästa är att än så har jag inte tagit fram min snabba cykel eller satt på mej cykelskorna, så snabbare kommer det att gå. Det blir premiär för fin-cykeln i helgen och cykelskor = djupfrysta fötter.

”Om du tänker för länge på nästa steg kommer du att tillbringa resten av ditt liv på ett ben” (Kinesiskt ordspråk)

Oj oj oj, vilka snabba skor jag har köpt :). Det blev en kort prov sväng igår. Shit vilket snabbt steg jag fick men det gäller att orka hålla den frekvensen också.

För er som undrar så är det ett par Nike Free som jag har köpt. Dom är super lätta och minimalt uppbyggda så att foten ska kunna röra sej naturligt. Det är inga skor jag kommer att springa långt med till en början för det kändes att det var ovant för fötterna och att det inte var mycket till dämpning. Hälsenorna jublade inte men det gjorde jag :). Snabba, snabba, snabba…. Underbart!

Gårdagens simning gick hyfsat. Tränade på att andas åt ”fel” håll. Tror aldrig jag har fått så många kallsupar under ett simpass, det gäller att inte tänka på allt hår, alla hudavlagringar, snor och plåster som flyter runt i vattnet ;).

Jag undrar när jag kommer sluta känna mej som värsta nybörjaren när det är simträning. Fast det flyter på helt naturligt när jag crawlar känns det ändå som att jag bara leker crawl, så där som dom coola killarna i klassen gjorde när man var liten. Undrar hur det känns när man tycker att man kan crawla. Erika, hur känns det för dej?

Idag har jag ridit igen. Det är livsfarligt att sätta sej i sadeln när man är en gammal häst tjej, man blir fast liksom. Men jag har bestämt att jag bara ska rida två dagar i veckan. Då gör det nog mer nytta än skada.

”Din tid är begränsad, så du behöver inte slösa bort den på att leva någon annans liv” (Steve Jobs)

Nu ligger det info om träningshelgen i Sala under fliken Träningsläger :).