Det hör liksom till..

I morgon kör många jag känner Kalmar IM. Till er vill jag säga lycka till, ni kommer aldrig glömma den här dagen. Jag vill även säga att när blåsorna börjar komma smygandes i slutet av löpningen så ska ni veta att man får inte klaga för ens det har blivit köttsår 😉 .

Här kommer några fina skavsår, se och njut 🙂 .

mexico 117 

mexico 123 

mexico 2009 011 

mexico 2009 012 

mexico 128 

 

Kylning av benen ingår också i den dagliga rutinen.

mexico.2010.14 

mexico 108 

mexico 2009 045

Observera ispåsen runt vristen.

mexico 2009 013

En spruta i rumpan kan aldrig sitta fel 😉

Det var allt för idag. Tack och god natt.

Galenskapens ögon.

Kör på med samma tema som igår. Man kan liksom aldrig se sej mätt på detta underbara ansikte..

mexico 088

Hahaha..

mexico 1101 

Det här ansiktet och den blicken tillhör en man som helt tappat greppet, som på fullt allvar är på väg att bli galen.

Försöket förstora upp den sista bilden så att ni verkligen skulle kunna se galenskapen som lyser i ögonen, men tyvärr lyckades jag inte så bra med förstoringen.

Bakom den blicken är det bara tomt, allt är bortkopplat. Kanske låter som ett skämt men allt var borta. Förmågan till att ta riktiga beslut eller att ta beslut över huvud taget. Den enda tanke som existerade var att ta varv efter varv. Även när han sov rörde han sej hela tiden för i drömmen måste han också plocka varv.

Jag hoppas verkligen att jag slipper se den blicken igen. Upplägget på nästa tävling är lite annorlunda vilket det finns både fördelar och nackdelar med. Men en fördel är att alla sover samtidigt, så stressen att någon annan är ute när man sover försvinner. Men samtidigt är den här tävlingen 9 dagar längre, 9 dagar till att försvinna in i en bubbla av galenskap. 9 dagar till med känslan av att vilja slå honom riktigt hårt för att han inte fattar NÅGONTING, 9 dagar till med stinkande skavsår..

Och just skavsår kommer jag bjuda på nästa gång, kanske i morgon.. 🙂

 

En man – tre ansikten

Har sorterat bland alla bilder på datorn och hittade en himla massa bilder från Mexico.

Dom som följde min blogg då vet att det var väldigt dåligt med bilder, så nu tre år senare kan jag bjuda på några stycken.

Dagens bildtema är: the face of ultratriathlon.. Håll till godo och dö inte av skratt, tänk på stackars mej som var tvungen att sova brevid detta monster. På riktigt var han så motbjudande att det var svårt att sitta mittemot honom och äta utan att tappa aptiten.

mexico 2009 062

Före tävlingen..

mexico 089

Hahaha.. jag skrattar ihjäl mej varje gång jag ser den här bilden. Vad fan hände?!

mexico 071

När svullnaden försvann kom detta monster fram. VAD FAN HÄNDE?! Där och då hade jag ganska lätt att hålla mej för skratt när jag såg det här ansiktet.

Det var dagens bilder. Det kommer flera, kanske i morgon.

Packningsplanen påbörjad

30 dagars tävling, vara där några dagar innan och några dagar efter. Bilresa dit och bilresa hem. Det är ju inte som att åka på en veckas charter precis.

Det är mycket som ska med. Cyklar, tävlingskläder, x-antal skor, vanliga kläder, allt som kan tänkas behövas för att få kroppen att vilja samarbeta alla dagar. Så som skavsårsplåster, mineraler, vitaminer, salvor, krämer, smärtstillande, sårrengöring osv..

Sen har vi våran två åriga dotter som ska ha sina behov tillfredställda, välling, blöjor, kläder, favoritleksaker m.m.

Det är tur att det finns en person i den här familjen som har lite framförhållning för den andra vuxna personen saknar det helt, och skulle i princip kunna åka utan skor för han tänker att han kan köpa det någon stans på vägen 😉

När packningsplanen har gått från plan till verklighet kommer jag lägga ut bilder på allt som ska med och dessutom ska få plats i en bil.

Fortsättning följer..

Idag var det prisutdelning för 20 dagars loppen

Idag var sista dagen tävlingen men redan igår kväll så avslutade Kari och Suraya sina lopp då dom var långt ifrån att komma i mål ändå.

Dagen avslutades med en kort pris cermoni men då ingen fullföljde dom längsta distanserna så var det utan några egentliga priser men väl god mat på ett hotell i Monterrey.

I morgon startar den långa och mödosamma resan hem igen och hoppas man välkomnas att lite kyla och kanske snö? Har redan börjat planera min träning för nästa ultradistans i Italien i september 2013 och hoppas arrangören får ihop en välorganiserad tävling och förhoppningsvis inte 38 grader i skuggan under dagarna utan mer åt svenska sommardagar.

I denna tävling var vi 14 stycken varav 5 körde ”kortdistans” dvs mindre än 5 dagar och av dom övriga 7 så var det 4 som kom i mål i antingen 10 IM en per dag eller 10 IM i ett svep. Tror inte att det var möjligt att köra 20-21 dagar på denna bana och inte heller med den värmen som var i september. Det visade sig även att sista av dom 21 dagarna skulle bli kaotiska med flera scoututflykter i parken så det var 100 tals barn som sprang åt alla håll och kanter så cyklingen var mycket riskfylld både för cyklisten och även barnen….

Men som sagt nya tävlingar nya mål att se fram mot för fler tävlingar blir det men kanske mer i Europa och mindre i Mexico 🙂

Som man säger i Mexico  Hasta luego – vi ses

Greger

Tidtagningen fungerar inte – Kari magsjuk

Tyvärr har tidtagningen slutat att fungera bra, dom sköter den helt manuellt för tillfället.

Endast Suraya är ute och cyklar, Kari har nästan kastat in handduken då han drabbats av magsjuka och har endast kommit en eller två mil dom senaste 2 dagarna. Han har sprungit ca 128 km av 844 km på drygt 5 dagar och det är inte mycket med tanke på att det är mindre än 2 dygn kvar av tävlingen.

Nu är jag i Cozumel och NJUTER av det fina vädret för en gångs skull. I Monterrey hatade man verkligen den extrema värmen och solen som gjorde sitt ytttersta för att ta död på en. Det är verkligen svårt att förstå hur varmt det har varit men när det är mer än 37 grader i luften i skuggan så kan inte kroppen längre kyla ner sig utan man börjar så värmeslag, det räcker inte med att dricka bra utan man måste ta en dusch då och då för att kroppen ska klara av värmen. Hoppas arrangören tar åt sig av krititiken att inte lägga en sådan här täving i oktober/november utan lägga den i december istället då temperaturen är 5-10 grader mindre än den varit många dagar. Jorge som anordnar tävlingen kommer knappast att ha några tävlandes från Europa nästa år med anledning av att Italien anordnar en sanktionerad tävling 2013 och alla jag pratat med kommer att vara där istället för Mexico.

Suraya och Kari kämpar på

Suraya har kommit ca 2/3 av sin cykling och kämpar vidare för att slutföra den innan tiden går ut. Jag hoppas hon klarar av det så att hon kan ta med något hem i bagaget…

Kari har nästan slutfört 3 maraton men har det kämpigt, han hoppades kunna göra upp mot 3 maror per dag men ligger nästan en halvdag efter redan nu. Realistisk är att han kan klara kanske 14-15 maraton innan tiden går ut på söndag morgon, men man vet aldrig han kanske har ett trumfkort i bakfickan som gör att han kan prestera bätte.

Vi åker nu till Cozumel för 4 dagars semster innan vi börjar hemresan i etapper som kommer att ta närmare 3 dagar… Cozumel – Playa del Carmen- Cancun- Monterrey – Mexico City- Madrid – Stockholm inget man ser fram mot direkt….

Kari är klar med cyklingen

Nu på dag 14 på kvällen blev Kari klar efter ca 300 timmars cykling.

Efter en kort vila så är han nu ute på sina första varv på löpningen, han har att se fram mot 840 varv på den 1 kilometer korta banan som går strax innanför cykelbanan.

Suraya har cyklat ca 210 mil och 150 kvar vilken hon bör klara inom 5 -6 dagar.

Förutom dessa två deltagare är det endast 2 tidtagare och ett fåtal andra på plats nu för att hjälpa till med vätskelangning och matlagning m.m. Samtliga andra har åkt hem till sina hemländer. Jag blir kvar 1 vecka till men då i södra Mexico.

Greger

Kale i mål

Äntligen kom Kale i mål, sliten men med humöret på topp (till skillnad från sin far som var ganska barsk under racet). Kale hade räknat med 9-10 dygn men banan och värmen tog ut sin rätt och det tog honom 296 timmar vilket är ca 12 ½ dygn.

Kvar nu är endast Kari och Suraya som fortsätter sitt cyklande på enkilometersbanan varv efter varv efter varv….  Kari har drygt 600 varv kvar och Syraya har drygt 1800 varv kvar. 2 dygn till så är troligen Kari klar med cyklingen så får vi se hur hans taktik för att gå/springa är.

På tisdag kommer min Sambo Lina till Mexico och vi kommer då att åka till Cozumel för 5 dagars semester