Idag åker vi. Håller på att packa bilen, förstår inte hur vi ska få plats med allt. Tydligen ska 19! kg vingummin med. Jag är inte jätte nöjd över det av tre anledningar. Nr. 1 Man kan inte bara käka skit i 30 dagar utan att få någon form av ”men” av det, speciellt inte med diabetes i släkten. Nr. 2 Hur lätt är det att gömma 19 kg godis för en 2 åring och hur lätt är det att förklara att hon inte får äta men pappa får?! Nr. 3 det tar upp en himla massa plats i bilen.

Överlevnads väskan som innehåller allt som kan tänkas behövas för att hålla muskler och leder på gott humör väger 10,5 kg.

Två cyklar ska med plus 2 par zipphjul, 2 våtdräkter, 4 par löparskor, cykelskor, cykelhjälm, cykel-mek grejer, x-antal uppsättningar tävlingskläder. Sen är det mina och prinsessans kläder och grejer. OCH vi har inte en kombi..

Vi bor på en gård med för tillfället 32 djur av olika slag, det innebär att vi inte bara kan låsa dörren och dra. Så innan vi åker måste vi gå igenom vad som ska göras med GN som ska bo här under tiden vi är borta. Hoppas att spökerna, småfolket och gårdstomten inte ställer till med en massa hyss när husmor, drängen och lillpigan har åkt 😉

Jag kommer att lägga ut bilder på instagram där vi finns under namnet motiveradnu. Jag har även skaffat ett twittwer konto där namnet är LNoaksson. Jag kommer även att hålla bloggen uppdaterad. Tävlingens hemsida hittar ni här www.decaironitaly.com

Om det är någon som har lite semester kvar att ta ut skulle det vara väldigt roligt om ni kom till Italien för att heja 🙂

Ps. Kompisens bebis har kommit.. Hennes slutsats efter att ha fött barn var: Greger måste vara dum i huvudet som ska göra det 29 gånger till 🙂

Men jag måste nog förklara min jämförelse lite bättre. Jag menar inte att det gör lika ont att göra en IM som att föda barn, det jag menade var att när barnet är ute eller när man korsar mållinjen har man glömt det jobbiga/onda litegrann. Ds.

Åter till packningen..

Har en vän som går och väntar på att bebisen ska komma ut. Alla som varit gravida vet att ju närmare dagen D man kommer och ju större magen blir desto mer tvivlar man på sin förmåga att föda barn. Man frågar sej hur fasiken det är möjligt att det som har gjort magen så enorm ska kunna komma ut och hur jävla ont kommer det att göra?!

Jag gjorde en jämförelse med att göra en ironman. -När den väl är ute har du förträngt hur det var att få ut hen. Ungefär som att göra en IM, när man korsar mållinjen har man glömt hur jobbigt det var.

Svaret från min underbara vän -Haha, då går mina tankar till Greger som ska göra 30 st och jag bara en.

-Precis, vad oroar du dej för. Tänk att föda barn 30 dagar på raken.

-Nu fick jag helt ny målbild.

Ganska kul tyckte jag 🙂 Önskar bara att jag kunde vara i hennes hjärna och se framför mej att föda barn om och om och om igen. Haha..

Till dej min fina underbara vän: du har gjort sånt som är värre, tex. att gå förbi godishyllan när du är godissugen utan att köpa ngt. 😉

Och nu.. dagens bilder.

Jag gillar den här bilden för att han inte ser ut som en galning.

Målgång. Lycka!!

Sitter och studerar resultattavlan efter målgång. Lättnad. Mycket att smälta och försöka förstå att det äntligen är över.

Greger, Ferenc och Uwe. 3.a, 1.a och 2.a. Ingen av dom är över 170 cm. Tror det kan vara en fördel att vara liten vid sådana långa lopp.

På flygplatsen träffade vi på några basket killar som spelade i NBA. Dom kom fram och frågade vad som hade hänt med G´s fötter. (Fötterna var bandagerade). När G berättade vad han hade gjort blev dom så imponerade att DOM frågade om dom fick ta en bild tillsammans med honom. Det blev en ganska rolig bild, haha..

Nu är det äntligen slut på gamla bilder, men snart kommer det komma nya :). Inte i morgon.. 😉

Jag är rätt kass på det här med att blogga, har liksom inte tid. Men här kommer dom utlovade matbilderna..

Efterättsbordet på invigningscermonin. Lycka för en kakmissbrukare som mej.

Vad tusan äter man om man ska simma 7,6 mil? Ja.. Om man heter Greger Sundin då äter man chips och vinegummin.

Det här var maten som erbjöds under tävlingen, inte konstigt att jag blev tungen att gå på en snickers diet 🙂

”Mat”hyllan på vårat rum.

Ferenc mathylla..

Gammelfarfar Arthur fyller på med energi tilsammans med sin underbara fru.

Vincenzo och Ferenc tar ännu en nutella macka.

Det blir en bildvisning till och då har jag inget tema, bara bilder jag gillar helt enkelt.  Det kanske blir i morgon.. Eller inte 😉

Jag kör vidare på min bildvisning.  Åter igen har jag tyvärr misslyckats med att förstora bilden. På den sista bilden är jag så jävla trött och irriterad på Greger. Men han var så puckad att han inte ens märkte det utan lallar glatt vidare i sin egen värld, medan jag går brevid med en mugg med mat i handen som jag försöker få honom att äta. Och som han i vanlig ordning gör allt för att slippa äta.

Den här bilden är tagen på invigningscermonin en eller två dagar innan loppet börjar. Där är vi kära och lyckliga och jag är glatt ovetandes om vad som väntar, vilket jävla pucko han kommer att bli.

Jag önskar att jag kunde förstora bilden så man kan se att jag har mord i blicken. Jag hade själv backat om jag hade mött någon som såg så arg ut. Men muppen han lallar på, det är bara banjon som fattas.. Just där är det inte så mycket kärlek längre. Att jag dessutom var gravid gjorde ju inte tålamodet längre 😉

Nästa gång bjuder jag på något i matväg, kanske i morgon.. 😉

I morgon kör många jag känner Kalmar IM. Till er vill jag säga lycka till, ni kommer aldrig glömma den här dagen. Jag vill även säga att när blåsorna börjar komma smygandes i slutet av löpningen så ska ni veta att man får inte klaga för ens det har blivit köttsår 😉 .

Här kommer några fina skavsår, se och njut 🙂 .

Kylning av benen ingår också i den dagliga rutinen.

Observera ispåsen runt vristen.

En spruta i rumpan kan aldrig sitta fel 😉

Det var allt för idag. Tack och god natt.

Kör på med samma tema som igår. Man kan liksom aldrig se sej mätt på detta underbara ansikte..

Hahaha..

Det här ansiktet och den blicken tillhör en man som helt tappat greppet, som på fullt allvar är på väg att bli galen.

Försöket förstora upp den sista bilden så att ni verkligen skulle kunna se galenskapen som lyser i ögonen, men tyvärr lyckades jag inte så bra med förstoringen.

Bakom den blicken är det bara tomt, allt är bortkopplat. Kanske låter som ett skämt men allt var borta. Förmågan till att ta riktiga beslut eller att ta beslut över huvud taget. Den enda tanke som existerade var att ta varv efter varv. Även när han sov rörde han sej hela tiden för i drömmen måste han också plocka varv.

Jag hoppas verkligen att jag slipper se den blicken igen. Upplägget på nästa tävling är lite annorlunda vilket det finns både fördelar och nackdelar med. Men en fördel är att alla sover samtidigt, så stressen att någon annan är ute när man sover försvinner. Men samtidigt är den här tävlingen 9 dagar längre, 9 dagar till att försvinna in i en bubbla av galenskap. 9 dagar till med känslan av att vilja slå honom riktigt hårt för att han inte fattar NÅGONTING, 9 dagar till med stinkande skavsår..

Och just skavsår kommer jag bjuda på nästa gång, kanske i morgon.. 🙂

Har sorterat bland alla bilder på datorn och hittade en himla massa bilder från Mexico.

Dom som följde min blogg då vet att det var väldigt dåligt med bilder, så nu tre år senare kan jag bjuda på några stycken.

Dagens bildtema är: the face of ultratriathlon.. Håll till godo och dö inte av skratt, tänk på stackars mej som var tvungen att sova brevid detta monster. På riktigt var han så motbjudande att det var svårt att sitta mittemot honom och äta utan att tappa aptiten.

Före tävlingen..

Hahaha.. jag skrattar ihjäl mej varje gång jag ser den här bilden. Vad fan hände?!

När svullnaden försvann kom detta monster fram. VAD FAN HÄNDE?! Där och då hade jag ganska lätt att hålla mej för skratt när jag såg det här ansiktet.

Det var dagens bilder. Det kommer flera, kanske i morgon.

30 dagars tävling, vara där några dagar innan och några dagar efter. Bilresa dit och bilresa hem. Det är ju inte som att åka på en veckas charter precis.

Det är mycket som ska med. Cyklar, tävlingskläder, x-antal skor, vanliga kläder, allt som kan tänkas behövas för att få kroppen att vilja samarbeta alla dagar. Så som skavsårsplåster, mineraler, vitaminer, salvor, krämer, smärtstillande, sårrengöring osv..

Sen har vi våran två åriga dotter som ska ha sina behov tillfredställda, välling, blöjor, kläder, favoritleksaker m.m.

Det är tur att det finns en person i den här familjen som har lite framförhållning för den andra vuxna personen saknar det helt, och skulle i princip kunna åka utan skor för han tänker att han kan köpa det någon stans på vägen 😉

När packningsplanen har gått från plan till verklighet kommer jag lägga ut bilder på allt som ska med och dessutom ska få plats i en bil.

Fortsättning följer..

Den 8 september går startskottet för nästa tävling, 30 IM på 30 dagar i Italien. Tiden går fort och snart är vi där. Följ tävlingen här på bloggen.