Fasiken vilken bra känsla jag hade genom hela simpasset i dag :). Delade bana med Emma för första gången, det var riktigt kul. Tävlingsdjävulen hade flyttat in hos oss båda, vilket resulterade i mjölksyra redan på insimningen. Det var kanske inte riktigt vad tränaren hade tänkt, så när vi skulle börja på serierna sa vi till varandra att det var ok att ligga sist att vi skulle ta det lugnt och tänka på tekniken. Men det svider lite ialla fall när man ligger efter, gillar det inte riktigt ;).

Jag lyckades att kapa en sekund till idag så nu är jag bara 9 sekunder efter. Dax att lägga in en till växel Erika, snart är jag farligt nära dej :).

Dax att sova, i natt blir det nog ”våta” drömmar ;), (simträning).

I går sprang jag milen på 45 minuter. Det kändes riktigt bra, benen var lätta och fina hela vägen. Jag ligger helt i fas i min löpträning och känner mej riktigt nöjd med det.

I wish! Det där var bara ljug, sanningen är inte riktigt lika rolig. Igår jogga/gick/stretchade jag mej igenom 6 km på 55 minuter. Bra där Lina, starkt jobbat, vilken jäkla prestation, NOT!

Men dom första 700 metrarna känndes ok ialla fall. Vad har jag lärt mej av detta då? Jo, jag har lärt mej att om man inte lyssnar på kroppen så kommer man till sist till ett läge när kroppen vägrar att samarbeta hur mycket man än pressar på. Det svåra är att veta hur mycket man ska lyssna, för om man slutar så fort det tar emot kommer man ju inte heller att utvecklas. Jaja, uppenbarligen har jag haft öronpropparna i när jag har löptränat. Slutpratat om vaden, nu blickar jag framåt istället.

Efter löp passet körde jag lite styrketräning, rygg och biceps. I dag har jag simmat men det var jobbigt. Känner mej lite sliten. Det har varit lite väl mycket kalasande för mej sista tiden, det innebär kakor, tårtor och smörgåstårtor. Jag vet att jag inte ska äta så mycket sådant för tröttheten kommer som ett brev på posten då. Från och med NU är det uppsträckning med maten och så hoppas jag att energin är tillbaks om några dagar. Välkommen morgondagen, en ny dag med nya möjligheter 🙂

I går var det simträning igen, den här gången med Erika. Hon kände sej inte direkt hotad när hon hörde att mitt mål var att bli snabbare än henne. MEN, igår simmade jag 2 sekunder snabbare än jag gjort tidigare så nu ligger jag ”bara” 10 sekunder efter. Snart så lilla snärtan, snart ligger jag där jämnsides.

Jag försökte mej på voltvändningar igår, det gick ju så där kan jag säga. Tappade helt bort i vilken riktning jag befann mej i och kom upp åt alla möjliga håll utom framåt. Men har jag lyckats lära mej crawla så ska jag fasen sätta voltvändningarna också.

Innan simningen körde vi lite löpning på 400 meters banan. Men min insats kan jag nog inte kalla löpning riktigt, jag körde på med min rehab träning. Jogga 2 varv, stretcha, jogga 2 varv, stretcha osv..

I dag jobbar jag så det blir ingen träning men tänkte köra lite stretch/rörlighetsövningar ikväll.

Jag har fått efterlysning på bilder på bloggen, jag ska bli bättre på det 🙂

Fick positivt besked hos sjukgymnasten, jag får jogga lugnt på plant underlag. Det kanske inte låter super kul men jag var lite rädd för totalt springförbud. Jag tänker ge benen en månad på sej att bli bra sen får det vara slut på rehab jogg.

Så dagens träningspass innehöll 3 km rehab jogg/promenad som avslutades med ett ben pass i gymmet. Känns som att jag kommer ha träningsvärk i morgon, underbart!

Jag har 2 mil enkel resa till närmaste gym vilket gör att det går bort alldeles för mycket tid för att köra ett gym pass så jag har köpt ett eget gym i stället. I byggnaden jag har benmaskinerna finns det ingen lampa så jag fick öppna dörren och med månskenet som enda ljuskälla famla mej fram. Men det funkade riktigt bra ändå, musklerna jobbar ju oavsett om man ser något eller ej. Jag passerde genom stallet på vägen tillbaka och passade på att mocka och ta in hästarna på en gång, effektivt ska det vara :). Var klar med allt som jag skulle göra redan kl 19, så i dag kunde jag avnjuta min semla i soffan istället för på träningscykeln 😉

I går var en bra dag, jag gjorde vad jag skulle och jag gjorde det bra. Till och med så att simtränaren sa: Det ser mycket bra ut :), men jag skulle önska att du ville använda benen lite ockå. Jag vet att du är triathlet och vill spara benen men..

För min del handlar det inte så mycket om att spara benen, sanningen är att jag tycker inte att jag får till bensparken och då kan jag lika gärna skita i det istället för att lägga mer energi till benen än vad jag får tillbaka i form av fart. Men jag provade ialla fall att köra några längder med spark och det gick nog lite fortare.

Det är viktigt att ha delmål på vägen till det stora målet. Så nu har jag skaffat ett delmål gällande simningen. Jag ska slå Erika min träningspartner, ett högst orealistiskt mål då hon är gammal tävlings simmare och 12 sekunder snabbare än mej på en 25 meters längd. Men so what, jag ska jaga dej Erika, jag ska jaga dej tills du ligger och får kallsupar i svallågorna efter mej, moohahaha!

Om några timmar ska jag till sjukgymnasten med min vad och mina hälsenor som har tjurat lite ett tag. Jag vill inte skriva så mycket om det, jag väljer att fokusera på det som går bra istället. Men jag hoppas att jag snart kan skriva om att jag har börjat löpträna igen.

Planen var att jag skulle gå på date nr.2 med cykeln igår, men både jag och cykeln kom fram till att det var för kallt (4 grader). Så vi ställde in, jag bestämde att jag skulle ta en innomhus date med den gamla Monarken på kvällen istället med efterföljande styrketräning.

Kändes som en bra plan men så ringde en kompis och undrade om jag/vi inte kunde komma och leka hos dom på kvällen. Först tänkte jag att det går inte för då missar jag ju min träning, men ändrade mej fort när jag insåg vad jag höll på att göra. Det var klart att vi skulle komma över.

Träningen är super viktig för mej, MEN den får aldrig bli så viktig att jag försakar en av mina bästa vänner. För vad skulle jag då ha kvar om träningen en dag skulle bli tråkig och jag inte vill hålla på längre? Ett liv utan vänner, känns ju inte så kul. Så vi åkte dit och åt massor med godis i stället 🙂

I dag har jag ialla fall avverkat ett bra simpass. G säger att det börjar se riktigt bra ut nu. Det är inte dom orden han har använt tidigare om min simning om man säger så..

I morgon är det äntligen måndag, det gillar jag. Det innebär långprommenad och simträning, love it..

I går var det äntligen dax, årets första tur på racern. Jag packade förväntansfullt in cykeln i bilen (på landet måste man ta bilen till asfaltsvägarna) och åkte i väg. Hade ett sånt där härligt pirr i magen som när man ska på date, som jag har längtat..

Efter ca 10 minuter fick jag äntligen rulla iväg, lyckan var total. Helt jävla fantastiskt underbart!! Finns det något bättre än att cykla? I en absolut perfekt värld skulle jag ägna stor del av dagarna åt att cykla och det skulle alltid vara varmt, ganska vindstilla och fin nylagd asfalt. Lycka, lycka lycka!!

Förutom cykling var det simning på schemat igår. Det gick sådär, hade så galet bra känsla förra passet så jag kanske hade lite för höga förväntningar. Det går framåt det gör det absolut och jag känner att det inte kommer vara några problem att fixa simningen men man vill ju ha den där känslan också, känslan av att det bara flyter på.

Jag var även ute på min dagliga promenad också men den är det inte så mycket att säga om, hittade inget nytt djur till min farm 🙂

Idag och i morgon är det jobb dag vilket oftast innebär ingen träning, ev promenader. Men jag har ett tungt jobb så jag skulle kunna välja att se det som styrketräning så känns det inte lika surt att jag inte tränar.

I dag när jag var ute på barnvagnspromenad hittade jag en igelkotte sovandes i dikeskanten. Det kändes inte helt ok att lämna den där men jag kunde inte gärna stoppa ned den i barnvagnen. När G kom hem åkte vi och hämtade den, så nu ligger den i stallet och sover.

Appropå promenader, är det träning eller ej? För mej är svaret JA. En underskattad träningsform av många. För egen del tror jag att jag kommer att ha stor nytta av att ha gått så mycket. Jag vet att jag inte kommer springa 12,6 mil, att jag kommer att bli tvungen att gå en del och då är det bra att fötter och ben är vana. Dessutom ser jag promenaderna som en ”uppbyggande” belastning på muskler, leder och senor.

Övrig träning idag blev 20 minuter på träningscykeln samtidigt som jag åt en semla och tittade på tv, multi tasking heter det visst. Efter den korta cyklingen ägnade jag mej åt 30 min stretch och rörlighetsträning.

Vi har trainer och fyra cyklar att välja på att hänga upp men jag föredrar ändå den gamla monarken, med bred, mjuk och skön sadel, passar min rumpa perfekt 🙂

 Igelkotten..

I går kväll var det simträning. Jag var ganska osugen på att åka dit, försökte smita undan men G sa att jag skulle åka.

Simningen (crawl) har varit ett stort problem för mej. Jag är en jävel på bröstsim men när jag ska simma 11,4 km är det nog bra att kunna crawla.

I tv serien Mot alla odds är det en kille som har svårt att gå, han säger att han måste tänka på varje steg han tar. Precis så har simningen varit för mej. Ingenting har gått av sej själv, armarna har tvärvägrat att sammarbeta, jag har sett ut som en halt häst när jag orytmiskt har försökt ta mej fram.

Men igår hände det något. Jag låg och plaskade på och tänker: Vad fan hände?? Helt plötsligt bara funkade det. Allt blev så himla enkelt, armar och ben gjorde vad dom skulle utan att jag behövde påminna dom. Om det är så HÄR enkelt att crawla kan jag förstå varför folk väljer det framför bröstsim.

Nu när jag äntligen har hajat grejen längtar jag till nästa simpass för att se om känslan finns kvar.

Nu ska jag åka och tatuera in Diva i svanken 😉

I dag ska jag börja blogga. Jag kommer att skriva om vägen till mitt mål, en trippel IM (Ironman).

Jag ska ärligt erkänna att jag själv inte är speciellt road av att läsa bloggar men jag har förstått att intresset av att läsa andras träningsbloggar är ganska stort. Så nu säger jag hej och välkommen till min blogg, till min verklighet.