Jag och prinsessan hade diskuterat mors dags present, jag tyckte att ett diskhjul känndes som en lämplig och rimlig present. Men anntingen blev det något fel i kommunikationen eller så höll hennes far inte riktigt med om rimligheten i min önskan så jag fick en svartvinbärsbuske som jag köpt och betalat själv ;).

Men prinsessan hade en egen present också, vi fick sovmorgon till halv 9!!

Jag spenderade min första morsdag tillsammans med min kärlek (förutom familjen), fin cykeln. Tanken var att jag skulle köra en 10 mils runda. Jag hade bara en vatten flaska med mej och i går var det VARMT.

Efter 4 mil var vattnet slut och det började bli snurrigt när jag klev av cykeln så jag beslutade mej för att ta kortaste vägen hem, så det blev 7 mil i stället. Ganska ok mil, börjar känna mej stark.

I morgon tänkte jag vara med på ett lokalt tempolopp, jag är inställd på att jag kommer komma sist då det inte är några andra tjejer som kör. Men det spelar ingen roll, jag ska köra bara för att bli tvungen att pressa mej själv till max. Annars ligger jag och spar mej för jag har oftast ingen koll på hur lång sträckan kommer bli.

I går kväll tränade vi paddling, kollade att tekniken satt inför läderloppet som går av stapeln på lördag :).  Och tekniken satt kvar förvånansvärt bra.

Det är skillnad på sjukgymnaster. I fredags var jag till en tjej som var så j-la bra!! Hon tapade båda vaderna och sa att jag ska göra 100 tåhävningar varje dag så kommer mina benproblem försvinna på några veckor 🙂 🙂 !!

”Livet är inte så allvarligt som sinnet vill få oss att tro” (Eckhart Tolle)

Dagens cykeltur var magisk. Om lördagens cykling var fin så var dagens runda helt jävla underbar!!

Det var bara jag och fincykeln och vi gillar varann.. MYCKET! :). Körde på nya vägar som var så otroligt vackra så det känns som att man ska spricka av lycka. Jag körde med ett fånigt leende och en bubblande lycko känsla i magen.

Allt, allt, allt var perfekt. Sol och i princip vindstilla, benen var pigga och starka. I det läget kan man bara känna tacksamhet till livet och faktiskt känns det som att jag lever mitt dröm liv. Jag är så otroligt tacksam att jag har en sambo som förstår och inte står ivägen för min träning. Vi har en tyst överenskommelse att man inte står i vägen för den andres träning, istället pusslar man och vrider och vänder på tiden så att båda ska kunna träna.

Jag fick ihop 6,5 mil och hade ett snitt strax över 29, det känns bra in för lördagen då jag tänkte köra Tämnaren runt :).

”Det finns bara två sätt att leva ditt liv. Det ena är som att ingenting är ett mirakel. Det andra är som att allting är ett mirakel” (Albert Einstein)

Vi startade dagen med simning och körde lite ”öppetvatten” övningar. Jag hade givetvis min ”nya” våtdräkt på mej (kärlek) ;). Ser faktiskt fram emot att ge mej ut på långsimning i den, det går så väldigt lätt :).

Efter lunchen gick Greger igenom vad man ska tänka på vid växlingarna och hur man organiserar sitt växlingsområde. Det började dra ihop sej till träningstävling.

Det började även bli lite tävlingsnerver tror jag ;)…

Pysse är en duktig simmare så vi trodde att hon skulle vara ganska överlägsen i vattnet, men Therese visade sej ha stor nytta av att få på sej våtdräkten så hon gav Pysse en tuff match och låg jämnsides en stor del av sträckan. Pysse var först upp tätt följd av Therese och Catarina. Alla tre gjorde snabba växlingar ut på cykeln. Här var vi rätt så säkra på att Catarina skulle vara snabbast och det var hon men vi trodde inte att hon var så snabb.

Jag sa till G; Där kommer hon. G svarar; Nej, nej, det där är någon annan, det måste vara en tävlingscyklist. Men det var Catarina :).

Pysse och Therese körde också på bra och kom in i tät följd. Åter igen gjordes det snabba växlingar till löpningen. Det var med oförskämt pigga ben dom stack iväg. Catarina bibehöll ledningen hon skaffade sej på cykeln hela vägen in i mål och Pysse och Therese var ruggit jämna genom alla tre grenar men Therese lyckades korsa mål linjen en meter innan Pysse.

Det ska bli kul att följa dessa grymma brudar som vi förhoppningsvis kan se i resultatlistorna framöver.

Det har varit en rolig helg som har gett mej motivation och träninssug. Tack för en skoj helg tjejer :).

”Kör bara” (L Noaksson ;))

Träningshelgen började igår med löpning och simning. Vi körde lite backintervaller med olika teknikövningar sen joggade vi till simhallen och lirkade på oss våtdräkterna.

Jag hade lånat ut min till Jessica och fick därför ta Gregers, den är nu mera MIN :). Han kanske inte vet om det, men jag kände att vi liksom hörde ihop våtdräkten och jag ;).

I dag har vi cyklat under helt underbara förhållanden. Vädret var perfekt, vinden var perfekt, sällskapet var perfekt, vägarna var fina och naturen fantastisk.

Vi körde lite drygt 8,5 mil. Det var bestämt redan från början att vi skulle ta det lugnt, att alla skulle orka, ingen stress ingen tid att passa.

I Enköping lunchade vi på Mc Donalds, man kan säga att hela turen gick i skräpmatens väg, med läsk och chokladkakor :). Men det resulterade också i att alla var pigga mätta och glada när vi kom i ”mål”  förutom Pysse som fått en liten sockerchock.

Detta var en tur för själen, en njut tur. Inte speciellt jobbig för någon av oss tror jag och det är nyttigt mentalt att komma i mål pigg och glad. Att ha känslan av att kunna köra samma runda ett varv till.

I morgon blir det träningstävling :).

”Gläds åt saker i nuet; allt annat ligger bortom oss” (Michel de Montaigne)

Jag cyklade hem från jobbet ikväll, skulle testa att cykeln gick som den skulle. G hade fixat kedjetrasslet som blev när jag skulle rengöra den för ett tag sen.

Jag hade inte bästa cykel munderingen på mej, gympadojor, mjukisbyxor och trosor med spetskant. Tänkte att det inte spelade någon roll när jag bara skulle köra 3 mil. Men det spelade roll, det var inte alls skönt… :(.

När jag hade 5 km kvar hoppade kedjan av och fastnade i navet när jag växlade. Tur för mej att jag inte hade cykelskorna på, det bara högg till och pedalerna var låsta. Jag hade nog smällt i backen om jag setat fast. Cykeln fungerade alltså inte som den skulle :(. Jag ska låna ut den cykeln till till en tjej som ska vara med på träningslägret i helgen så nu hoppas jag att cykelmeken har öppet i morgon.

I tisdags körde jag terränglöpning igen, det kändes ok i  problem benet men jag var däremot lite trött i benen efter söndagens cykling.

I morgon börjar våran träningshelg och på fredagsschemat står löpning och simning :).

”Skillnaden mellan det omöjliga och möjliga ligger i en persons beslutsamhet” (Tommy Lasorda)

I går hade jag våtdräkten på simträningen. YEZ! Det var lite skillnad att crawla med. 2 sekunder snabbare på 25.an :).

Det innebär att det kommer gå snabbare att crawla än att bröstsimma, så det är bara att nöta på ;).

Fick mail från Tyskland igår. Jag får starta om jag vill.. Nu har jag släppt den tävlingen mentalt, det är bara två månader kvar, formen är dålig. Det är mycket som talar emot. G tycker att jag ska köra, men jag vet inte.. Hmmm.

Jo, det är klart som fan att jag kör!!! :). Livet handlar om att våga utmana sej själv, att göra allt det där läskiga. Vad är det värsta som kan hända? Att jag inte klarar slut tiden, so what. Men enligt våra beräkningar ska det inte vara några problem.

Tyskland here I come!! 🙂 :).

”Det verkar alltid omöjligt tills dess att det är gjort” (Nelson Mandela)

Jaha, nu har säsongen börjat. Nu ska alla småtävlingar betas av som små delmål på vägen till mitt stora mål.

I går var det Roslagsvåren. Kvällen innan var jag ruggigt osugen och hoppades på att Linn som jag skulle samåka med skulle ställa in, det är inte roligt när man vet att formen är usel. Min taktik den här veckan var att vila mej i form :).

Väl på plats infann sej motivationen, vädret var perfekt och det var många fina cyklar att spana på. Det skulle bli riktigt kul ändå.

Jag tog rygg på två killar och körde tillsammans med dom tills banan delade sej och dom fortsatte på långa banan. Tack 918 och 919 för draghjälpen och sällskapet :). Vi snittade 30.1 fram till delningen, ca 4 mil tror jag.

Inne på mellan banan var det alldeles  dött, jag såg ingen och konstaterade att det blir solokörning sista biten. Men det fanns någon bakom mej som kom ikapp :), en herre med startnr 170 gjorde mej sällskap hela vägen in i mål. Till en början snittade vi 28, men när det var ca 2 mil kvar började det gå rysligt sakta i uppförsbackarna och den fina vinden som legat så bra i ryggen låg i bröstet i stället. Men jag kände mej hyfsat stark ändå, funderade ett tag på om jag skulle släppa mitt sällskap och köra på lite snabbare, men beslutade mej för att ligga kvar och låta honom ta vinden ;). Det var nog ett klokt beslut, för mitt sällskap var en rutinerad räv som höll ett jämnt tempo och disponerade sina krafter väl. Tack 170 för att du tog vinden åt mej :). Om jag hade kört själv är risken stor att jag skulle ha kört på för fort sen tagit tvärslut. Nu kom jag i mål med kraft kvar i benen och det känns bra mentalt :). Den totala cykeltiden blev 3,29, tiden ink. depå stoppen vet jag inte.

Hur var banan då? Den var väldigt kuperad, inga jätte backar men det var mest upp och ned hela tiden kändes det som. Depå nr. 3 bjöd på godis = bästa depån ;).

”Låt aldrig dina minnen vara större än dina drömmar” (Doug Ivester)

Terränglöpning + problemben = sant. Har sprungit terräng både måndag och tisdag och det funkar helt ok.

Det är ca 3 veckor kvar till Läderloppet och jag har haft lite ångest över att löpningen fungerar så dåligt, eller rättare sagt inte alls. Men efter gårdagens mil runda tändes det en gnista av hopp, jag kanske kan ge Erika en riktig match ialla fall :). Hon ska inte räkna bort mej helt.

Måndagens simning gick sådär, var lite ringrostig efter två veckors uppehåll. Körde en längd bröstsim, tränarens kommentar var: -Du skulle kunna bli en riktigt,  riktigt bra bröstsimmare. Det är just det som är ett litet problem, att bröstsimmet är så enkelt för mej.

Fast jag inte har bröstsimmat någonting den här säsongen och tränat crawl 2-3 dagar i veckan så går det ändå fortare för mej att bröstsimma. Skulle jag lägga simtiden på att träna bröstsim istället för crawl skulle jag förmodligen bli mycket snabbare än jag någonsin kommer att bli på att crawla. Jag måste nog ta mej en funderare på vad jag ska satsa på, måste räkna på hur mycket tid jag sparar på att bröstsimma 7,6 km. Dom säger att det går åt mer energi på bröstsim, men jag undrar om det även gäller när man har en ganska dålig crawl teknik. Det ska bli spännande att se hur crawlet påverkas av våtdräkten, i bröstsimmet är inte fördelarna jättestora eftersom benen kommer alldeles för högt så man tappar kraften i bensparken.

Övrig träning den här veckan består av vila inför söndagen då Roslagsvåren går av stapeln.

”Ingen vet vad han klarar av förräns han har försökt” (Publilius Syrus)

Det är vår och jag har en jätte trädgård att sköta så jag sitter inte vid datorn så speciellt mycket, därav den dåliga uppdateringen.

Vad har jag åstakommit i träningsväg sen sist, inte speciellt mycket faktiskt :(. Jag har varit ute och slitit en runda på tantcykeln och en på racern. Jag blir trött oroväckande tidigt i benen, gillar det inte och jag kan inte fatta varför.

På söndag ska jag köra Roslagsvåren, det kommer inte bli någon skryt tid där precis, men det är mest för att få mil i benen.

I kväll ska jag simma för första gången på 2 veckor. Får se om jag kommer ihåg hur man gör ;).

”Du föddes som ett orginal. Dö inte som en kopia” (John Mason)

Som sagt var, jag har inget tränings schema.. Lördagens träning bestod av trädgårdsarbete, hmmm. Det kanske inte är helt godkänt att räkna som träning ;). På söndagen skulle det cyklas men det slutade med 12 km terränglöpning istället, orkade inte bråka med den där jäkla motvinden på cykeln. Men löpningen gick hyfsat faktiskt, inget ont i benet :).

I går skulle vi bort och jag skulle cykla en del av sträckan. Först sa jag att jag skulle köra 5 mil sen ändrade jag mej till 4 mil. När jag såg åt vilket håll det blåste sa jag till G att jag kanske bara skulle köra 2 mil. G hävdade att jag skulle få medvind, som att jag skulle vara helt dum i huvudet, jag såg ju vart vinden kom ifrån, grrr :(. Men han påstod att vägen skulle sänga så att jag skulle få vinden i ryggen.

När det var 4 mil kvar stannade han bilen och plockade ur cykeln. Jag försökte in i det sista att få slippa, jag sa att det var för mycket trafik och bla bla bla.. Men han vägrade lyssna, istället säger han: -Du ska vara ute i 1.40 ialla fall. Jag: -1.40! Det tar en timme att cykla 3 mil, skulle inte tro att sista milen kommer ta 40 minuter..

Den tanken som hela tiden upprepades i mitt huvud under cykelturen var: Fy fan Greger, jag hatar dej! Att hata någon är ett stark ord men det var så jag kände. Vägen svängde många gånger men inte fan fick jag vinden i ryggen och backarna!!! Även backarna var G´s fel, att jag var trött i benen efter löpningen var också G´s fel.

När jag kom till Stängnäs blev jag omkörd av en kille på mtb som jag passade på att ta rygg på och han bekräftade att det var motvind, det var inte bara inbillning från mitt håll. Snälla killen guidade mej genom stan, tack för det.

När jag klev ur bilen trodde jag att jag skulle snitta 30, ganska snart insåg jag att det skulle bli svårt med alla backar så jag bestämde mej för 27 istället. 27 blev 26, 26 blev 25 0ch när det bara var 3 km kvar blev 25 24. I sista backen var jag så jäkla trött att jag knappt orkade hålla 12! Hela tiden tänkte jag att jag hoppas att det blåser storm i morgon när G ska cykla, han ska fan få.

När jag svänger in på gatan som var slutmålet så smäller bakhjulet. Självklart så hade vi ingen extra slang med oss så G fick laga punkan på gammalt vis. För jag tänkte inte låta honom slippa undan sin cykling. Men han kom bara 2 km innan däcket small igen. Jag lovar att han hade sönder det med flit för att slippa ;).

Det värsta av allt var att han fick rätt med tiden, jag var ute i 1.42. MEN, det beror på att jag stannade i Strängnäs och tog en fika med killen på mtb´n.  Eller inte, men det är min version av det hela, inte att jag cyklade gris sakta ;).

”Det är din attityd, inte din lämplighet som avgör din höjd” (Zig Ziglar)